A
anonymous
Gäst
Första utgåvan om Thailand är ok, andra en jäkla charterbok.
Senast redigerad av en moderator:
suriya
Forumveteran
Problemet är nog mycket det att boken så att säga sabbar för sig själv. Så fort de skriver om någon bra grej så samlas det alltför många turister där och så blir det charterstämning.
Tror den kan vara bra för att undvika det sämsta samt för att hitta de ställen som inte finns där.
Senast redigerad av en moderator:
Problemet är nog mycket det att boken så att säga sabbar för sig själv. Så fort de skriver om någon bra grej så samlas det alltför många turister där och så blir det charterstämning.
Tror den kan vara bra för att undvika det sämsta samt för att hitta de ställen som inte finns där.
Använde själv LP mycket de första backpackerresorna runt 2000, då fanns ju inte så mkt info på nätet. Då var den riktigt bra. Men nu tror jag den spelat ut sin roll i Thailand.
A
Anonymius
Gäst
Problemet är nog mycket det att boken så att säga sabbar för sig själv. Så fort de skriver om någon bra grej så samlas det alltför många turister där och så blir det charterstämning.
Tror den kan vara bra för att undvika det sämsta samt för att hitta de ställen som inte finns där.
Ja, alla de här reseböcker är nog väldigt nära sammankopplade med resebolagen som nog styr innehållet och sådana som LP har säkert procent.
suriya
Forumveteran
Ja, jag tyckte ofta att den var till nytta på den tiden, men jag har också märkt att den har blivit sämre med tiden.
A
Anonymius
Gäst
Ja, cynisk som man är förväntar man sig ju det.
Ja, jag tänkte åt andra hållet, de får dig att åka dit de vill, inte dit du vill
Det är ju precis detta som gör att jag dom senaste 25 åren har valt att resa på egen hand, med få undantag. Reseledarna vill att vi skall gå på deras rekommenderade restauranger och så tjänar dom en hacka på det. Förvisso har dom låg lön men då är det fel på systemet. Ingen blir tvingad men många känner det säkert så.Ja, det är nog stor risk att man går här och blir lite manipulerad då och då.
suriya
Forumveteran
A
Anonym
Gäst
Och måste ta egna beslut och planera.Och så är det ju så mycket roligare att åka själv och bestämma över sig själv.
Isan Lover
Forumveteran
Hej alla, det var ett tag sedan jag var här och skrev. Jag har förstås med ojämna mellanrum kikat in då och då och läst lite trevligheter men även trams (personlig åsikt) som inte stämmer överens med min verklighet som lett till att jag valt bort att hänga på diverse forum och att jag vill dela med mig av min story.
En kort tillbakablick innan jag kommer in i ämnet så ni förstår min bakgrund. När jag första gången kom för 10+ år sedan så blev jag förälskad i kungariket med en gång. Det var klimatet, maten, kulturen, människorna och naturligtvis stränderna. Mina vänner valde att förälska sig i nattlivet, och det är väl det som gör Thailand så unikt, att det passar alla.
Sedan började jag läsa på diverse forum och fick höra den ena storysen efter den andra om hur illa faranger råkat ut. Utan att fördjupa mig så fick jag en bild på hur det var i Iassan, den fattigaste delen av detta underbara land där alla pr*stituerade kommer ifrån, ruttna trähus och skulle det finnas ett murat hus som var målat så var det minsann en farang med i bilden som på ngt sätt betalat det. Fattigt och uselt var bilden. Jargongen bland andra faranger på ön var hur dåligt allting var, hur dumma thaiarna är osv. Fick många ovänner när det svämmade över hos mig och frågade dom –Vad fan gör ni här då om ni tycker att allt är så jävla dåligt? Heh, ni skulle se deras miner
Jag lämnade Phuket efter ett par år och flyttade inåt landet (NV). Beslöt mig för att inte umgås med negativa faranger. Lärde mig en hel del om de sociala koderna. En helt ny värld öppnades (egentligen den jag såg vid första resan innan all negativ input) och jag njöt i fulla drag. Flyttade tbx till Sverige i 2 år med frun men jag klarade inte av kulturkrocken där hemma vilket resulterade i att jag blev tjurig och ville tbx, vilket frun inte ville så det blev skilsmässa. Vi är bättre vänner idag än det sista året som gifta, hon anser att huset (i Thailand) är mitt och att det vore bra om jag kunde bo där. En liten parantes då alla andra historier talar omvänt, ni vet, lurad på pengar, blåst på huset osv… I detta fallet var det mitt fel att förhållandet sprack. Det finns naturligtvis en liten del som blivit blåsta men jag tycker det säger mer om farangen än om kvinnan. För det beteendet jag såg hur dessa ”män” betedde sig, så har jag inget medlidande för dom om/när de blir skinnade på allt de äger.
