Liv med en thailändsk kvinna

bosse2468

Nykomling
Jag vet att ämnet är komplicerat och inte låter sig enkelt lösas genom att fråga runt på ett forum. Men...jag är ute efter inspel, nya vinklar, saker jag missar, vad som helst som kan underlätta min idag jobbiga tillvaro.

Jag är medelålders, gift med en tonårsdotter. Vi är på inget sätt lyckliga i äktenskapet och har i många år ventilerat skilsmässa (vilket väl inte gjort det bättre). Nu är det nog väldigt nära en sådan men jag är väl som alla andra och vill vara jävligt säker på att det är det bästa. Så säker man nu kan bli...

Till saken hör att jag, då sexlivet är dött sedan några år, fått utlopp för behiven genom thaimassage. Jo, inte snyggt men så är det. Efter ett par år på olika ställen öppnades dörren en dag av en dam som totalt fångade mitt hjärta (med tiden). Vi umgås så mycket det går utanför salongen, har gjort några kortare resor och försökt spendera så mycket tid i ett så vanligt liv som möjligt. Det finna ett tydligt intresse från båda. Ett problem är dock att hon inte kan tro att jag på allvar är intresserad av ett liv med henne. Hon, som fattig tjej (52 år) är inte ett verkligt alternativ för mig med bra inkomst, bra utbildning, bra jobb, fin villa i storstad, lyckad karriär etc. Hon tror jag aldrig skulle lämna det för henne. Att sätta mig med henne i en lägenhet utan möjlighet till så många utlandsresor mm. Jag förklarar att jag gjort det, det är inte intressant längre, det jag saknar är kärlek och det tror jag jag funnit i henne. Man kan inte mer än äta sig mätt-kan man det så räcker det, då är kärlek viktigt för mig. Jag har sagt att hon inte är enda orsaken till en skilsmässa, det hade hänt ändå, men kanske det sker lite snabbare?

Vi har träffats flera gånger i veckan senaste halvåret och jag blir mer styrkt i att jag känner rätt. Hon känner också för mig men skyddar sig för att inte gå sönder den dagen (som hon tror) jag avslutar leken med henne och går tillbaka till svenssonlivet. "Man blir inte kär i en thaimassös" säger hon. Jag blev det, svarar jag, och det kunde jag inte hjälpa. Det bara råkade bli så. Det gör livet lite svårare men jag tror belöningen är riklig. Självklart är det jobbigt att veta vad hon jobbar med på dagarna men så länge jag inte "gör henne till min" på riktigt har jag inget att säga till om såklart. Jag får leva med det. Den dagen (om det blir så) hon blir min är hon med på att hon inte jobbar med detta. Såklart.

Jag vet att det är ett stor ämne, mycket att läsa om en okänd person. Det jag är ute efter här är inspel från er som, kanske, känner igen situationen, kan relatera, vet mer om thaikulturen etc.

Är jag helt rubbad? Är det bara att glömma, hon har rätt, det kan aldrig bli något?

Är jag helt oansvarig som ens tänker detta med en familj? I och för sig med ett totalt känslolöst, sedan många år, förhållande till hustrun.

Jag känner inte att jag blir sol-och-vårad eftersom hon har den inställningen hon har. Det är snarare jag som driver på.

"Alla synpunkter mottages tacksamt"
 

Audirs2

Forumräv
Jag vet att ämnet är komplicerat och inte låter sig enkelt lösas genom att fråga runt på ett forum. Men...jag är ute efter inspel, nya vinklar, saker jag missar, vad som helst som kan underlätta min idag jobbiga tillvaro.

Jag är medelålders, gift med en tonårsdotter. Vi är på inget sätt lyckliga i äktenskapet och har i många år ventilerat skilsmässa (vilket väl inte gjort det bättre). Nu är det nog väldigt nära en sådan men jag är väl som alla andra och vill vara jävligt säker på att det är det bästa. Så säker man nu kan bli...

