Bo i Sverige eller Thailand, plus och minus

[Walter]

Trevligt.
Frugans grabb kom till Sverige som 13 åring 2000 men fick åka tillbaka 2005 efter massa strul och en skola som var ointresserad att hjälpa till med skolböcker från första, andra klass som jag var villig att betala, för då kunde jag hjälpt till med undervisning hemma men det hände ingenting från skolan sida så efter 5-6 kvartssamtal gick jag inte dit mer.

Fy f**n så välkomnande...men man ska inte ge upp för då anpassas "hanteringen" som den är nu....

 

[Norrlandsboy]

Jag är född i Sverige, har svenskt namn men mina föräldrar är från Finland. Mina föräldrar kunde inte finska för de var från ett svensktspråkigt område där bara svenska pratades. När jag var 5 och ett halvt år så tog mina föräldrar beslutet att flytta "hem" vilket var deras sämsta beslut i deras liv och även min framtid. Efter 6 månader ville jag och mina syskon tillbaka till Sverige. Så blev det inte och när jag fyllt 21 år så flyttade jag till Sverige där jag levt sen dess, förutom de 2 sista åren i Thailand. En sak som jag upplevde väldigt snabbt var att trots att jag var född i Sverige, pratade svenska, hade namn som alla i Sverige men hade anknytning till Finland var hur rasistiska kommentarer florerade om min bakgrund.

Jag har många gånger tänkt hur andra med invandrarbakgrund känt sig som stått längre bort från Sverige, t.ex en svart afrikan. Varje gång när jag lyckades med nåt så blev jag ifrågasatt. Jag lyckades på mitt första jobb lära mig jobbet och blev den bästa av mina kolleger, vilket skapade problem. Detta var på en arbetsplats med många från trasiga hem men den rasistiska inställningen från en med svenskt namn och svenska som modersmål som fick utstå detta 1979 och framåt gjorde mig förvånad.

Jag minns en sak som retade många var att jag visste mer om svenska samhället än många av mina kolleger som bott i Sverige hela sitt liv och de blev provocerade av mitt kunnande som blev sanning när de kollat. I Finland där jag växte upp tittade vi nästintill bara på svensk TV, förutom svenskspråkig finländsk tv och min dröm att återvända där jag fötts var stor.

Inte lätt att vara annorlunda, även med små variationer.

Jag förstår dig 100%, har upplevt så men konstigt nog att mötte sällan rasism.
Jag har jobbat som konstruktör i många företag i Sverige men sällan har blivit diskriminerad, det beror på min norrländska dialekt kanske 5555.

 

[stef@n]

Fy f**n så välkomnande...men man ska inte ge upp för då anpassas "hanteringen" som den är nu....

Ja kanske det men ödsla tid på idioter ett par månader räcker, jag hade annat att pyssla med men skit samma nu bor vi i Thailand.
Enligt min erfarenhet så jag sätter nog upp ett varnade finger att låta för gamla barn komma till Sverige, sedan tror jag det är lättare med flickor för de uppfostras medan pojkar skäms bort.

 

[in-ka]

Trevligt.
Frugans grabb kom till Sverige som 13 åring 2000 men fick åka tillbaka 2005 efter massa strul och en skola som var ointresserad att hjälpa till med skolböcker från första, andra klass som jag var villig att betala, för då kunde jag hjälpt till med undervisning hemma men det hände ingenting från skolan sida så efter 5-6 kvartssamtal gick jag inte dit mer.

Fick också kämpa med skolan och slå näven i bordet ordagrant faktiskt, jag är en elak jävel mot orättvisor, kom ihop mej med både rektor och ansvarig politiker men fick rätt till slut, anmälde tx till skolinspektionen, fick även strida för min frus sfi skolgång, tx när sfi läraren var sjuk fick eleverna gå hem men jag såg till att de fick skaka fram en vikarie

 

[in-ka]

Ja kanske det men ödsla tid på idioter ett par månader räcker, jag hade annat att pyssla med men skit samma nu bor vi i Thailand.
Enligt min erfarenhet så jag sätter nog upp ett varnade finger att låta för gamla barn komma till Sverige, sedan tror jag det är lättare med flickor för de uppfostras medan pojkar skäms bort.

