P
Pjodd
Gäst
Hej alla, det var ett tag sedan jag var här och skrev. Jag har förstås med ojämna mellanrum kikat in då och då och läst lite trevligheter men även trams (personlig åsikt) som inte stämmer överens med min verklighet som lett till att jag valt bort att hänga på diverse forum och att jag vill dela med mig av min story.
En kort tillbakablick innan jag kommer in i ämnet så ni förstår min bakgrund. När jag första gången kom för 10+ år sedan så blev jag förälskad i kungariket med en gång. Det var klimatet, maten, kulturen, människorna och naturligtvis stränderna. Mina vänner valde att förälska sig i nattlivet, och det är väl det som gör Thailand så unikt, att det passar alla.
Sedan började jag läsa på diverse forum och fick höra den ena storysen efter den andra om hur illa faranger råkat ut. Utan att fördjupa mig så fick jag en bild på hur det var i Iassan, den fattigaste delen av detta underbara land där alla pr*stituerade kommer ifrån, ruttna trähus och skulle det finnas ett murat hus som var målat så var det minsann en farang med i bilden som på ngt sätt betalat det. Fattigt och uselt var bilden. Jargongen bland andra faranger på ön var hur dåligt allting var, hur dumma thaiarna är osv. Fick många ovänner när det svämmade över hos mig och frågade dom –Vad fan gör ni här då om ni tycker att allt är så jävla dåligt? Heh, ni skulle se deras miner
Jag lämnade Phuket efter ett par år och flyttade inåt landet (NV). Beslöt mig för att inte umgås med negativa faranger. Lärde mig en hel del om de sociala koderna. En helt ny värld öppnades (egentligen den jag såg vid första resan innan all negativ input) och jag njöt i fulla drag. Flyttade tbx till Sverige i 2 år med frun men jag klarade inte av kulturkrocken där hemma vilket resulterade i att jag blev tjurig och ville tbx, vilket frun inte ville så det blev skilsmässa. Vi är bättre vänner idag än det sista året som gifta, hon anser att huset (i Thailand) är mitt och att det vore bra om jag kunde bo där. En liten parantes då alla andra historier talar omvänt, ni vet, lurad på pengar, blåst på huset osv… I detta fallet var det mitt fel att förhållandet sprack. Det finns naturligtvis en liten del som blivit blåsta men jag tycker det säger mer om farangen än om kvinnan. För det beteendet jag såg hur dessa ”män” betedde sig, så har jag inget medlidande för dom om/när de blir skinnade på allt de äger.
Så tbx till Thailand till ”mitt” hus”. Helt underbar känsla att vara tbx, att så numera enkelt att se vilka som var mina vänner samt att jag hade hyfsad koll på hur jag skulle föra mig för att bli accepterad. Tids nog så hann kärleken ifatt och med tiden efter ett besök (som blev längre än jag räknat med ) så stannade jag här i Isaan. Förmodligen det bästa beslutet i mitt liv.
Det fattiga Isaan... Jahaja, var då? Inte i Kalasinprovinsen iaf. Förhållandevis rent (även från faranger 555), trevliga välmående människor, bra vägar, god och billig mat (ex 35B för en portion ka pao moo). Ja jag äter hellre på små hak än ”fina” restauranger, inte för att det är billigare utan för att det smakar godare. Handlar hellre färskt kött på marknaden än det gamla skräpet på typ Tesco. Thailands (världens?) godaste grillade kycklingar hittar man längs vägen, saftiga och fina, mums. Tydligen en lokal (regional) specialitet.
Att maten skulle vara så stark att alla gick runt med svarta sönderfrätta läppar och tandkött? Vilka jäkla tomtar som kunde snacka sånt skit på ön.
Fina hus vilket väckte tankarna om historierna som jag läst och hört om att jaha, här har massor av faranger varit med o pyntat... Så var naturligtvis inte fallet. Punkt efter punkt blev alla myter om Isaan punkterade. Jag vill inte tala för varmt om stället, för jag vill inte ha en invasion av västerlänningar hit 555.
Min tjej är ”goverment officer” med titeln EMS (Emergency Medical Services) Technician, ett superhärligt jobb verkar det vara. Är glad att hon har det. Det snålas minsann inte med några pengar från arbetsgivaren när det är konferenser och seminarier. Brukar följa med då vi kombinerar det med en minisemester. Umgängeskretsen är fjärran från tidigare och jag ser nu med egna ögon hur man kan ha råd till bil och hus med vanligt hederligt arbete.