Till saken hör att jag, då sexlivet är dött sedan några år, fått utlopp för behiven genom thaimassage. Jo, inte snyggt men så är det. Efter ett par år på olika ställen öppnades dörren en dag av en dam som totalt fångade mitt hjärta (med tiden). Vi umgås så mycket det går utanför salongen, har gjort några kortare resor och försökt spendera så mycket tid i ett så vanligt liv som möjligt. Det finna ett tydligt intresse från båda. Ett problem är dock att hon inte kan tro att jag på allvar är intresserad av ett liv med henne. Hon, som fattig tjej (52 år) är inte ett verkligt alternativ för mig med bra inkomst, bra utbildning, bra jobb, fin villa i storstad, lyckad karriär etc. Hon tror jag aldrig skulle lämna det för henne. Att sätta mig med henne i en lägenhet utan möjlighet till så många utlandsresor mm. Jag förklarar att jag gjort det, det är inte intressant längre, det jag saknar är kärlek och det tror jag jag funnit i henne. Man kan inte mer än äta sig mätt-kan man det så räcker det, då är kärlek viktigt för mig. Jag har sagt att hon inte är enda orsaken till en skilsmässa, det hade hänt ändå, men kanske det sker lite snabbare?

Vi har träffats flera gånger i veckan senaste halvåret och jag blir mer styrkt i att jag känner rätt. Hon känner också för mig men skyddar sig för att inte gå sönder den dagen (som hon tror) jag avslutar leken med henne och går tillbaka till svenssonlivet. "Man blir inte kär i en thaimassös" säger hon. Jag blev det, svarar jag, och det kunde jag inte hjälpa. Det bara råkade bli så. Det gör livet lite svårare men jag tror belöningen är riklig. Självklart är det jobbigt att veta vad hon jobbar med på dagarna men så länge jag inte "gör henne till min" på riktigt har jag inget att säga till om såklart. Jag får leva med det. Den dagen (om det blir så) hon blir min är hon med på att hon inte jobbar med detta. Såklart.

Jag vet att det är ett stor ämne, mycket att läsa om en okänd person. Det jag är ute efter här är inspel från er som, kanske, känner igen situationen, kan relatera, vet mer om thaikulturen etc.

Är jag helt rubbad? Är det bara att glömma, hon har rätt, det kan aldrig bli något?

Är jag helt oansvarig som ens tänker detta med en familj? I och för sig med ett totalt känslolöst, sedan många år, förhållande till hustrun.

Jag känner inte att jag blir sol-och-vårad eftersom hon har den inställningen hon har. Det är snarare jag som driver på.

"Alla synpunkter mottages tacksamt"
Min första undran är:gift med en tonårsdotter"? Kan inte va bra!!!
 

TS73

Forumräv
Han menar att han är gift och har en tonårsdotter antar jag.

Jag tror man ska avsluta det som är dåligt innan man starar något nytt. Så ser du ingen framtid med din fru skilj dig om du tro det är bättre. Planera att bo själv. Se hur det känns. Sen kan du fundera hur du gå vidare.
 

bosse2468

Nykomling
Han menar att han är gift och har en tonårsdotter antar jag.

Jag tror man ska avsluta det som är dåligt innan man starar något nytt. Så ser du ingen framtid med din fru skilj dig om du tro det är bättre. Planera att bo själv. Se hur det känns. Sen kan du fundera hur du gå vidare.
Tack för råd! Det du säger är väl det "sunda" enligt all logik. Så har tanken varit tidigare och då har ddt slutat i att jag intalar mig att jag kan "stå ut" och vita ihop för att dottern ska ha en typisk kärnfamilj. På senare tid har jag väl insett att det inte är ett självändamål; det kanske är så att två separerade men glada föräldrar är bättre än sammanboende, likgiltiga och oftast bråkandes föräldrar. Den tanken är lite ny för mig. Mitt i det nya tänket kommer då den här thaidamen inramlandes i livet. Har aldrig letat "thaitjej" och gör det inte nu heller. Det är denna specifika person jag är intresserad av. Hon kunde lika gärna varit från Georgien och suttit i kassan på Coop. Men...nu har jag förstått att detbär många med förhållanden med thaitjejer och att det är föremål för mycket tyckande. Olika kultur, generaliseringar ("alla thaitjejer är bara ute efter pengar"), förkärlek för spel etc. Så därför tänkte jag kolla om forumet hade tankar om just detta med att hon är thai.