Jag/vi hade tur det gick jättebra, mina barn (bonusbarn) var 14 och 15 när dom kom till Sverige
En mycket stor fördel var att vi bor på rena bonvischan

 

[Kentha]

Jag/vi hade tur det gick jättebra, mina barn (bonusbarn) var 14 och 15 när dom kom till Sverige
En mycket stor fördel var att vi bor på rena bonvischan

Mitt ex grabbar var 11 o 13 år när de kom till Sverige 2011. 13-åringen klarade högstadiet med godkända betyg, valde naturlinjen i gymnasiet och han hade godkänt i alla ämnen i gymnasiet, tom högsta betyg A i några ämnen bl.a kemi. Började plugga på universitetet i Uppsala men pluggar nu i Stockholm. En begåvad grabb med ambitioner.

10-åringen har haft det svårare. Han hade en sabai-sabai inställning till skolan men skärpte till sig. Hans storebror har blivit ett föredöme och han vill också... men har det tyngre, svårare.

När de kom till Sverige sade jag att det blir spring ute på kvällarna. Jag hade hört om att gick åt helvete för många som kom till Sverige i den åldern. De fick andra thaivänner och blev en grupp med killar och tjejer som skött sig och kämpat för en bra framtid i Sverige med en utbildning i grunden.

Det behöver inte gå åt helvetet för alla, det kan tom bli riktigt bra.

 

[Berralund]

Mitt ex grabbar var 11 o 13 år när de kom till Sverige 2011. 13-åringen klarade högstadiet med godkända betyg, valde naturlinjen i gymnasiet och han hade godkänt i alla ämnen i gymnasiet, tom högsta betyg A i några ämnen bl.a kemi. Började plugga på universitetet i Uppsala men pluggar nu i Stockholm. En begåvad grabb med ambitioner.

10-åringen har haft det svårare. Han hade en sabai-sabai inställning till skolan men skärpte till sig. Hans storebror har blivit ett föredöme och han vill också... men har det tyngre, svårare.

När de kom till Sverige sade jag att det blir spring ute på kvällarna. Jag hade hört om att gick åt helvete för många som kom till Sverige i den åldern. De fick andra thaivänner och blev en grupp med killar och tjejer som skött sig och kämpat för en bra framtid i Sverige med en utbildning i grunden.

Det behöver inte gå åt helvetet för alla, det kan tom bli riktigt bra.

Så är det, men åldern har absolut en stor betydelse. Mina bonusbarn var 9 och 6 när dom kom hit 2011 och är mer svenskar än thai. Särskilt grabben, som snart blir 17, säger att han aldrig vill flytta tillbaka. Även han går NA och det funkar bra hittills. Dottern, snart 20, blir klar med Vård- och omsorg i juni och färdig undersköterska. Hon har redan så gott som fast jobb på LSS boende i kommunen. Tänker jobba ett par år och spara lite pengar innan hon pluggar vidare. Bra plan!

 

[Isan Lover]

Ja kanske det men ödsla tid på idioter ett par månader räcker, jag hade annat att pyssla med men skit samma nu bor vi i Thailand.
Enligt min erfarenhet så jag sätter nog upp ett varnade finger att låta för gamla barn komma till Sverige, sedan tror jag det är lättare med flickor för de uppfostras medan pojkar skäms bort.

Hej

Jag håller med, det är helt klart betydligt svårare att flytta ett äldre barn, kan barnet ex,vis sen inte engelska är det nog ännu värre, har upplevt många exempel på detta genom åren.

Mvh isan lover

 

[kurant]

Viktigt är att båda föräldrarna har mycket tid för barnen första tiden.

Jobbar gubben heltid och kanske även långa dagar och mamma är mest intresserad av kompisar går det ofta åt fel håll.
Har sett det på nära håll.

Idag kan ju Messenger eller Line vara en livlina till kompisarna i Thailand.

Faktiskt verkar barn från Filippinerna ha ett stort försprång med sina baskunskaper i engelska och samma alfabet.

Flytta till ett nytt land är även svårt för vuxna.
Tristess, språket och kulturen kommer i kapp efter ett halvår eller mer.

 

[andrejsdenruskige]

Viktigt är att båda föräldrarna har mycket tid för barnen första tiden.