Vi var nere i Roi Et på en dagsutflykt. Vacker stadskärna med en liten sjö i mitten. Vi såg en liten restaurang och beslöt oss för att äta lite. Efter ett tag kom två tyskar in, typiska stenbordsaranger i linne och drack öl som lunch. Innan vi ätit färdigt den undermåliga maten så räknade jag till inte mindre än 7 pinsamt högljudda, skitsnackande och respektslösa personer som påminde mig om att det var just därför jag har valt bort denna sorts umgänge. Min tjej och hennes dotter utryckte en tydlig avsmak i sina ansiktsuttryck samtidigt som dessa ”män” tycker att dom har det så bra och är omtyckta. Att denna typ av män drar till sig bottenskrapet av lyckosökerskor är dom väl värda enligt min mening. Det tråkiga är att det är dom som hör mest när olika historier berättas och det är tragiskt att resultatet av deras uppförande ger en bild på hur det är i Thailand.
Så vad vill jag egentligen säga? Jo, tro inte blint på vad som skrivs/sägs (inte heller på det jag skriver), gå ut och titta med egna ögon och med ett öppet sinne och framför allt lär er de sociala koderna om ni vill bli accepterade. Jag kan ge ett par exempel på folk som tror blint att dom är accepterade.
Det finns många som läser på diverse forum och kan lätt få en bild av ett Thailand som inte stämmer i största allmänhet. Thailändare är helt underbara när dom festar loss skratt och dans ingen ser ner på ngn annan. Vill ngn ligga ner och vila så går det bra, det är så avslappnat, mat i största enkelhet. Det är väldigt svårt att sätta fingret på det, det måste helt enkelt upplevas. Och för att kunna göra det så får man släppa sin vita attityd och anamma kulturen.
Jag är ingen skribent så vänligen märk inte ord och lite får ni nog läsa mellan raderna. Jag älskar Thailand dock utanför turist områdena som för mig är mentala getthon. Men vi är alla olika, ville bara dela mina tankar
Vi får se var vi hamnar i diskusionen personligen så hoppas jag den leder till många positiva berättelser om Isaan och det trevliga folket.
God fortsättning på det nya året!
En kort tillbakablick innan jag kommer in i ämnet så ni förstår min bakgrund. När jag första gången kom för 10+ år sedan så blev jag förälskad i kungariket med en gång. Det var klimatet, maten, kulturen, människorna och naturligtvis stränderna. Mina vänner valde att förälska sig i nattlivet, och det är väl det som gör Thailand så unikt, att det passar alla.
Sedan började jag läsa på diverse forum och fick höra den ena storysen efter den andra om hur illa faranger råkat ut. Utan att fördjupa mig så fick jag en bild på hur det var i Iassan, den fattigaste delen av detta underbara land där alla pr*stituerade kommer ifrån, ruttna trähus och skulle det finnas ett murat hus som var målat så var det minsann en farang med i bilden som på ngt sätt betalat det. Fattigt och uselt var bilden. Jargongen bland andra faranger på ön var hur dåligt allting var, hur dumma thaiarna är osv. Fick många ovänner när det svämmade över hos mig och frågade dom –Vad fan gör ni här då om ni tycker att allt är så jävla dåligt? Heh, ni skulle se deras miner
Jag lämnade Phuket efter ett par år och flyttade inåt landet (NV). Beslöt mig för att inte umgås med negativa faranger. Lärde mig en hel del om de sociala koderna. En helt ny värld öppnades (egentligen den jag såg vid första resan innan all negativ input) och jag njöt i fulla drag. Flyttade tbx till Sverige i 2 år med frun men jag klarade inte av kulturkrocken där hemma vilket resulterade i att jag blev tjurig och ville tbx, vilket frun inte ville så det blev skilsmässa. Vi är bättre vänner idag än det sista året som gifta, hon anser att huset (i Thailand) är mitt och att det vore bra om jag kunde bo där. En liten parantes då alla andra historier talar omvänt, ni vet, lurad på pengar, blåst på huset osv… I detta fallet var det mitt fel att förhållandet sprack. Det finns naturligtvis en liten del som blivit blåsta men jag tycker det säger mer om farangen än om kvinnan. För det beteendet jag såg hur dessa ”män” betedde sig, så har jag inget medlidande för dom om/när de blir skinnade på allt de äger.
