Hur bemöter vi och hur blir vi bemötta av våra nya familjer?

[Pjodd]

I denna tråden önskas endast förstahandsinformation, alltså vad vi själva upplevt. Allt vad en "kompis" varit med om är inte intressant här.

Jag har funderat länge att skapa denna tråd men vet inte riktigt var jag ska börja. Men om jag börjar bakifrån med dagens familjesituation och förklarar hur det hela började lite senare, kan det funka?
Idag så tänkte jag göra min kulinariska specialitet, kycklingvingar tillagade i en riskokare. Det kan kanske låta konstigt men eftersom jag bodde själv i 6 månader i mitt hus på landet så utvecklade jag en lite speciell kokkonst där jag skapat en perfektion i mina riskokarmaträtter

Det jag kommer att utveckla senare är att "farsan" inte alls gillade mig i början (återkommer till det).
Så jag tar byttan ur riskokaren och vill diska ur den så min nya maträtt kan koka i den. Farsan såg detta och tog byttan ifrån mig så "jag slapp o diska". Under tiden så märkte han att jag pillade på en kastrull som inte var diskad och tog hand om den också.
Trevligt, tack tänkte jag, men jag kan sånt själv. Innan jag reagerade på vad som hänt så hade han satt på nytt ris i riskokaren... Där skulle jag laga min mat juh... Nåja, kan inte bli arg, han ville bara väl.

Om ni tycker det tar lång tid att läsa så är det för att jag lagar mat samtidigt som jag skriver

Spännande är dock hur hur reserverad han var i början (vilket jag förstår, jag hade förmodligen agerat exakt lika dant i hans skor) för att låta mig bevisa hur jag kan vara värdig just denna familjen.

Jag börjar så här så får vi se vart vi hamnar i ämnet

 

[Pjodd]

Jag har erfarenhet av två olika familjer, två familjer med olika bakgrund. Ska försöka skildra de olika familjerna i tidsperspektiv.
Min ex fru hade temperament, det fick hon bevisligen från sin mor (vi hade våra duster men när det gällde så var hon först med att ta mig till sjukhuset). Glöm det här med att tappa ansiktet vid upprördhet det var väl det som jag gillade hos exet. Jag gillar inte mähän som på uppmaningen -Hoppa! så frågar hon -hur länge? under tiden hon hoppar... Första mötet med "farsan" var när han öppnade dörren o kom ut i sin finaste blommiga skjorta, full som en agaspis o säger när han ser mig -I love you! med sluddrig fylledialekt Spännande familj tänkte jag.
Det var en mycket intressant tid där på landsbygden i NV.
Som några vet så separerade jag med exet som ville vara kvar i Sverige. Njae, i rättvisans namn så var det jag som inte klarade av att bo i Sverige. Så jag åkte tbx till huset/stugan som vi byggde.
Nu skulle det minsann prövas om sin sod håller vad det lovar. Sin sod är alltså denna pengasumman man ger till familjen vid giftemål (förlovning i sin rätta bemärkelse). Många tror att det är pengar man ger till föräldrarna för att få gifta sig med dottern. Det är delvis sant men det är mycket mer än så. När detta väl är gjort så är man "inne" i familjen där man ska räknas som en son och en familjemedlem, blodsband helt enkelt.

Mina 6 ensamma månader (singel) på landet var den mest lärorika perioden av mitt liv. När vattenpumpen gick sönder så fick jag lösa det själv, det fanns ingen "tirak" kan du berätta det för mekanikern. Blev tvungen att lära mig grundläggande thai, men inte bara språket. Språket är bara en liten del huruvida man blir accepterad eller ej. Genom att observera beteenden så lärde jag mig hur jag skulle uppföra mig. Sakta men säkert så kunde jag se på kroppsspråket och eventuella inviter huruvida jag var omtyckt eller ej.
Kan ge er ett tips ang mat. Det är väldigt små detaljer som skiljer sig visserligen åt från familj till region, studera HUR man äter, hur man sitter, blir du inbjuden/kallad till att äta när du går förbi en familj som äter?