Så tbx till Thailand till ”mitt” hus”. Helt underbar känsla att vara tbx, att så numera enkelt att se vilka som var mina vänner samt att jag hade hyfsad koll på hur jag skulle föra mig för att bli accepterad. Tids nog så hann kärleken ifatt och med tiden efter ett besök (som blev längre än jag räknat med
Det fattiga Isaan... Jahaja, var då? Inte i Kalasinprovinsen iaf. Förhållandevis rent (även från faranger 555), trevliga välmående människor, bra vägar, god och billig mat (ex 35B för en portion ka pao moo). Ja jag äter hellre på små hak än ”fina” restauranger, inte för att det är billigare utan för att det smakar godare. Handlar hellre färskt kött på marknaden än det gamla skräpet på typ Tesco. Thailands (världens?) godaste grillade kycklingar hittar man längs vägen, saftiga och fina, mums. Tydligen en lokal (regional) specialitet.
Att maten skulle vara så stark att alla gick runt med svarta sönderfrätta läppar och tandkött? Vilka jäkla tomtar som kunde snacka sånt skit på ön.
Fina hus vilket väckte tankarna om historierna som jag läst och hört om att jaha, här har massor av faranger varit med o pyntat... Så var naturligtvis inte fallet. Punkt efter punkt blev alla myter om Isaan punkterade. Jag vill inte tala för varmt om stället, för jag vill inte ha en invasion av västerlänningar hit 555.
Min tjej är ”goverment officer” med titeln EMS (Emergency Medical Services) Technician, ett superhärligt jobb verkar det vara. Är glad att hon har det. Det snålas minsann inte med några pengar från arbetsgivaren när det är konferenser och seminarier
Vi var nere i Roi Et på en dagsutflykt. Vacker stadskärna med en liten sjö i mitten. Vi såg en liten restaurang och beslöt oss för att äta lite. Efter ett tag kom två tyskar in, typiska stenbordsaranger i linne och drack öl som lunch. Innan vi ätit färdigt den undermåliga maten så räknade jag till inte mindre än 7 pinsamt högljudda, skitsnackande och respektslösa personer som påminde mig om att det var just därför jag har valt bort denna sorts umgänge. Min tjej och hennes dotter utryckte en tydlig avsmak i sina ansiktsuttryck samtidigt som dessa ”män” tycker att dom har det så bra och är omtyckta. Att denna typ av män drar till sig bottenskrapet av lyckosökerskor är dom väl värda enligt min mening. Det tråkiga är att det är dom som hör mest när olika historier berättas och det är tragiskt att resultatet av deras uppförande ger en bild på hur det är i Thailand.
Så vad vill jag egentligen säga? Jo, tro inte blint på vad som skrivs/sägs (inte heller på det jag skriver), gå ut och titta med egna ögon och med ett öppet sinne och framför allt lär er de sociala koderna om ni vill bli accepterade. Jag kan ge ett par exempel på folk som tror blint att dom är accepterade.
Det finns många som läser på diverse forum och kan lätt få en bild av ett Thailand som inte stämmer i största allmänhet. Thailändare är helt underbara när dom festar loss skratt och dans ingen ser ner på ngn annan. Vill ngn ligga ner och vila så går det bra, det är så avslappnat, mat i största enkelhet. Det är väldigt svårt att sätta fingret på det, det måste helt enkelt upplevas. Och för att kunna göra det så får man släppa sin vita attityd och anamma kulturen.
Jag är ingen skribent så vänligen märk inte ord och lite får ni nog läsa mellan raderna. Jag älskar Thailand dock utanför turist områdena som för mig är mentala getthon. Men vi är alla olika, ville bara dela mina tankar
Vi får se var vi hamnar i diskusionen
God fortsättning på det nya året!
Hej
Hade missat den här tråden tidigare, men det här inlägget var bland det bästa jag har läst när det handlar om Isaan.