Lite glädjande är det faktiskt att din kommentar är helt utan dessa, som jag tycker vanliga, generaliseringar. Trots det är jag kanske främst ute efter OM det finna typiska krockar man brukar ramla på i förhållanden med thai. Många säger tex att "kärlek" har en annan innebörd i Thailand än i Sverige. Att det skulle vara mer förknippat med trygghet där. Jag har svårt att se det så utan tror snarare att det är en lite annan aspekt en person från ett land där ekonomisk stabilitet är av större vikt lägger i vågskålen. Men det tror inte jag är kärlek. Den tror jag fungerar på samma sätt men man har helt enkelt inre alltid råd att bara låra den vägleda en i valet av partner. Det kan man som regel göra i Sverige-det är få som svälter här.
 

TS73

Forumräv
Det du skriver är en annan aspekt, men jag menar om man först gör upp om man ska skilja sig eller inte med den man bor med, så kan man därefter se hur man vill leva sitt liv.

Du måste lära känna henne, hur hon lever, hennes åtaganden. Hon kanske inte vill sluta massera. Hon vet att du kan hitta en yngre i Thailand varför just henne? Vad kan du ge henne? Efter ett tag med henne vill du vara ungkar eller hitta en ny. Om hon vill träffa sina vänner varje lördag på thaifest skulle det vara ok?

Släpp henne tänk vad du vill utan att blanda in henne nu. Hon finns nog kvar om ett halvår.
 

nmax

Forumveteran
Med facit i hand så kan jag säga att skilsmässan var bland det bästa jag gjort, skulle gjort det mycket tidigare.
Men att gå från en relation direkt in i en ny rekommenderar jag inte, man mår väldigt bra av att vara själv ett tag och upptäcker och utvecklas som person när man får lite distans. Även om du nu blivit kär i en ny kvinna så skilj dig, lev ensam och åk ner till Thailand så mycket du kan, ansträng dig att försöka förbli ungkarl, inte det lättaste när man väl kommit hit...
Ha inte bråttom in i en ny relation, att vara ungkarl och resa till Thailand i mellanåt är en upplevelse du inte ska missa.
 

tongmat

Forumräv
när ja skilde mej bestämde ja mej för att leva själv ett tag. De blev 7 år, men under den tiden hade jag den tid ja behövde för att gå i genom mitt liv. Lärde mej laga mat stryka skjortor och mycket mera. Vist ja träffade någon i bland men ingen som klickade, men de viktiga för mej var att hitta mej själv. Så man behöver inte bestämma någon tid eller så. bara lära sej att njuta av livet. Sen när ja träffade min nuvarande fru en thai, då blev livet både annorlunda och spännande. Två olika kulturer där fans de mycket att lära och lära ut. Men i dag har vi varit i hop i 11år och de fungerar väldigt bra. Så jäkta inte
 

J. V.

Nykomling
Glöm inte bort barnen om situationen ska ändras. Den enda som vet vad du ska göra är du själv. Ett generellt råd är att prata, med alla som det berör. Kanske till och med utanför din egna familj. Ibland är det just det som glöms bort och kan vara en orsak till separation och skilsmässor. Ställ öppna frågor om hur det känns för den andra, vad vill den andra, vad kan vi göra annorlunda för att få en bättre morgondag. Oavsett svar är dialogen med alla inblandade viktig, särskilt om andra kommer påverkas av ett beslut vad det nu blir.
 
 
Topp