Har ett riktigt bra exempel på en god vän hemifrån men som inte riktigt begripit livet här. Han har inget stenbord men jag får väl köpa ett till honom 555.
Han tycker livet är fint när han är här 2 månader om året. Enligt egen utsago så älska familjen honom. Dom älskar honom så mycket att han får sin mat serverad i sin "salla". Jag kommer o hälsar på och tycker familjen är trevlig men reserverad. När det blev middag så blev vi serverade i "sallan". jösses tänkte jag, nu är det galet. Dom har dömt mig baserat på min väns beteende.
Nästa dag tog jag ut familjen på utflykt (ja hör o häpna, JAG fick ta ut familjen på utflykt!) därefter så erbjöd jag mig att laga mat på kvällen. Det blev en stor succé och alla hjälpte till. När det sedan var dax att äta så var min vän så jävla packad (i vanlig ordning) att han kunde inte uppföra sig när vi åt på golvet. Nu företog jag varför han fick äta själv...

Tbx till min xfamilj. Det stora genombrottet kom (och detta är den röda tråden) när "morsan" blev sjuk mitt i natten och jag körde henne till sjukhuset. Visade sig vara blindtarmsinflamation. Med ambulans fick hon åka till ett större sjukhus. Jag körde tbx hem och visade lappen som läkaren skrev att han skulle packa kläder och hygienartiklar. Sedan åkte vi till sjukhuset där hon blev inlagd.
Efter detta så hade jag kunnat (hoppas ni förstår att jag överdriver nu) be dom torka mitt arsle efter jag gjort nr 2.
Ingen, absolut ingen kan berätta för mig att en västerlänning aldrig blir en i familjen. Det finns fler situationer som band oss samman, men jag hade inte tänkt att skriva en bok om detta

Min nya familj där mitt första möte med "farsan" inte blev så bra. Han var otroligt reserverad och jag fick känslan av att -Vad har du för planer åt min dotter. Jag respekterade hans känslor och förstod dom. Jag har juh trots allt mött en massa faranger och vet hur dom beter sig (short time, happy ending massage och allt annat skit). Jag tog det med ro och lät tiden gå. Jag har mina udda hobbys med att odla grönsaker i grus (aquaponic). Han och alla andra virrade på huvudet till en början men när det började växa grönsaker och fiskarna blev större, att jag tog mig ann barnen och tog väl han dom och hans dotter (inte ekonomiskt om nu ngn skulle tänka den tanken) genom att avlasta henne med matlagning när hon kom hem från jobbet, Köra henne till jobbet, lämna barnen i skolan osv.

Från att varit så reserverad mot mig till att idag alltid kalla på mig när han äter -Kom och ät med mig!
Jag kan lova er en sak. Jag hade aldrig fått ett längre förhållande men min underbara tjej om jag inte haft tidigare erfarenheter om det verkliga livet här, än mindre blivit accepterad av "farsan".
Observera vad som händer kring er, se på er själva hur ni för er och dra egna slutsatser.

Förstår ni nu att jag sällan umgås med falanger?

Jösses, det blev nästan en bok av det hela

 

[Birger]

Jag delar precis Dina erfarenheter och jag tror att de flesta falanger som har problem med thaifamiljerna har att söka det mesta av problemet hos sig själva. Min nuvarande familj är det inte mycket att säga om, jag är äldst och resten består av frugans syskon och hennes dotter med vidhängande man. Vi har en underbar relation, men det är ju inte så väldigt svårt när det är man själv som är den äldste och mest vördnadsvärde. Dom unga har varit här tre år i rad (Sverige, alltså) så vi har utvecklat en normal familjerelation, helt enkelt. Syskonen består av rara tanter och goa gubbar, men vi är ju nästan jämnåriga så det är ju inte så svårt

Med exets familj var det annorlunda, dom hör till den sorten som tycker att alla pengar skall komma ur en plånbok (min) och jag hann bli hjärtligt trött på deras "EU-migrantstuk" innan kriget bröt ut hemma och relationen kunde ha upphört. Skilsmässan och vårdnadstvisten med exet blev våldsam och jag tyckte att jag nog borde förklara saken för den rätt oförstående familjen. Alltså åkte jag till Thailand, tog buss från Udon till avkroken Sritat och liftade sedan ut till byn, som det var ett helvete att hitta.

