Mackes MC-resa genom Sydostasien

[Berralund]

Varför Berra, att resa eller köra är ju inte något skrämmande tvärtom. Varför skulle denna resa vara så skrämmande från den resa du gör var dag i Sverige? Fattar inte varför du upphöjer hans resa som något som är ouppnåbart och något som ingen annan kan göra.

Jo pga min inbyggda feghet är det ouppnåbart för egen del. Åtminstone på MC.

 

[Anonym]

MC i Thailand är underbart !!

 

[mackes]

Efter några dagar i Phnom Phen skulle jag förverkliga min plan att köra in i Vietnam. Jag besökte först Vietnamesiska ambassaden i Phnom Penh liksom jag gjort i Vientiane utan att få något vettigt svar på om jag kunde köra in. Det var samma här, ett stort jaså men jag fick iallafall ett personligt visa och gav mig ner mot gränsen.

Där var det tvärstopp, för stora mc krävs en speciell pappersexercis och även Vietnamesiskt körkort. Jag gav mig dock inte utan ringde till svenska ambassaden i Hanoi som lovade försöka hjälpa mig. Men det skulle ta ett tag, förmodligen någon dag innan jag fick besked.

Så jag tog in på ett stort turisthotell vid gränsen och väntade. Nästa dag på eftermiddagen kom beskedet, jo det skulle gå att ordna både körkort och Visa för MC:n men ingen kunde säga hur lång tid det skulle ta, förmodligen några veckor. Tack, men nej tack, så kul var det inte vid gränsen även om hotellen var stora casinon för tillresande vietnameser. Så att köra i Vietnam står fortfarande på min bucket list.

Lite mer primitivt var det allt i Kambodja, här på väg ner mot gränsen

Detta var nog rekordet hitilla i antal passagerare på en mc

En skön familj i färjekön

Det här såg farligt ut. jag väntade på nästa färja...

och lite interiörbilder från det enda hotellet som fanns vid gränsen på kambodjanska sidan

Las Vegas i Kambodja... Helt osannolikt men tydligen var spel förbjudet i Vietnam

Jag passade inte rikligt in bland alla tjusiga damer så jag fick ett bord i ett annat hörn till middagen.

​

 

[mackes]

Då var det åter till Phnom penh med lite besvikelse över att ha missat Vietnam, men efter en dag med slickade sår i journalistbaren på journalisthotellet och ett besök i de obskyra kvarteren där jag köpte ut en barflicka så att hon kunde hälsa på sin syster som just fått barn så fortsatte färden.

Nu bar det iväg mot turistmetropolen Sihanoukville, tyvärr har denna delen av resan lite tunnsått med foton, förmodligen ett diskhaveri under de snart 10 år som gått sedan dess. Jag bidrar med de jag har kvar och får komplettera med ord. Vägarna var urusla stundtals och fantastiska på andra sträckor men jag tog mig fram till kusten, han till och med med att få en pratstund med några engelsktalande munkar i ett tempel på vägen.

Själva Sihanoukville var inte mycket att ha jämfört med Thailand men jag låg på stranden ett par dagar då det var ett tag sedan senast i Koh Samui. Jag träffade en förtjusande liten flicka som sålde krimskrams på stranden som hennes mamma satt hemma och gjorde. Hon var riktigt smart och höll sig på lite avstånd tills jag blev nyfiken och sedan blev vi snabbt kompisar. Hon var i 12-års åldern och bodde i en familj som hade blivit av med de flesta männen i genom röda Khmererna redan innan hon föddes, dock inte hennes far.

Jag såg min chans att göra en insats för Kambodja som behöver smarta unga människor med utbildning så jag lovade att hjälpa henne med språk- och teknikutbildning så hon slapp gå på stranden. Det gjorde jag också och vi har kontakt än idag på Facebook, idag bor hon och går på Universitet i Australien. Hon kommer säkert att återvända en dag och bidra till Kambodjas utveckling. Vill ni hjälpa till i Kambodja så stöd den forna Hollywooddirektören Scoot Neeson som bytte livsväg när han såg de Kambodjanska barnen leta mat på soptippar i Phnom Penh. En fantastisk insats, ni hittar hans story och hans organisation på https://www.cambodianchildrensfund.org/scotts-story/

Jag måste bara få med denna bilden, en mekanisk verkstad i Phnom Penh

Vägarna var ömsom vin ömsom vatten, sällan bredare än så här

Gatubarnen mötte mig på väg in i Sihanoukville

Sihanoukville, en stad som alla andra

Och en strand som inte stack ut så mycket

​

 

[Anonym]

De e kung Mackes "där jag köpte ut en barflicka så att hon kunde hälsa på sin syster som just fått barn så fortsatte färden." Den tesen skall jag lägga på minnet , kan bli användbar någon gång i framtiden ,men vet ju aldrig .....

