Farsan har 7500 i pension efter skatt. Det klarar dom sig på. Men hans fru har fått jobb nu i min frus butik. 20kB extra där men kommer höjas om hon får mer ansvar. Farsan lagar all mat hemma och fryser ner i portioner. De har hus och 2 vespor och en gammal pickup som alltid går sönder. Han har pratat mycket skit om bitcoin... men pratar desto mer om hur bra det är med en ny slipmaskin eller nått annat föremål. Harväl lärt mig att göra saker själv i min uppväxt men ingenting om hur pengar fungerar och hur man kan få pengarna att jobba för dig. Allt jag fick lära mig att ha lån var det värsta som fanns
Ja, både Sverige och Thailand består av kontraster. Olika uppväxtförhållanden och olika liv i vuxen ålder.
Att uppväxtförhållandet inte var i någon högre klass behöver inte betyda att ens eget liv kommer att återspegla ens uppväxt. Det finns allt för många exempel på barn till ensamstående mödrar och liknande, har gjort riktigt bra ifrån sig efter att yrkeskarriären har börjat.
Det fina i den kråksången är att man väldigt sällan ska skylla sitt misslyckande på sina föräldrar eller uppväxt. Människan är, trots kommunisterna, en egen individ med egen vilja och eget driv.
Själv hörde jag till medelklassen och medelklassen är nog där jag slutar om det inte brakar åt helvete eller om jag skulle snubbla över en skottkärra med pengar.
De flesta anpassar sig till inkomsten även om det finns de som överkonsumerar och folk med stålar som lever som fattiga kyrkråttor.
Lån tar jag om det behövs, men inte till någon vardagskonsumtion eller semesterresor.
Kontot brukar ligga på 0kr när jag är färdig med det roliga. Jag är en sådan där drömkonsument för producenterna.
För min egen del så är jag lite utav en ”comfort zone” människa. Jag tar inga större risker och om jag tar någon risk så har jag räknat på den innan jag vågar.
Jag har haft några lägen att jobbat i Thailand, men konkurrensen och avsaknad av kontakter har gjort att det inte gått hela vägen fram. Fast det kan även bero på kompetensen
För min del så ser jag inte mycket risk med att hugga ett jobb i Thailand, Korea eller Singapore så länge det inte är ett kontrakt under 1år.
Jobben växer inte på träden direkt och lönerna och landet lockar varenda kotte till positionerna som oftast brukar vara tillsatta innan annonsen kommer ut.
Som den person jag är så skulle jag aldrig dra till Thailand på vinst och förlust. Jag har alldeles för mycket att förlora.
Har man inget att förlora så spelar det ingen större roll och att inte ha något att förlora kan ibland bara vara en fördel med tanke på att man faktiskt vågar satsa.
Sedan så ska jag inte sticka under stol med att jag hellre skulle vara fattig i Sverige än fattig i Thailand.