Plötsligt stod jag bara vid huset och bad att få prata med "pappa". Familjen fick dåndimpen, men hämtade sig och skickade efter tolk. Jag fick stanna, familjen ringde exet i Sverige, f-n var lös, det gapades mycket, exet var argt, ansikten tappades, pappan yrade hoppfullt om whisky (jodå!) och så småningom beslutades det att jag skulle stanna och ärendet hänskjutas till templet.

Tre dagar senare hade vi rett ut saken, familjen medgav att allt kanske ändå inte var mitt fel och nu har vi fortfarande efter femton år en god relation. Dom har till och med kommit och hälsat på hos min nuvarande familj i byn där nuvarande frun kommer ifrån och vi ses när de yngre av exets familj är i Sverige för bärplockning. Det lönade sig alltså att tänka framåt och ta tjuren vid hornen för att reda ut för familjen vad som hänt. Familjen uppskattade det.

Pjodd har helt rätt, det är vi utlänningar som måste anpassa oss om vi vill bli accepterade. Framför allt måste vi visa vilja till anpassning, om också förmågan är måttlig. Bara plånbok räcker inte!

 

[Pjodd]

Wow, vilken story! Tack för att du berättade.

 

[anonymous]

Har ju 2 äktenskap och svärföräldrar att ta historia på ifrån i Thailand, skiljer sig kanske lite jag var 36 och blivande frugan den gången 30 När jag flyttade ner.
Först kom svärmor med släkt "dom kom ner till mig inte jag upp till dom" dukade upp mat som exet åkte köpte på marknaden, tog lite alkoholdrycker och hade en sköj kväll.
Sen veckan efter kom svärfar ner med ungarna, lite trögt första minuterna tills vi kom på jag kör båt, han har jobbat på varven i Singapore. Sen var jag den nye sonen och bamsekram införde jag snabbt this is the farang way.
Nya nu med den fru som jag kommer leva tills jag dör med, ja det skall kramas när jag kommer (självklart jag som infört det) kanonförhållande med mina Svenska föräldrar även om dom inte förstår varandra men träffats några gånger nu.
Svärmor bor med oss ca. 6 månader om året resten av släkten besöker. Jag är lite dålig på att åka upp så blir mest att dom tar en tur ner.

 

[anonymous]

Det inte förstår varandra är då som sagt mellan svärföräldrarna språkligt, men frugans släkt och min skrattar när dom träffas. Tyvärr är svärfar i sådant skick så han är knappt kontaktbar , han var med till havet i November svärmor ville visa han det innan han dör..

 

[anonymous]

Men att det kan bli problem, hade min dotter kommit hem med en gubbe i min ålder hade han fått en spark på käften och jag hade antagligen slått sönder han innan jag sparka ner han i havet.
Så är man 60 träffar nån på 20 så förstår jag svärmorsproblemet

 

[DizzyLizzy]

Fjodd, kul att läsa om dina erfarenheter. och Birger likaså... Men Fjodd döm nu inte alla falanger boendes nere i Thailand, det finns många trevliga som sköter sig bra. Isolera dig bara inte för mycket, inte bra..... lika barn leka bäst... så lite av den varan emellan varven skadar nog inte!!

 

[Anonym]

Fjodd, kul att läsa om dina erfarenheter. och Birger likaså... Men Fjodd döm nu inte alla falanger boendes nere i Thailand, det finns många trevliga som sköter sig bra. Isolera dig bara inte för mycket, inte bra..... lika barn leka bäst... så lite av den varan emellan varven skadar nog inte!!