 

[Mr.Jo]

Tack! Det är sådana tips som ofta förgyller resan. Jag kanske skall titta in till Mr.Jo när jag ändå är i trakterna...[/QUOT

Den här hade jag missat men bättre sent är aldrig. Du är välkommen.
Alla som kommer upp är välkomna att hälsa på, vi har stort och snart ett helt färdigt hus också i Phrae.
Fast jag kommer nog vistas mera i Nan även något år framåt.
Nästa år skall jag även bygga bastu så även alla finnar är välkomna, eller bastuvänner var de nu är ifrån.

 

[Mr.Jo]

Lägger en gång till blev inbäddad text.
Den här hade jag missat men bättre sent är aldrig. Du är välkommen.
Alla som kommer upp är välkomna att hälsa på, vi har snart ett helt färdigt hus också i Phrae.
Fast jag kommer nog vistas mera i Nan även något år framåt.
Nästa år skall jag även bygga bastu så även alla finnar är välkomna, eller bastuvänner var de nu är ifrån.

 

[mackes]

Sträckan från Sihanoukville upp till Trat hade jag läst mycket skräckhistorier om, en ganska ödslig sträcka med några byar men många flodövergångar. Tvärtemot vad historierna berättade så var det de bästa vägarna i Kambodja, här var breda nyasfalterade vägar och fantastiska broar över alla floder, inte en enda färja men som sagt var saknar jag foton från denna vägen. Sträckan upp till gränsen var dryga 20 mil så den var snabbt avklarad. Gränspolisen undrade dock vad jag höll på med, in och ut genom Thailand och tillbaks igen... Tydligen hade passpolisen missat någon stämpel vid infarten så det var lite rabalder. Men med lite hjälp av en lokal guide som tog en dollar för besväret kom jag in i Thailand igen.

Nu skulle det bli ö-hopping i Thailand, jag började med Koh Chang som inte ligger så långt från gränsen och hann precis med sista färjan, efter några dagar där var det en dagstur upp till Koh Samed där jag stannade ytterligare några dagar.

Mycket backar gjorde vägarna på Koh Chang ganska roliga

Samhället på västsidan var inte helt olikt kanarieöarna, mycket turistiskt

Elefanterna får symbolisera namnet, elefantön

Efter lite letande när det blivit ljust hittade jag det hör lilla mysiga budgetstället, Pennys resort

Sedan bar det upp till Koh Samed där Honda fick vänta på fastlandet, väl övervakad.

Landat på ön vid samhället, ett ställe som jag skulle återkomma många gånger till.

Härliga vita badstränder, hotellpriserna sjunker ju längre söderut man kommer

​

 

[mackes]

Ja, då har vi kommit till sista bilderna från min resa. Efter Koh Samed blev det en vecka i Pattaya, en härlig stad med mycket liv. Jag gled in in i staden och tog av hjälmen för att se lite bättre varvid jag ganska omgående blev stoppad av en polis och bötesbelagt. Han behöll mitt körkort medan jag åkte ner till polisstationen och betalade böterna. Den vänliga polisen påminde mig vid återkomsten nogsamt om att jag på det kvittot kunde köra utan hjälm resten av dagen. Sedan hjälpte han mig att hitta ett bra hotell i stan så där var inga sura miner.

Efter en behaglig vecka med mycket av allt som man kan sakna ensam på en mc var det dags för hemresa, jag körde upp till Bangkok och fick god hjälp att packa ner mc:n igen av hamnarbetare som kom ihåg mig från ankomsten. Om det var ersättningen eller lite kul avbrott i vardagen som drog en massa hjälpsamma hamnarbetare kan vi bara gissa. Honda kom hem till Göteborg iallafall och avyttrades efter väl förräntar värv och ersattes av favorithojen Ducati under de sista åren i Sverige.

Jag hann få ut det mesta av Thailand under min resa och kände mig rätt nöjd, resan gjorde att jag slutgiltigt bestämde mig för att det var i Thailand jag skulle tillbringa min pensionering som jag dock hade några år kvar till. Några år då jag varje vinter besökte Thailand med nya MC-turer och badsemestrar.