Så tbx till Thailand till ”mitt” hus”. Helt underbar känsla att vara tbx, att så numera enkelt att se vilka som var mina vänner samt att jag hade hyfsad koll på hur jag skulle föra mig för att bli accepterad. Tids nog så hann kärleken ifatt och med tiden efter ett besök (som blev längre än jag räknat med
) så stannade jag här i Isaan. Förmodligen det bästa beslutet i mitt liv.Det fattiga Isaan... Jahaja, var då? Inte i Kalasinprovinsen iaf. Förhållandevis rent (även från faranger 555), trevliga välmående människor, bra vägar, god och billig mat (ex 35B för en portion ka pao moo). Ja jag äter hellre på små hak än ”fina” restauranger, inte för att det är billigare utan för att det smakar godare. Handlar hellre färskt kött på marknaden än det gamla skräpet på typ Tesco. Thailands (världens?) godaste grillade kycklingar hittar man längs vägen, saftiga och fina, mums. Tydligen en lokal (regional) specialitet.
Att maten skulle vara så stark att alla gick runt med svarta sönderfrätta läppar och tandkött? Vilka jäkla tomtar som kunde snacka sånt skit på ön.
Fina hus vilket väckte tankarna om historierna som jag läst och hört om att jaha, här har massor av faranger varit med o pyntat... Så var naturligtvis inte fallet. Punkt efter punkt blev alla myter om Isaan punkterade. Jag vill inte tala för varmt om stället, för jag vill inte ha en invasion av västerlänningar hit 555.
Min tjej är ”goverment officer” med titeln EMS (Emergency Medical Services) Technician, ett superhärligt jobb verkar det vara. Är glad att hon har det. Det snålas minsann inte med några pengar från arbetsgivaren när det är konferenser och seminarier
. Brukar följa med då vi kombinerar det med en minisemester. Umgängeskretsen är fjärran från tidigare och jag ser nu med egna ögon hur man kan ha råd till bil och hus med vanligt hederligt arbete.Vi var nere i Roi Et på en dagsutflykt. Vacker stadskärna med en liten sjö i mitten. Vi såg en liten restaurang och beslöt oss för att äta lite. Efter ett tag kom två tyskar in, typiska stenbordsaranger i linne och drack öl som lunch. Innan vi ätit färdigt den undermåliga maten så räknade jag till inte mindre än 7 pinsamt högljudda, skitsnackande och respektslösa personer som påminde mig om att det var just därför jag har valt bort denna sorts umgänge. Min tjej och hennes dotter utryckte en tydlig avsmak i sina ansiktsuttryck samtidigt som dessa ”män” tycker att dom har det så bra och är omtyckta. Att denna typ av män drar till sig bottenskrapet av lyckosökerskor är dom väl värda enligt min mening. Det tråkiga är att det är dom som hör mest när olika historier berättas och det är tragiskt att resultatet av deras uppförande ger en bild på hur det är i Thailand.
Så vad vill jag egentligen säga? Jo, tro inte blint på vad som skrivs/sägs (inte heller på det jag skriver), gå ut och titta med egna ögon och med ett öppet sinne och framför allt lär er de sociala koderna om ni vill bli accepterade. Jag kan ge ett par exempel på folk som tror blint att dom är accepterade.
Det finns många som läser på diverse forum och kan lätt få en bild av ett Thailand som inte stämmer i största allmänhet. Thailändare är helt underbara när dom festar loss skratt och dans ingen ser ner på ngn annan. Vill ngn ligga ner och vila så går det bra, det är så avslappnat, mat i största enkelhet. Det är väldigt svårt att sätta fingret på det, det måste helt enkelt upplevas. Och för att kunna göra det så får man släppa sin vita attityd och anamma kulturen.
Jag är ingen skribent så vänligen märk inte ord och lite får ni nog läsa mellan raderna. Jag älskar Thailand dock utanför turist områdena som för mig är mentala getthon. Men vi är alla olika, ville bara dela mina tankar
Vi får se var vi hamnar i diskusionen
personligen så hoppas jag den leder till många positiva berättelser om Isaan och det trevliga folket.God fortsättning på det nya året!