Skulle vara intressant att få lite insideinfo från en "Nykomling", du har säkert läst en hel del om oss gamla forummedlemmar , vad har du för erfarenheter av Thailand och livet i Issan ..
Nog har du tid att delge oss det ..

 

[DizzyLizzy]

Njaee insider är nog inte rätt kanske, mer än att som boende här, så skulle jag nog inte klara mig utan att ha ett umgänge med falanger också. Att bara sitta med thai dagarna i ända, är inte min medicin, även om jag har en familj som är helt OK.

Men jag blir nog aldrig thai, och thai lär nog inte bemöda sig om min kultur, så vad skall man göra? Tillbringa sina sista år i livet med att "anpassa sig"??? Jag gör min mat och äter den, och mår bra, och tar en liten virre då och då för min mentala hälsa.

Känner att livet kanske inte kan bli så himla mycket bättre...

 

[gunnarg]

Njaee insider är nog inte rätt kanske, mer än att som boende här, så skulle jag nog inte klara mig utan att ha ett umgänge med falanger också. Att bara sitta med thai dagarna i ända, är inte min medicin, även om jag har en familj som är helt OK.

Men jag blir nog aldrig thai, och thai lär nog inte bemöda sig om min kultur, så vad skall man göra? Tillbringa sina sista år i livet med att "anpassa sig"??? Jag gör min mat och äter den, och mår bra, och tar en liten virre då och då för min mentala hälsa.

Känner att livet kanske inte kan bli så himla mycket bättre...

Du verkar ju ha fått problem med dina vänner på mpr och på ditt eget forum tar du bort de inlägg du inte gillar så allt är väl inte så bra med dig långt där borta i obygden men du har ju en del påhittade kompisar att umgås med.

 

[Anonym]

Njaee insider är nog inte rätt kanske, mer än att som boende här, så skulle jag nog inte klara mig utan att ha ett umgänge med falanger också. Att bara sitta med thai dagarna i ända, är inte min medicin, även om jag har en familj som är helt OK.

Men jag blir nog aldrig thai, och thai lär nog inte bemöda sig om min kultur, så vad skall man göra? Tillbringa sina sista år i livet med att "anpassa sig"??? Jag gör min mat och äter den, och mår bra, och tar en liten virre då och då för min mentala hälsa.

Känner att livet kanske inte kan bli så himla mycket bättre...

Låter som en kille jag träffade uppe i Chayaphum får några år sen , även han lagade sin egen mat , samt åkte och träffade lite faranger här och där ute på vischan ,eller som han sade "ute i nowwhere" ,han cyclade runt omkring , har du testat det ? Det gav honom en annan syn på landsbygden som han utryckte sig , annars var han ofta ute och just cyklade

 

[DizzyLizzy]

Tack för svaret, har inte prövat, tycker att motion är överdrivet, försöker nån gång då och då att "få till det" hemma kvällstid, och det är väl det som jag orkar med i denna värmen....haha!!

 

[gunnarg]

Tack för svaret, har inte prövat, tycker att motion är överdrivet, försöker nån gång då och då att "få till det" hemma kvällstid, och det är väl det som jag orkar med i denna värmen....haha!!

Din kompis Krisisaan är ju ute ock cyklar,eller är det bara Gregor.Ha,ha,ha...

 

[Mr.Jo]

Rätt facinerande berättelser, tackar så mycket. Jag är skolad i Sverige med två äktenskap. Den första på 26 år och den anda tio.
Tänker inte gå in i denna fas i mitt liv utan upplevelserna i Thailand.

Måste ändå säga att jag levde sju år som singel efter att tappat tron på parskap.

Visst jag har träffat thaitjejer, hade en tid relation med en Isaan kvinna men tyckte att rätt mycket handlade om pengar.

Bestämde att hitta en skön ställe att bo på och åkte runt i Isaan.
Visst fina platser men inget som överträffade Norra Thailand. Så för min del förälskade jag mig på norra Thailand.