Roligt att läsa om fler som blir förälskade i denna del av landet och dom underbara människorna där.
Mvh isan lover
Krister
Forumveteran
Hej alla, det var ett tag sedan jag var här och skrev. Jag har förstås med ojämna mellanrum kikat in då och då och läst lite trevligheter men även trams (personlig åsikt) som inte stämmer överens med min verklighet som lett till att jag valt bort att hänga på diverse forum och att jag vill dela med mig av min story.
En kort tillbakablick innan jag kommer in i ämnet så ni förstår min bakgrund. När jag första gången kom för 10+ år sedan så blev jag förälskad i kungariket med en gång. Det var klimatet, maten, kulturen, människorna och naturligtvis stränderna. Mina vänner valde att förälska sig i nattlivet, och det är väl det som gör Thailand så unikt, att det passar alla.
Sedan började jag läsa på diverse forum och fick höra den ena storysen efter den andra om hur illa faranger råkat ut. Utan att fördjupa mig så fick jag en bild på hur det var i Iassan, den fattigaste delen av detta underbara land där alla pr*stituerade kommer ifrån, ruttna trähus och skulle det finnas ett murat hus som var målat så var det minsann en farang med i bilden som på ngt sätt betalat det. Fattigt och uselt var bilden. Jargongen bland andra faranger på ön var hur dåligt allting var, hur dumma thaiarna är osv. Fick många ovänner när det svämmade över hos mig och frågade dom –Vad fan gör ni här då om ni tycker att allt är så jävla dåligt? Heh, ni skulle se deras miner
Jag lämnade Phuket efter ett par år och flyttade inåt landet (NV). Beslöt mig för att inte umgås med negativa faranger. Lärde mig en hel del om de sociala koderna. En helt ny värld öppnades (egentligen den jag såg vid första resan innan all negativ input) och jag njöt i fulla drag. Flyttade tbx till Sverige i 2 år med frun men jag klarade inte av kulturkrocken där hemma vilket resulterade i att jag blev tjurig och ville tbx, vilket frun inte ville så det blev skilsmässa. Vi är bättre vänner idag än det sista året som gifta, hon anser att huset (i Thailand) är mitt och att det vore bra om jag kunde bo där. En liten parantes då alla andra historier talar omvänt, ni vet, lurad på pengar, blåst på huset osv… I detta fallet var det mitt fel att förhållandet sprack. Det finns naturligtvis en liten del som blivit blåsta men jag tycker det säger mer om farangen än om kvinnan. För det beteendet jag såg hur dessa ”män” betedde sig, så har jag inget medlidande för dom om/när de blir skinnade på allt de äger.
Så tbx till Thailand till ”mitt” hus”. Helt underbar känsla att vara tbx, att så numera enkelt att se vilka som var mina vänner samt att jag hade hyfsad koll på hur jag skulle föra mig för att bli accepterad. Tids nog så hann kärleken ifatt och med tiden efter ett besök (som blev längre än jag räknat med
Det fattiga Isaan... Jahaja, var då? Inte i Kalasinprovinsen iaf. Förhållandevis rent (även från faranger 555), trevliga välmående människor, bra vägar, god och billig mat (ex 35B för en portion ka pao moo). Ja jag äter hellre på små hak än ”fina” restauranger, inte för att det är billigare utan för att det smakar godare. Handlar hellre färskt kött på marknaden än det gamla skräpet på typ Tesco. Thailands (världens?) godaste grillade kycklingar hittar man längs vägen, saftiga och fina, mums. Tydligen en lokal (regional) specialitet.
Att maten skulle vara så stark att alla gick runt med svarta sönderfrätta läppar och tandkött? Vilka jäkla tomtar som kunde snacka sånt skit på ön.
Fina hus vilket väckte tankarna om historierna som jag läst och hört om att jaha, här har massor av faranger varit med o pyntat... Så var naturligtvis inte fallet. Punkt efter punkt blev alla myter om Isaan punkterade. Jag vill inte tala för varmt om stället, för jag vill inte ha en invasion av västerlänningar hit 555.
