Det är ju inte bara det enskilda språkets fonemiska struktur man skall lära utan språkets utveckling också. Thai precis som andra språk förändras även om språkets grundläggande struktur finns där.
Över åren har stavelser i ord med initialt låg ton gått över till att bli medelton som t ex i
[ton]สบาย[/ton] sa[ton]L[/ton] baai[ton]M[/ton] och
อะไร a[ton]L[/ton] rai[ton]M[/ton], finns andra också. Idag uttalas första stavelsen med mellanton
ส a[ton]M[/ton]
บาย baaj[ton]M[/ton] och t ex
อะไร a[ton]M[/ton] raj[ton]M[/ton].
Andra ord som
ไหม maj[ton]M[/ton] har blivit
มั้ย maj[ton]H[/ton] osv.
Toner gäller ju inte bara allena utan betoning av enskilda stavelser, aktiv betoning och passiv betoning precis som i svenskan.
Ett svenskt exempel "trappsteg", här förekommer ju en aktiv och passiv betoning, "trapp" aktiv betoning och "steg" passiv betoning. I Thai finns ju samma sak, kan man ju tycka konstigt då det är ett tonalt språk.
Vi har ju faktiskt betoningar som avgör vad ordet betyder "tomten" = runt huset och "Tomten" på julen.
"Anden" i flaskan och "Anden" som simmar i vattnet. Beroende på vart betoningen i de olika stavelserna ligger får orden olika betydelser.
Nu är det ju inte så i Thai men har betydelse för uppfattningen av ordet. Nedan ett 6-stavigt ord Universitet. För att få rätt melodi och toner i detta ordet krävs också aktiv och passiv betoning av de olika stavelserna.
มหาวิทยาลัย ma[ton]H[/ton] haa[ton]S[/ton] wid[ton]H[/ton] tha[ton]H[/ton] jaa[ton]M[/ton] laj[ton]M[/ton]
ma = passiv
haa-wid = aktiv
tha = passiv
jaa-laj = aktiv
Ja mycket att tänka på och detta är ju bara en bråkdel