Jobbig resa

 
Det är väl ingen som sagt?

Dock tycker jag det är ok att diskutera, då det faktiskt är en "olägenhet". Sen är det nog svårt att göra nåt åt det, själv brukar jag ta en bira och somna.

Sen har jag lite svårt med den här whataboutismen som alla barnföräldrar håller på med, "Alla fulla gubbar då?". Om jag räknar de ggr jag hört barn skrika och föra liv ombord och jämför det med de ggr jag blivit "antastad" av fulla gubbar i strandkläder, så måste jag säga att det senare har aldrig hänt medan det första händer i princip varje långflygning. Senast i somras hade jag en 3-åring bakom mig, som spelade typ Conor McGregor på pekskärmen och emellanåt var han kickboxare i ryggen på mig. Vid tillsägelse var det dock jag som var boven och marodörens föräldrar tyckte att jag kunde flytta på mig om det inte passade. Tröstade mig med att jag snart skulle sitta med en JackCoke, medan skitföräldrarna skulle bli dragande med sin skitunge hela semestern.....:afro:

Ja, här kommer den jobbiga kategorin med ungar, dvs när dom börjar bli några år. Rycker och bankar i ryggstödet, skriker och har sig.
Det jävliga är att det måste vara helt pantade föräldrar som inte ens säger åt sin ungjävel.
Från Thailand är det sällan problem, då det är sent på natten om man flyger med Thai. Till Thailand så kan det vara värre, då det är dagtid.
Föräldrarna bör se till att deras ouppfostrade unge gör av med en massa energi på flygplatsen innan själva flygningen.
Ta med en iPad eller annat för att få barnet att sitta still.
Som sagt. Väldigt sällan jag har problem med spädbarn, varesig på långa flyg eller korta för den delen.
Värre är när dom börjar komma upp lite i ålder och föräldrarna tycker att det är bättre att dom stör annat folk i kabinen än att ungarna stör dom.


Och med det sagt så vet jag att jag flyger oftare än dig. Det gör säkert mina barn också.
 
Det är väl ingen som sagt?

Dock tycker jag det är ok att diskutera, då det faktiskt är en "olägenhet". Sen är det nog svårt att göra nåt åt det, själv brukar jag ta en bira och somna.

Sen har jag lite svårt med den här whataboutismen som alla barnföräldrar håller på med, "Alla fulla gubbar då?". Om jag räknar de ggr jag hört barn skrika och föra liv ombord och jämför det med de ggr jag blivit "antastad" av fulla gubbar i strandkläder, så måste jag säga att det senare har aldrig hänt medan det första händer i princip varje långflygning. Senast i somras hade jag en 3-åring bakom mig, som spelade typ Conor McGregor på pekskärmen och emellanåt var han kickboxare i ryggen på mig. Vid tillsägelse var det dock jag som var boven och marodörens föräldrar tyckte att jag kunde flytta på mig om det inte passade. Tröstade mig med att jag snart skulle sitta med en JackCoke, medan skitföräldrarna skulle bli dragande med sin skitunge hela semestern.....:afro:
Sådant är naturligtvis inte acceptabelt, att vara förälder innebär ju faktiskt att man måste lära barnen vett, hyfs och att visa hänsyn så långt det nu går. Sen finns tyvärr överaktiva barn som är svårare att kontrollera.

Men visst har även jag råkat ut för föräldrar som verkar ignorera sina barn fullständigt och bara tänka på sig själva och sådant är både bedrövligt och beklämmande.
 
Sådant är naturligtvis inte acceptabelt, att vara förälder innebär ju faktiskt att man måste lära barnen vett, hyfs och att visa hänsyn så långt det nu går. Sen finns tyvärr överaktiva barn som är svårare att kontrollera.

Men visst har även jag råkat ut för föräldrar som verkar ignorera sina barn fullständigt och bara tänka på sig själva och sådant är både bedrövligt och beklämmande.