Min tjej är ”goverment officer” med titeln EMS (Emergency Medical Services) Technician, ett superhärligt jobb verkar det vara. Är glad att hon har det. Det snålas minsann inte med några pengar från arbetsgivaren när det är konferenser och seminarier
Vi var nere i Roi Et på en dagsutflykt. Vacker stadskärna med en liten sjö i mitten. Vi såg en liten restaurang och beslöt oss för att äta lite. Efter ett tag kom två tyskar in, typiska stenbordsaranger i linne och drack öl som lunch. Innan vi ätit färdigt den undermåliga maten så räknade jag till inte mindre än 7 pinsamt högljudda, skitsnackande och respektslösa personer som påminde mig om att det var just därför jag har valt bort denna sorts umgänge. Min tjej och hennes dotter utryckte en tydlig avsmak i sina ansiktsuttryck samtidigt som dessa ”män” tycker att dom har det så bra och är omtyckta. Att denna typ av män drar till sig bottenskrapet av lyckosökerskor är dom väl värda enligt min mening. Det tråkiga är att det är dom som hör mest när olika historier berättas och det är tragiskt att resultatet av deras uppförande ger en bild på hur det är i Thailand.
Så vad vill jag egentligen säga? Jo, tro inte blint på vad som skrivs/sägs (inte heller på det jag skriver), gå ut och titta med egna ögon och med ett öppet sinne och framför allt lär er de sociala koderna om ni vill bli accepterade. Jag kan ge ett par exempel på folk som tror blint att dom är accepterade.
Det finns många som läser på diverse forum och kan lätt få en bild av ett Thailand som inte stämmer i största allmänhet. Thailändare är helt underbara när dom festar loss skratt och dans ingen ser ner på ngn annan. Vill ngn ligga ner och vila så går det bra, det är så avslappnat, mat i största enkelhet. Det är väldigt svårt att sätta fingret på det, det måste helt enkelt upplevas. Och för att kunna göra det så får man släppa sin vita attityd och anamma kulturen.
Jag är ingen skribent så vänligen märk inte ord och lite får ni nog läsa mellan raderna. Jag älskar Thailand dock utanför turist områdena som för mig är mentala getthon. Men vi är alla olika, ville bara dela mina tankar
Vi får se var vi hamnar i diskusionen
God fortsättning på det nya året!
Detta med förutfattade meningar om platser är nog något vi alla har. Bor nu i Pattaya på dark side och ni som följt tex pan pan och andra här kanske fattar att livet på en 'turistort' som Pattaya inte bara handlar om att hänga på Walking Street.
Några saker jag inte saknar från isaan när jag bodde där i runt tio år var värmen och kylan var mer extrem. Hade svårt att få några riktiga vänner i min egen ålder eftersom de självklart var tvugna att jobba och försörja familjen... kvar på landet fanns mest kvarlämnade barn och åldringar. Men även att de knappt vågade komma hem till mig för jag hade stort o fint hus utan det var alltid jag som var tvungen att gå och hälsa på dom... även om det i sig var väldigt trevligt.
Myggen saknar jag inte heller här i Pattaya. Däremot maten saknar jag från Udon thani.. inte bara för att den var billigare utan för att den troligtvis var lagad med mer kärlek och omtanke.. runt pattaya finns bara ett ställe med perfekt gai pat med mamuang och pat piaow wan och det är Greta Farm men det är hemskt dyrt om man jämför
Lao khao folket saknar jag inte speciellt mycket heller även om de inte direkt störde mig. Lite som Changfolket här på 'turistorten'.. jag kretsar helt enkelt inte runt dessa miljöer
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Det ligger naturligtvis en del i det du skriver här, men jag har inte riktigt samma upplevelser som dig, mina ligger dock väldigt nära dom Pjodd delgav oss.
Att folk kan ha både förutfattade och felaktiga meningar om både andra människor och platser är absolut sant och tråkigt, men det är nog något man får lära sig leva med, det ligger nog lite i människans natur.
Att årstiderna märks mycket tydligare uppe i dom norra delarna av Isaan än vid havet är sant, ibland fryser vi och ibland är hettan nästan outhärdlig, för mig dom arbetar fysiskt är den lite kallare årstiden perfekt, då kan man göra alla dom tyngre jobb som hade varit näst intill omöjliga att utföra när det är som varmast, sen är det ju ganska skönt att kunna ta på sig lite extra på kvällen, det skyddar ju dessutom mot myggbett.
Vad det gäller vänner så har vi totalt skilda erfarenheter, själv har jag alltid haft väldigt lätt för att få Thailändska vänner och då både bland äldre, jämnåriga, ungdomar och barn, att en del har lämnat byn för arbete i städerna och utomlands är sant men många är kvar.
