Hej
Vill återigen uppmärksamma Ackes länk
Fenomenet griniga expats i Thailand, vad handlar det om? som jag har läst vidare i, många inlägg där är verkligen träffsäkra och många av synpunkterna känner nog dom flesta igen sedan tidigare även om fokuset här ligger på det negativa, jag ska här ta upp några av dom negativa karikatyrer och livsöden som tas upp.
En sak som tas upp i flera inlägg är t.ex alkohol som riskerar att bli det som lätt tas till när man inte har något annat att fylla vardagen med, alla känner nog till egna exempel på detta, det börjar väl oftast som en social grej med sena kvällar i baren med landsmän, men när begäret efter alkohol tar över kan det också leda till ett osunt alkoholintag som påverkar både hälsan, förhållandet och relationerna till omgivningen negativt. I värsta fall kan det ju sluta med att man super bort både familj och pengar.
Tristess tas också upp i flera inlägg, första tiden efter en flytt blir ju för en del som en förlängd semester, solstol på stranden med en öl i näven, på kvällen träffar man landsmän i baren eller vid stenbordet utanför 7-eleven, det känns som man är i paradiset, men när stranden och stenbordet med tiden blir vardag så tröttnar många på det också, när man har suttit vid samma bord i flera år och hört samma personer skryta över vilken fin brud dom hade med hem igår natt, spy galla över Sveriges migrationspolitik, hur fantastisk Trump är, hur dåliga S är och hur bra SD är vad ska man göra då, man känner ju inga andra människor i Thailand och i Sverige har man ingenting kvar.
En del säljer av allt i Sverige och flyttar till sina fruars hembyar i Isaan, detta fast dom kanske inte ens har erfarenhet av livet på landet i Sverige, där plöjer dom ned alla pengar dom har i en fastighet som står på frugan, dom kan inte tala med folk i byn och vet inte vad folk säger eller varför dom skrattar, åren går och man betraktas fortfarande som en utlänning, i värsta fall börjar tristessen gå falangen på nerverna och förhållandet knaka i fogarna, ibland tröttnar partnern på sin äldre man och skaffar en mer jämnårig Thailändsk älskare, vad ska han göra då, allt man har står på frugan och i Sverige har man ju inget att återvända till.
Ensamhet verkar också vara något som plågar en del och det både i städer och på landet, man är kanske inte så social och hade kanske inte så många riktiga vänner i Sverige heller och det blev kanske inte lättare i ett nytt land heller.
I Thailand kan man ju köpa ”vänner” om inte annat fören natt men det kan nog i längden inte ersätta riktig vänskap och vanliga förhållanden. Blir man sittande med en mobil och TV ensam i ett billigt rum så blir nog dagarna lätt långa.
Sen har vi den typiske bittre och kontaktsökande falangen som förmodligen vi alla har träffat någonstans, kanske i baren, på stranden eller utanför varuhuset o.s.v som ivrigt söker kontakt och förpestar tillvaron för alla landsmän han stöter på, han kan ju börja samtala om i princip vad som helst, men snart kommer han in på hur jävligt allt är, både i Sverige och Thailand, hur falska kvinnor är både i Sverige och Thailand, har du inte blivit lurad och bedragen redan så blir du det snart, lita inte på någon, Thailändare är rasister och hatar dig, enda anledningen till att dom ler är att dom villl ha dina pengar o.s.v, en sån här människa är ju bland det värsta en vanlig nöjd och livsglas människa kan stöta på.
En annan sak som tas upp är det faktum att det tyvärr är ganska vanligt förekommande i Thailand är att falanger tar sina liv, man läser om inte dagligen så åtminstone åtskilliga gånger i veckan om falanger som hoppar ifrån balkonger, hänger sig och hittas döda vid sin Condo eller i sitt hus. Man får ju anta att dessa av olika anledningar inte har varit helt nöjda med sin tillvaro.
Mycket negativt här, men det vore intressant att höra era åsikter om detta.
Mvh isan lover
. Kanske värt att samla medel i byn o skicka karln till en Österrikisk inredningssnickare där han kan gå bredvid eller stå bakom hyveln o ta imot en säsong...hahaha.
