A
Anonym
Gäst
Jag tycker att själva frågan är intressant i sin natur, inte då kopplat till en enskild person.
Rent lagligt kan man ju skriva ut sig från Sverige om man inte har en väsentlig anknytning till Sverige. Är man utskriven har man bara rätt till akutsjukvård i Sverige, men man kan välja att skriva in sig igen och har då återigen alla rättigheter och skyldigheter i Sverige. Man kan bara göra detta årsvis så man måste då betala full skatt i Sverige hela året.
För en del med låg pension gynnar det inte att skriva ut sig, för de med hög pension eller andra ersättningar är det dock mycket lukrativt.
Jag tror de flesta som skrivit ut sig och behöver specialist sjukvård och som inte har en sjukförsäkring som täcker kostnaderna gärna skriver in sig igen och nyttjar svenska sjukvården. (För de med väldigt hög pension eller ersättning kan det vara billigare att betala sjukvården ur egen ficka istället). Är detta moraliskt försvarbart?
Lite samma sak med bidrag, är man berättigad till bidrag och man vet om det ansöker man efter dessa bidrag?Ex.vis studiebidrag, vilken student ansöker inte om detta även om kanske många föräldrar skulle kunna hjälpa sina barn.
Bostadsbidrag är kanske ett ännu bättre exempel, detta indikerar ju att man har för liten lön/ersättning för att kunna betala sina boendekostnader, självklart tar man emot men man kanske skulle fundera på hur man istället kunde anpassa kostnaderna (i vilket fall tycker ju andra det, man själv har ju rätt till allt men ingen annan då lyser svenska avundsjukan igenom).
SINK skatten som man kan ansöka om att betala som utlandsskriven svensk är enligt lagstiftarna tänkt att vara "lönsam" för den som bor utomlands men även för staten som då slipper kontrollera uppgifter utan bara drar 20% på rubbet. Tanken är inte att låsa ut svensken från välfärden enligt Anders Borg (om man läser mellan raderna i den debatt som förgick beslutet att sänka SINK skatten från 25% till 20%).
Det man kan fundera på är ju de som betalar SINK, dvs 20%, inte lever i Sverige och då inte betalar moms på varor och tjänster i Sverige (då de ju ofta inte konsumerar varor i Sverige då de inte bor här), de flesta av dessa är ju de som kanske är mellan 55-75 år och njuter av en tidig pension. I denna åldersgrupp nyttjar man inte välfärdssystemet så mycket, man är oftast ganska frisk man har i dessa år fram till 65 ganska bra lön och om man bor i Sverige bidrar man mycket till den svenska välfärdssystemet. Om man nu bott i annat land mellan just 55-75 och sedan väljer att flytta hem igen, så har man troligen levt upp stora delar av sina tillgångar, Sverige står då och väntar på dessa med socialbidrag, boende, bostadsbidrag, sjukvård och äldrevård. Är detta rättvist.
Jag dömer ingen men vad är moraliskt? Ska man ha rätt att leva på andra? Ska vi ha olika system, dvs 0 skatt för de som aldrig mer vill ta del av det svenska välfärdssystemet och full skatt för de som vill ha möjligheten? Eller ska det vara som idag?
Rent lagligt kan man ju skriva ut sig från Sverige om man inte har en väsentlig anknytning till Sverige. Är man utskriven har man bara rätt till akutsjukvård i Sverige, men man kan välja att skriva in sig igen och har då återigen alla rättigheter och skyldigheter i Sverige. Man kan bara göra detta årsvis så man måste då betala full skatt i Sverige hela året.
För en del med låg pension gynnar det inte att skriva ut sig, för de med hög pension eller andra ersättningar är det dock mycket lukrativt.
Jag tror de flesta som skrivit ut sig och behöver specialist sjukvård och som inte har en sjukförsäkring som täcker kostnaderna gärna skriver in sig igen och nyttjar svenska sjukvården. (För de med väldigt hög pension eller ersättning kan det vara billigare att betala sjukvården ur egen ficka istället). Är detta moraliskt försvarbart?
Lite samma sak med bidrag, är man berättigad till bidrag och man vet om det ansöker man efter dessa bidrag?Ex.vis studiebidrag, vilken student ansöker inte om detta även om kanske många föräldrar skulle kunna hjälpa sina barn.
Bostadsbidrag är kanske ett ännu bättre exempel, detta indikerar ju att man har för liten lön/ersättning för att kunna betala sina boendekostnader, självklart tar man emot men man kanske skulle fundera på hur man istället kunde anpassa kostnaderna (i vilket fall tycker ju andra det, man själv har ju rätt till allt men ingen annan då lyser svenska avundsjukan igenom).
SINK skatten som man kan ansöka om att betala som utlandsskriven svensk är enligt lagstiftarna tänkt att vara "lönsam" för den som bor utomlands men även för staten som då slipper kontrollera uppgifter utan bara drar 20% på rubbet. Tanken är inte att låsa ut svensken från välfärden enligt Anders Borg (om man läser mellan raderna i den debatt som förgick beslutet att sänka SINK skatten från 25% till 20%).
Det man kan fundera på är ju de som betalar SINK, dvs 20%, inte lever i Sverige och då inte betalar moms på varor och tjänster i Sverige (då de ju ofta inte konsumerar varor i Sverige då de inte bor här), de flesta av dessa är ju de som kanske är mellan 55-75 år och njuter av en tidig pension. I denna åldersgrupp nyttjar man inte välfärdssystemet så mycket, man är oftast ganska frisk man har i dessa år fram till 65 ganska bra lön och om man bor i Sverige bidrar man mycket till den svenska välfärdssystemet. Om man nu bott i annat land mellan just 55-75 och sedan väljer att flytta hem igen, så har man troligen levt upp stora delar av sina tillgångar, Sverige står då och väntar på dessa med socialbidrag, boende, bostadsbidrag, sjukvård och äldrevård. Är detta rättvist.
Jag dömer ingen men vad är moraliskt? Ska man ha rätt att leva på andra? Ska vi ha olika system, dvs 0 skatt för de som aldrig mer vill ta del av det svenska välfärdssystemet och full skatt för de som vill ha möjligheten? Eller ska det vara som idag?