Jobbar gubben heltid och kanske även långa dagar och mamma är mest intresserad av kompisar går det ofta åt fel håll.
Har sett det på nära håll.

Idag kan ju Messenger eller Line vara en livlina till kompisarna i Thailand.

Faktiskt verkar barn från Filippinerna ha ett stort försprång med sina baskunskaper i engelska och samma alfabet.

Flytta till ett nytt land är även svårt för vuxna.
Tristess, språket och kulturen kommer i kapp efter ett halvår eller mer.

Gäller det sista stycket bara om man flyttar till Sverige eller gäller det även om man flyttar till Thailand eller Filippinerna?
Språk och kultur skiljer, men är det nödvändigtvis av ondo?

 

[kurant]

Gäller det sista stycket bara om man flyttar till Sverige eller gäller det även om man flyttar till Thailand eller Filippinerna?
Språk och kultur skiljer, men är det nödvändigtvis av ondo?

Det gäller åt alla riktningar.
Många lyckas inte med sina drömmar.
Thailand, Filippinerna, Frankrike, Portugal, Malta, Spanien mm.

För andra är det en dröm som går i uppfyllelse.

Har några vänner som flyttade och köpte hus i Portugal för slippa skatt på privat tjänstepension.
Efter några år är det inte lika positivt.
Rätt svårt att bli en i gänget bland lokala.

Men det finns ju svenska " samhällen" så man slipper umgås med bybor överallt i populära länder.

Svenskt kaffe och pepparkakor räddar vardagen.

 

[Isan Lover]

Det gäller åt alla riktningar.
Många lyckas inte med sina drömmar.
Thailand, Filippinerna, Frankrike, Portugal, Malta, Spanien mm.

För andra är det en dröm som går i uppfyllelse.

Har några vänner som flyttade och köpte hus i Portugal för slippa skatt på privat tjänstepension.
Efter några år är det inte lika positivt.
Rätt svårt att bli en i gänget bland lokala.

Men det finns ju svenska " samhällen" så man slipper umgås med bybor överallt i populära länder.

Svenskt kaffe och pepparkakor räddar vardagen.

Hej

Just så här fungerar det nog tyvärr för dom flesta, det verkar vara relativt få som på allvar vill integrera sig och anpassa sig till ett nytt lands kultur och livsstil.

Men jag hävdar bestämt att det är fullt möjligt att bli "en i gänget" bland lokala, men då ligger ju bollen hos individen själv och det krävs en hel anpassning del av denne.

Många som flyttar verkar tvärtom vara inne på att medborgarna i det nya landet istället borde anpassa sig efter denne, det brukar inte var en bra ingång till att bli en i gänget bland dom lokala.

Mvh isan lover

 

[andrejsdenruskige]

Det gäller åt alla riktningar.
Många lyckas inte med sina drömmar.
Thailand, Filippinerna, Frankrike, Portugal, Malta, Spanien mm.

För andra är det en dröm som går i uppfyllelse.

Har några vänner som flyttade och köpte hus i Portugal för slippa skatt på privat tjänstepension.
Efter några år är det inte lika positivt.
Rätt svårt att bli en i gänget bland lokala.

Men det finns ju svenska " samhällen" så man slipper umgås med bybor överallt i populära länder.

Svenskt kaffe och pepparkakor räddar vardagen.

Flyttar man enbart på grund av ekonomin så blir det nog jobbigt efter en stund.
Mycket är väl beroende på om man har någon for av aktivitet som sporrar en.
Att bara andas på dagarna leder nog till tristess oavsett var i världen man befinner sig. Den gråa vardagen är väl inte så rolig någonstans.

 

[kurant]

Flyttar man enbart på grund av ekonomin så blir det nog jobbigt efter en stund.
Mycket är väl beroende på om man har någon for av aktivitet som sporrar en.
Att bara andas på dagarna leder nog till tristess oavsett var i världen man befinner sig. Den gråa vardagen är väl inte så rolig någonstans.

Bra sammanfattning.

De flesta som byter och flyttar gör det efter avslutad karriär och vill förverkliga sina drömmar.
Klimatet, maten och viner i solnedgången kring Medelhavet eller i Thailand.
Golfbanor har en magisk dragning överallt.
Men efter spelat på samma bana 30 gånger blir även det "okul' på min dialekt.

