Städerska och hennes man ligger väl i princip hemma utan WP. Lärarinna (utan bra utbildning) och hennes man lackare (Thai, ingen utbildning). Det är tyvärr en blandning av inget jobb (eller timmar och svart) bland svenskar och jobb med lägre lön bland Thai. Poker "proffs" men verkar inte gå direkt bra då frugan får slita för att dra in pengar. Mina vänner med bättre utbildningar och löner bor kvar i Sverige, England, Kambodja, USA och andra länder och inte Thailand.
Har en kompis som tjänade mycket, mycket mer innan han flyttade till Sverige och tog med pengarna hit. Men hans budget som han spenderade orkar jag faktiskt inte gå in på då han kallades burmesen även av thaipolare. Föreställ er helt enkelt månadsbudgeten en riktigt fattig Burmes i Thailand...
Det du skriver om ekonomisk trygghet stämmer verkligen bra SatanG! Har själv upplevt stressen över ekonomin och även varit riktigt nära att hamna på gatan här i Sverige på grund av en del riktigt tråkiga saker med ett ex. Tog ett par år med bra inkomst som jag fortfarande var nervös över att spendera en krona på skor, kallingar och sånt. Nu köper jag det jag vill, när jag vill oavsett om det är träningsbyxor på Coop (är man stark behöver man inte träningskläder för 10000SEK på gymmet

) eller en Alienware laptop i Phuket för att spela en omgång med polare på semestern.
Det är klart att det finns saker jag gärna hade gjort om jag var ekonomiskt oberoende, hade gärna åkt första klass jämt, hade gärna haft en del lyxbilar jag gillar, köpt lyxvilla i Phuket och många andra saker. Hade kunnat köpa bilarna med lån eller spara ihop och se dem tappa värde, första klass hade gått det med men med min inkomst är det helt enkelt inte värt det då jag inte tänker lägga mina utgifter för några timmars lyx på en nivå som gör att jag inte längre sparar pengar eller som tvingar mig att aldrig sluta jobba.