Jag har inte varit här på så länge och det du skriver är säkert rätt i många fall. Jag har dock många bekanta som vittnar om att det inte behöver vara så, och för mig har det fungerat att jobba hårt, så jag antar att det beror väldigt mycket på vilken arbetsgivare man hamnar hos.
Jo, har nog väldigt stor betydelse vilken roll man har, storleken på företag och bransch samt så klart vad man värderar i ett jobb.
Själv jobbar jag som specialist i en funktion där det är väldigt lätt att visa ekonomisk nytta, men jag älskar inte mitt jobb mer än min fritid även om jag är jättenöjd med såväl företag som kollegor.
Så i ett läge där jag inte uppmuntras ekonomiskt att jobba mer överhuvudtaget, så blir det per automatik mer fokus på annat jag tycker är kul och utvecklande i livet. Familj, nästa generation och allsköns intressen.
Finns dessutom bara en handfull andra företag i Sverige jag hade kunnat ha nuvarande specialistroll i, så skulle jag vilja byta och göra det jag gör nu, måste jag i pricip flytta utomlands och jag har inte energin längre för en ny utlandsflytt kopplad till jobb.
Alternativet vore att återgå till en mer generell tjänst med PNL och personal vilket jag haft tidigare, men då styr andra betydligt mer över arbetet och ens tid och det hade lätt kunnat bli 60-timmarsveckor för sämre betalt än jag har idag, så kan jag undvika något sånt gör jag det.
Sedan får jag väl även medge att det finns något sunt i den här work-life balance grejen vi har i Sverige. Jag kommer inte att ligga på dödsbädden och ångra att jag jobbade för mycket och försakade annat, men hade jag levt i ett anglosaxiskt eller asiatiskt land där jag uppmuntrats mer att lägga ner hårda timmar så tror jag risken är stor att jag hamnat i det läget.