Missar man putten på en meter gick den "oi" som du vet.

Efter ett tag finns det bara helgdagar åtta gånger i veckan eller vardagar resten av livet.

 

[in-ka]

Mitt ex grabbar var 11 o 13 år när de kom till Sverige 2011. 13-åringen klarade högstadiet med godkända betyg, valde naturlinjen i gymnasiet och han hade godkänt i alla ämnen i gymnasiet, tom högsta betyg A i några ämnen bl.a kemi. Började plugga på universitetet i Uppsala men pluggar nu i Stockholm. En begåvad grabb med ambitioner.

10-åringen har haft det svårare. Han hade en sabai-sabai inställning till skolan men skärpte till sig. Hans storebror har blivit ett föredöme och han vill också... men har det tyngre, svårare.

När de kom till Sverige sade jag att det blir spring ute på kvällarna. Jag hade hört om att gick åt helvete för många som kom till Sverige i den åldern. De fick andra thaivänner och blev en grupp med killar och tjejer som skött sig och kämpat för en bra framtid i Sverige med en utbildning i grunden.

Det behöver inte gå åt helvetet för alla, det kan tom bli riktigt bra.

Om jag får fortsätta "skryta" för jag tror och hoppas att jag har del i att det går bra, min flicka flyttade till Bangkok efter avslutad ekonomilinje på gymnasiet startade en importfirma i Sverige nyss bildat aktiebolag går riktigt bra, brukar komma till Sverige några månader varje år dock inte sista

 

[stef@n]

Vad skönt det är att bara vara en lat pensionär utan massa måsten och bara vara tvungen att komma ihåg ett datum per år.
Har aldrig fattat folk som sagt till mig "att du måste ju göra någonting", jag har gjort någonting i 40 år och jag tycker det räcker.

 

[kurant]

Vad skönt det är att bara vara en lat pensionär utan massa måsten och bara vara tvungen att komma ihåg ett datum per år.
Har aldrig fattat folk som sagt till mig "att du måste ju göra någonting", jag har gjort någonting i 40 år och jag tycker det räcker.

Du verkar vara en av de mest aktiva som lat pensionär.

Baka, lägga in fisk, koka palt, fodra ett gäng hundar flera gånger per dag.
Trädgårdsmästare, motionär i simbassängen.

Du gör faktiskt någonting i kvadrat...

 

[Isan Lover]

Vad skönt det är att bara vara en lat pensionär utan massa måsten och bara vara tvungen att komma ihåg ett datum per år.
Har aldrig fattat folk som sagt till mig "att du måste ju göra någonting", jag har gjort någonting i 40 år och jag tycker det räcker.

Hej

Så är det ju, vi är alla olika och det gäller att se till att man får det som man vill ha det.

Det finns ju både för och nackdelar oavsett vilket liv man än väljer, huvudsaken är att man själv är nöjd och trivs med det.

Mvh isan lover

 

[stef@n]

Du verkar vara en av de mest aktiva som lat pensionär.

Baka, lägga in fisk, koka palt, fodra ett gäng hundar flera gånger per dag.
Trädgårdsmästare, motionär i simbassängen.

Du gör faktiskt någonting i kvadrat...

När jag vill men inte något jag måste göra.

 

[Anonymius]

Det gäller åt alla riktningar.
Många lyckas inte med sina drömmar.
Thailand, Filippinerna, Frankrike, Portugal, Malta, Spanien mm.

För andra är det en dröm som går i uppfyllelse.

Har några vänner som flyttade och köpte hus i Portugal för slippa skatt på privat tjänstepension.
Efter några år är det inte lika positivt.
Rätt svårt att bli en i gänget bland lokala.

Men det finns ju svenska " samhällen" så man slipper umgås med bybor överallt i populära länder.

Svenskt kaffe och pepparkakor räddar vardagen.

Beror nog en hel del på hur ”normalsvensk” man är till att börja med och vilka förväntningar man har på en utlandsflytt.

Att bara flytta till ett land av ekonomiska skäl endast är så klart rätt ensidigt och korkat.