Sedan gjorde jag något galet gick in på en dejtingsajt och sökte kvinnor i NT. Hade.ändå bestämt att jag måste ha en tolk i början (obs skämt)
Döm om min förvåning för det var bara en kvinna som svarade. Nej jag är inte så jäkla ful.
Isaan var det typ tusen.
Tror att de flesta blev lite misstänksamma för att jag bara sökte kvinnor över 45 år på Norra Thailand.
Så Noi svarade, såg kanske inte så snygg ut i sin officeruniform men hon hade ju fått sin diplom från blivande kungens hand.
Jag tänkte vafan har jag startat det här så måste jag träffa kvinnan i mitt liv som det blev sedemera.
Det visade sig att allt jag läst om Thailand, beteendet, religionen, hur man skall hålla sina fötter och annat skräp var just skräp.
Vi gillar att dansa (luktung) sjunga hon är duktig, laga mat, jag är duktig. Ni förstår ungefär som lägga lego, bit för bit så blir det bygge.

Numera efter några år är vi tajta, inget snack om annat än bygga ett hem i Phrae.
Vi har bott på ett statligt lägenhet (gratis, alltid retar det väl någon) två år nu och hon skall jobba några år till.
Hon har varit singel (går inte in på det nu) hela livet, visat offervilja gentemot sin familj som får mig tårögt. Satsat på utbildning, (familjen stått för det) och nu är det hennes tid har jag tänkt i alla fall.
Jag tycker faktskt att det är tio gånger lättare att leva med en thaikvinna än en svenska, ursäkta alla som blev sårade. Det finns säkert jättemånga som jag har missat.

Vi har det bra det handlar inte om sex utan kärlek skulle jag säga som slutkläm.

 

[Berralund]

Rätt facinerande berättelser, tackar så mycket. Jag är skolad i Sverige med två äktenskap. Den första på 26 år och den anda tio.
Tänker inte gå in i denna fas i mitt liv utan upplevelserna i Thailand.

Måste ändå säga att jag levde sju år som singel efter att tappat tron på parskap.

Visst jag har träffat thaitjejer, hade en tid relation med en Isaan kvinna men tyckte att rätt mycket handlade om pengar.

Bestämde att hitta en skön ställe att bo på och åkte runt i Isaan.
Visst fina platser men inget som överträffade Norra Thailand. Så för min del förälskade jag mig på norra Thailand.

Sedan gjorde jag något galet gick in på en dejtingsajt och sökte kvinnor i NT. Hade.ändå bestämt att jag måste ha en tolk i början (obs skämt)
Döm om min förvåning för det var bara en kvinna som svarade. Nej jag är inte så jäkla ful.
Isaan var det typ tusen.
Tror att de flesta blev lite misstänksamma för att jag bara sökte kvinnor över 45 år på Norra Thailand.
Så Noi svarade, såg kanske inte så snygg ut i sin officeruniform men hon hade ju fått sin diplom från blivande kungens hand.
Jag tänkte vafan har jag startat det här så måste jag träffa kvinnan i mitt liv som det blev sedemera.
Det visade sig att allt jag läst om Thailand, beteendet, religionen, hur man skall hålla sina fötter och annat skräp var just skräp.
Vi gillar att dansa (luktung) sjunga hon är duktig, laga mat, jag är duktig. Ni förstår ungefär som lägga lego, bit för bit så blir det bygge.

Numera efter några år är vi tajta, inget snack om annat än bygga ett hem i Phrae.
Vi har bott på ett statligt lägenhet (gratis, alltid retar det väl någon) två år nu och hon skall jobba några år till.
Hon har varit singel (går inte in på det nu) hela livet, visat offervilja gentemot sin familj som får mig tårögt. Satsat på utbildning, (familjen stått för det) och nu är det hennes tid har jag tänkt i alla fall.
Jag tycker faktskt att det är tio gånger lättare att leva med en thaikvinna än en svenska, ursäkta alla som blev sårade. Det finns säkert jättemånga som jag har missat.

Vi har det bra det handlar inte om sex utan kärlek skulle jag säga som slutkläm.

När jag läser sådant som du skriver hjälper det mig att bibehålla tron på människosläktet.

