Denna vecka var det ett år sedan vi flyttade till Sverige, efter 26 år i Thailand. Vi hade pratat om, till och från, att flytta till Sverige i runt 10 år men väntade då vi ansåg att dotterns skolgång var bättre i Bangkok. Det var slutligen den långa nedstängningen vid Covid som fick oss att bestämma oss för att ge Sverige en chans och dotterns beslut att plugga vidare i England gjorde en flytt än mer given. Jag såg det dock huvudsakligen som ett ettårigt äventyr, med en förhoppning om att kanske hitta en sommarstuga och sedan bo i Sverige 2-3 månader om året.
Det som gjorde att jag trodde att det bara skulle bli ett år är att jag kom ihåg hur mycket jag ogillade hösten och hatade vintern och tänkte att frugan skulle tänka likadant, särskilt då jag fortfarande är i Kina 2 veckor varje månad och hon är ensam i mörkret. I januari bestämde vi dock att det var rätt mysigt med höst och vinter och i februari hade vi köpt en lägenhet så nu blir vi nog kvar här några år. Jag tror dock fortfarande att det blir halvtidsboende om några år men osannolikt att det det blir Thailand på heltid igen, åtminstone så länge vi båda har hälsa nog att kunna resa.
Allt som är bra med Sverige är ganska dåligt i Thailand men allt som är bra med Thailand är ganska dåligt i Sverige så en kombo vore det ultimata.
)