Jag lyckades också under dessa åren skaffa mig en Thailändsk familj, något som kändes nödvändigt för att få ett bra liv här med de stora kulturella skillnaderna. Slumpen avgjorde att jag hamnade i Isaan där jag nu bott i sex år, det har varit mycket lärorikt men jag tror att det nu är dags för ett miljöombyte, vi siktar på att flytta familjen till Chiang Mai som enligt min mening är en bra blandning av västerländsk och österländsk kultur och klimat.

Tack för att ni följde med, hoppas det gav något. Nöjet att återuppleva resan har varit lika mycket på min sida

Kanske inte bästa bildskärpan men en fin bild över Pattaya

Den (ö)kända strandpromenaden där du finner vänner

Inte bara barer, lite plats för kultur finns det också

Thailändsk syn på hur en badstrand skall vara

Men det fanns även stränder med lite sol för oss bleka

Hjälpsamma hamnarbetare såg till att jag fick packat Honda

som efter hemtransport ersattes med denna godingen, lite roligare på svenska vägar

​

 

[Krille]

Tack för att du delat med dig av en fantastiskt härlig resa..

 

[Anonym]

Tack Mackes,mycket fin tråd detta ,, Ducati finns nu att köpa i Pattaya om du skulle få ett återfall sen du flyttat ner ..

 

[Berralund]

En fantastisk resa, kan bara stämma in i hyllningskören. Stort tack för tråden!

 

[Mr.Jo]

En fin reseskildring och många fina bilder.
Tack Mackes

 

[mackes]

Ville bara dela med mig av en man som jag träffade i Phnom Penh och som gjort stor skillnad för Cambodias utveckling. En före detta Hollywood direktör som blev så tagen av Cambodias fattiga barn att han helt sadlade om. Länken nedan är ett TV-program om honom.

https://www.byutv.org/turningpoint?...il&utm_term=0_034e86e4a1-a1501387ae-129006457

 

[Gottland]

Kommer du sydpå nått så är du välkommen till Scandinavian i Khao lak

 

[mackes]

Kommer du sydpå nått så är du välkommen till Scandinavian i Khao lak

Det tackar jag för! Det blir säkert ett besök en dag.

 

[Gottland]

Det tackar jag för! Det blir säkert ett besök en dag.

Det låter bra..

 

[Poom]

Jag blev lite inspirerad av Gotlands bilder och tänkte göra en tråd med bilder från min MC-resa genom Sydostasien 2008. Jag skeppade min egen Honda Transalp från Göteborg till Bangkok och körde därifrån söderut till Phuket och Samui, sedan norrut via floden Kwai och Chiang Mai till Laos. Därifrån åter genom Isaan och södra Laos till Kambodja där jag misslyckades med att komma in i Vietnam med mc:n och slutligen via turistöarna och Pattaya hem från Bangkok. ca 1000 mil på tre månader.

Vill du läsa hela storyn så finns den i min bok "En svensk i Thailand" på webbshopen ett par veckor till, sedan i bokhandeln.

Första bilden blir på resvägen.​

och min packade Honda Transalp

ankommen till Bangkok

Tullkontoret med massor av papper

Tullarna som hjälpte till med vägbeskrivning och tips

och alla hamnarbetarna som hjälpte till med upppackningen

Varför kunde inte in i vietnam???
Thai biker säger att man kom in bara vid norra passage där gränstull var datoriserade annars är det kört.plus lite smörjpengar oxå!!
Jag vill köra längs vietnam kust söder -norr o in i Loas,vänta till ASEAN är fullkomlig först.slippa massa dokumenter o avgifter.Im poor rider.= )

 

[Poom]

Jo pga min inbyggda feghet är det ouppnåbart för egen del. Åtminstone på MC.

Förra vecka mötte jag 6 styckna 60-70 års kines bikers från indo,de körde Jakarta-Nanking.De kunde knapp engelska,men jag beundrade deras vilja.önska man kunde hänga med dem.Deras ansikten strålade av frid.Gud asså!!

 

[Anonym]

Jag är 67 bast nu ,, grymt att köra hoj , I Asian Nomad har jag en kompis (Svensk ) som snart är 75 bast , han kör en CB 1000 cc , smällde förra året ,men kör igen , riktigt skadad blev han ,men upp på hojen igen , strong kille , samt riktigt trevlig