 

[Mr.Jo]

Då var det dags med del två alltså familjen.
Noi har en mamma på 75 år som lever, pappan är död för några år sedan. Hon har tre systrar men inga bröder.
En av systrarna med sin man bor med mamman i ett rätt stort hus.
Hennes man är som många thaimän, stannar kvar efter jobbet och dricker Laokhao i stort sätt varje dag. Där är kvinnorna mycket bättre faktiskt, de tar hand om familjen.

Pratade med Pon häromdan och frågade om han tyckte att det var värt att riskera hälsan på detta sätt och han höll med mig, men.....

Känner mönstret från Sverige när jag var yngre så jobbade jag ideellt för att hjälpa alkoholister och knarkare.
Det var samma svar jag fick varje gång, jag ska. Nästa dag var det samma igen.

Skulle nog kunna skriva bok om detta men det finns så många som har gjort det redan så tror inte jag har så mycket nytt att komma med.

Pon är rar på sitt sätt och skall hjälpa mig med husbygget men jag vet att jag kan inte hjälpa honom innan han själv vill.

Mamman Lai är härlig, väger 43 kilo och jobbar som bara den hela dagarna. Vi kommer bra överens, trivs med hennes sett att se på livet, alltid positiv.
Litar på henne till hundra, hon har full koll hur många billast fyll det kom till våran tomt o s v. Hon går runt i trädgården och till marknaden för att se till att vi har grönsaker i överflöd tills vi kommer tillbaks från Nan igen.
Hon är jätteglad för att vi har det bra. Hur skulle man kunna ogilla henne.

Andra systrar som Noi har är lika hjärtliga och försöker inte styra vårt liv. Tipp träffar jag varje dag vi är på Phrae liksom hennes familj.
Kob lever i ChiangMai med sin familj. Hennes man Subin har jag mycket bra relation till.

Jag måste säga att det är nästan inget negativt att komma med, och det är ingen dröm eller önsketänkande det är livet som det är.
Har faktiskt väntat att det skulle hända något obekvämt men inte då.
Jag är ju en familjeman eller far till fullo, känner inget behov av att ha en kompis utanför, har faktiskt aldrig gjort det.
Trivs så bra hemma, älskar att laga mat och baka.
Har t o m akademisk utbildning på livsm. industri så det ger ju lite plattform

När jag planerade min flytt till Thailand så önskade ett klimat som tillät träning ute varje dag året om för jag älskar speciellt ladsvägcykling även lite mb.
Tycker om snygga kläder man använder då, en del janteman kallar typen för 'man i lyckra' jag tycker det är snyggt, punkt.
Utöver kläder har jag fått många unga vänner som gärna vill träna med en erfaren cyklist

En del kanske tycker det här låter lite förmätet men kan inte hjälpa jag lever i en paradis på många sätt.
Har gjort mina tabbar i livet förut och lärt min läxa, försöker att undvika att upprepa dumheter.

 

[Anonym]

T

Då var det dags med del två alltså familjen.
Noi har en mamma på 75 år som lever, pappan är död för några år sedan. Hon har tre systrar men inga bröder.
En av systrarna med sin man bor med mamman i ett rätt stort hus.
Hennes man är som många thaimän, stannar kvar efter jobbet och dricker Laokhao i stort sätt varje dag. Där är kvinnorna mycket bättre faktiskt, de tar hand om familjen.

Pratade med Pon häromdan och frågade om han tyckte att det var värt att riskera hälsan på detta sätt och han höll med mig, men.....

Känner mönstret från Sverige när jag var yngre så jobbade jag ideellt för att hjälpa alkoholister och knarkare.
Det var samma svar jag fick varje gång, jag ska. Nästa dag var det samma igen.

Skulle nog kunna skriva bok om detta men det finns så många som har gjort det redan så tror inte jag har så mycket nytt att komma med.

Pon är rar på sitt sätt och skall hjälpa mig med husbygget men jag vet att jag kan inte hjälpa honom innan han själv vill.