Jodå, dessa ouppfostrade föräldrar är bedrövliga.
Jag har nog haft min beskärda del av dessa.
Ungen står i famnen till morsan och rycker och slår i ryggstödet där jag sitter.
Hade en jävla lust att skälla ut ungen, eller morsan. Men jag tror det hade fungerat att skälla ut ungen, för morsan måste ju vara helt pantad.
Det var dock på en kortflygning, så jag gav fan i det.
Det är väldigt sällan jag störs på flygen annars, mer än att jag iakttar folk som går totalt vilse i ett rör och verkar har svårt att både kliva ombord och kliva av, utan en massa omständigheter.
Senaste flyget var det dock två danskar runt 55-60 som var något högljudda. Men dom blev tysta efter en stund.
 
Jodå, dessa ouppfostrade föräldrar är bedrövliga.
Jag har nog haft min beskärda del av dessa.
Ungen står i famnen till morsan och rycker och slår i ryggstödet där jag sitter.
Hade en jävla lust att skälla ut ungen, eller morsan. Men jag tror det hade fungerat att skälla ut ungen, för morsan måste ju vara helt pantad.
Det var dock på en kortflygning, så jag gav fan i det.
Det är väldigt sällan jag störs på flygen annars, mer än att jag iakttar folk som går totalt vilse i ett rör och verkar har svårt att både kliva ombord och kliva av, utan en massa omständigheter.
Senaste flyget var det dock två danskar runt 55-60 som var något högljudda. Men dom blev tysta efter en stund.
Därför väljer jag att sitta längst bak, längst in mot fönstret. Lurar skyddar inte mot sparkar i ryggstödet och fallande handbagage.
 
Många av er har väl släkten i Thailand och dom vill väldigt gärna träffa sina barn/barnbarn oavsett ålder. Kan intyga att det är värst för den förälder som inte får tyst på sitt barn (nu menar jag en normal förälder med ansvar). Min son var 4 månader första gången han flög till Thailand. Frugan ville självklart hem och visa upp skatten. Sedan dess har vi åkt minst en gång per år. Får väl be alla om ursäkt som vi eventuellt stört men vi har gjort precis allt för att inte störa så mycket och känner att vi lyckats rätt bra. När ett barn skriker på ett flyg om man ser stressen i ansiktet på föräldern som kämpar så känner jag bara "Tur att det inte är mitt barn, tror jag beställer en GT till och tar på mig hörlurarana :) "
 
Nu hör jag till kategorien småbarnsförälder, anser mina barn hyffsat uppfostrade;)tyvärr hjälper inte det alltid, har varit med om rena mardrömsflygningar. Vid ett tillfälle med finnarna stod jag upp 80% av resan, detta för Lilleman skrek så fort jag satte mig med honom. Tycker det är fruktansvärt jobbigt när våra ungar stör medresenärer, tro inget annat:rolleyes:

Kommer ihåg en annan flight där det va extremt mycket småbarn, när våra blev tysta började andra ungar skrika, så höll det på hela resan, rent outhärdligt som förälder å medpassagerare men fram kom vi:)
 
Även om jag bara flyger några gånger om året så tycker jag inte att ungar brukar vara direkt störande. Värre med vuxna fanskap som kastar bak sätet precis när man ska äta, sparkar i ryggen, sölar med spriten och är allmänt bedrövliga.

En unge som stökar lite kan i alla fall skylla på att den inte förstår bättre, en 40åring som inte klarar av att sitta still får gärna stiga av mellan hållplatserna så att säga...
 
Har fått byta säte tre gånger.
En gång för en fransk kärring stank så in i helvete.
En gång för att en jävla gubbe var så packad o han började klänga på mig.
Och en gång till när någon satt och bara pumpade ut stinkbomber hela resan.

Barnskrik brukar ja kunna stå ut med
Hmmm, tålamod är en dygd säger man. Men det får finnas gränser! Tur att det fanns lediga säten så att det gick att byta.
 
Om man tar med små barn som uppenbarligen inte mår bra av en flygning, då blir svaret JA!!
Då betyder det med andra ord att barnen inte har rätt att träffa mormor och morfar samt övrig släkt i Thailand? Jag har aldrig upplevt detta som ett större problem, visst kan det vara irriterande med föräldrar som inte har koll men denna irritation är övergående.
 
 

Liknande trådar

A
Svar
14
Visningar
2 K
Anonym
A
 
Tillbaka
Topp