Du säger att folk inte kommer hem till dig, det känner jag inte heller igen, där jag har vistats har det alltid kommit och gått folk, detta både i städer och på landsbygd, grinden står ju alltid öppen när vi är hemma och folk kommer och går hela tiden, dom första besökarna brukar dyka upp vid 6-7 tiden på morgonen, en del vill träffa frugan, en del mig och andra pojken, passerande folk på vägen vinkar och ropar, en del stannar o.s.v.
Vi äter t.ex väldigt sällan ensamma, det ör nästan alltid någon vän eller släkting som vill bjuda på något, dom har kanske slaktat ett djur, jagat eller fiskat o.s.v, samma hemma hos oss, vi säger också till dom andra att komma och äta hos oss, även många barn kommer hem till oss och leker med pojken, vill äta med oss o.s.v.
Vad det gäller maten så håller jag med dig, priserna är ju mycket lägre i Isaan än Pattaya och det serveras och säljs ju nästan mat överallt, den är enligt mig både god och näringsrik, minsta bybhar alltid något matställe, man säljer mat i stånd längs vägarna, försäljare åker runt med bilar och moppar med sina varor o.s.v, man behöver inre ens lämna huset för att få köpt kött, färdig mat, grönsaker, ägg, levande fisk, frukt och andra varor.
Själva har vi ju medvetet byggt lite blygsamt för att inte sticka ut, har några farmer och arbetar precis som övriga bybor, låter pojken gå i byskolan istället för privatskola, deltar i byns alla gemensamma aktiviteter, engagerar oss i skolan och barnen där, lever enkelt och lagar mat över öppen eld, handlar så mycket som möjligt lokalt, vi har ingen bil, bara en Rod thai (iron Buffalo) och vår samlor (sidovagnen), vi sticker inte ut direkt och smälter in i byn på ett bra och naturligt liv.
Att alla vare sig vill eller kan leva så här förstår jag mycket väl, därför blev jag extra glad när jag läste hur Pjodd beskrev sitt liv i Isaan, han verkar ju precis som jag ha hamnat helt rätt där och stortrivas.
Mvh isan lover
Krister
Forumveteran
Med risk för att låta negativ fann jag det väldigt lätt i Isaan att hitta vänner att sitta att dricka och äta med men när jag framförde idéer på andra aktiviteter typ gå till gym, se en filmo.s.v. var det väldigt mycket svårare. Har man bara mat o alkohol hemma kommer vännerna att stå på kö för att få hälsa på
Isan Lover
Forumveteran
Hej
Här har du helt rätt om det handlar om en mindre by på landet, det av flera anledningar, dels finns det ju inga biografer utom dom omkringresande utomhus biograferna, sen handlar det ju även om ekonomi, dom flesta på landet har ju fullt upp med att få det att hå ihop, där nog bio inte prioriterat, hade det funnits biograf och pengar hadke dom säkert gått dit.
I städerna finns det ju biografer och besökarna är ju oftast till 99% Thailändare, så visst gillar dom att gå på bio.
Vad det gäller gym så är det ju något som dom flesta människorna i Isaans byar inte behöver gå till, jobbar man med fysiskt tunga jobb 8-12 timmar om dagen är det ju snarare vila och avhållsamhet ifrån belastning dom behöver.
Men samma här i Isaans städer, där finns det ju kontorister, tjänstemän och andra med lätta och mestadels stillasittande jobb, dom motionerar och joggar ju i parker, dom går ju även på gym och andra organiserade aktiviteter.
Så det är nog mer en skillnad mellan landsbygd och städer när det gäller det här.
Mvh isan lover
A
Anonym
Gäst
Sitta och vakta bufflar är nog inte så fysiskt krävande , mest sånt jobbande de sysslar med förutom under risskörden då , men nu finns ju maskiner ... så , nja , ytterst sällan jag ser dem jobba hårt , byggnadsarbetare ja , eller de som jobbar med vägarbeten , där finns det krävande jobb , men bönderna , njaaa , håller inte riktigt med dig där
Liknande trådar
- Anonyma
- Allmänt thailandforum
- Pjodd
- Isaan forum
- Svante Kjellman
- Isaan forum
- Svante Kjellman
- Isaan forum
- anonymous
- Isaan forum