Mamman Lai är härlig, väger 43 kilo och jobbar som bara den hela dagarna. Vi kommer bra överens, trivs med hennes sett att se på livet, alltid positiv.
Litar på henne till hundra, hon har full koll hur många billast fyll det kom till våran tomt o s v. Hon går runt i trädgården och till marknaden för att se till att vi har grönsaker i överflöd tills vi kommer tillbaks från Nan igen.
Hon är jätteglad för att vi har det bra. Hur skulle man kunna ogilla henne.

Andra systrar som Noi har är lika hjärtliga och försöker inte styra vårt liv. Tipp träffar jag varje dag vi är på Phrae liksom hennes familj.
Kob lever i ChiangMai med sin familj. Hennes man Subin har jag mycket bra relation till.

Jag måste säga att det är nästan inget negativt att komma med, och det är ingen dröm eller önsketänkande det är livet som det är.
Har faktiskt väntat att det skulle hända något obekvämt men inte då.
Jag är ju en familjeman eller far till fullo, känner inget behov av att ha en kompis utanför, har faktiskt aldrig gjort det.
Trivs så bra hemma, älskar att laga mat och baka.
Har t o m akademisk utbildning på livsm. industri så det ger ju lite plattform

När jag planerade min flytt till Thailand så önskade ett klimat som tillät träning ute varje dag året om för jag älskar speciellt ladsvägcykling även lite mb.
Tycker om snygga kläder man använder då, en del janteman kallar typen för 'man i lyckra' jag tycker det är snyggt, punkt.
Utöver kläder har jag fått många unga vänner som gärna vill träna med en erfaren cyklist

En del kanske tycker det här låter lite förmätet men kan inte hjälpa jag lever i en paradis på många sätt.
Har gjort mina tabbar i livet förut och lärt min läxa, försöker att undvika att upprepa dumheter.

Tycker inte på något sätt att det är förmätet , helt klart är folk trevligare där uppe på landsbygden , men att inte ha som jag kallar det att göra ger mig hybris , cycla gillar jag med , har även jag lite snygga cycelkläder , men mest praktiska , handskar ,skor mm, nu är cyceln i Isaan så nu blir det långa promenader samt lyfta skrot varje dag på gymet , skall byta gym i månadsskiftet , hittat ett med AC som har fina nya vikter samt maskiner och bara till en 200bathare mer per månad och person . Detta göra att man känner sig lite bättre till mods , annars tycker jag värmen tar ganska mycket på krafterna här nere , inte har jag samma kraft som i Sverige inte , i alla fall inte samma energi att göra saker dagarna i ända ...

 

[Mr.Jo]

T

Tycker inte på något sätt att det är förmätet , helt klart är folk trevligare där uppe på landsbygden , men att inte ha som jag kallar det att göra ger mig hybris , cycla gillar jag med , har även jag lite snygga cycelkläder , men mest praktiska , handskar ,skor mm, nu är cyceln i Isaan så nu blir det långa promenader samt lyfta skrot varje dag på gymet , skall byta gym i månadsskiftet , hittat ett med AC som har fina nya vikter samt maskiner och bara till en 200bathare mer per månad och person . Detta göra att man känner sig lite bättre till mods , annars tycker jag värmen tar ganska mycket på krafterna här nere , inte har jag samma kraft som i Sverige inte , i alla fall inte samma energi att göra saker dagarna i ända ...

Har tänkt börja träna lite på gym också, gillar det inte värst men det är bra för hela kroppen.
Jag försöker ligga lågt när det är som varmast och träna tidigt. Jag tål värme rätt bra annars.
Jag har lurat min sambo Noi på cykel också, skall köpa en riktigt bra hoj till henne så det blir roligt på riktigt många förstår inte hur viktigt det är med bra cykel.
Göra har man haft hela livet nu kan man ta det lite lugnt ibland.

 

[Nam Falang]

@Phonta hybris är ett bra ord, ligger bra i munnen men kanske inte precis det som du menade.

https://sv.m.wiktionary.org/wiki/hybris