En expats berättelse om sitt liv på landet i Isaan och hur han hamnade där.

 
Men hur mycket är du i Isaan varje år ? Man får lätt uppfattningen att du bor där på heltid , men vad jag förstår så är det inte så alls
 
Men hur mycket är du i Isaan varje år ? Man får lätt uppfattningen att du bor där på heltid , men vad jag förstår så är det inte så alls

Hej

En ständigt återkommande fråga som jag har svarat på fler gånger än jag kommer ihåg, men vi tar det en gång till.

Jag började resa till Thailand 1985 och hittade tidigt till just Isaan, jag gillade människorna därifrån vilket jag märkte redan på ställen som Bangkok och Pattaya, dom jag umgicks med, dom jag handlade av, den musik jag gillade och den mat jag åt kom ifrån Isaan.

På den vägen är det och jag har nu besökt Thailand en eller flera gånger om året i 33 år, den mesta av den tiden har tillbringats på landsbygden ute bland risfälten och i små byar, oftast stannar jag där i tre månader men ibland har jag besökt landet flera gånger på ett år, ibland har jag stannat i sex månader o.s.v.

Totalt blir det väl ca 11 år, själv känner jag inte så hemskt många falanger som har stannat lika länge i byarna och som dessutom har levt och arbetat med dom boende där på traditionellt vis.

Detta har gett mig en viss erfarenhet av livet på landet, samt insyn i hur människorna där lever, bor, försörjer sig, hur skolan fungerar, vad man odlar, hur man odlar, vad man har för alternativ, en viss insikt i seder och bruk, hur polis och olika myndigheter bemöter oss falanger på landet, hur sjukvården fungerar o.s.v.

Denna kunskap och detta mitt intresse använder jag dagligen i forum som detta, jag vill gärna ta del av andras erfarenheter och dela med mig av mina.

Mvh isan lover
 
Jag tänker också på detta sätt, och det är min uppfattning sett utifrån min egna situation. Jag kan inte språket, men jag kan vifta med händerna, jag ler oavbrutet, och jag tar i folk, och jag pratar med de människor jag möter allt som oftast.

Visst jag blir väl bemött, de slutade redan efter nåt år att stirra, visst finns det någon ny i byarna, som jag inte sett förut, som fortfarande kan stirra, men det bästa i det läget är att trampa fram till dom och hälsa, och fråga hur dom mår...... isen är bruten, apan kan prata, och kan jag kväka ur mig ett par ord på isaan-dialekten, så känns det som om jag vore en buddist-variant av Jesus faktiskt...

En sak dock har jag lärt mig, och det är detsamma i alla byar i hela jäkla världen. Men speciellt i Thailand där familjen är precis ALLT. Vänner existerar inte alls på samma sätt. Vänner är man med folk där man vågar fråga om det krisar med familjen. Men vänner i den meningen som vi har det i vår västliga kultur,, glöm det bara. Jag läser gång efter annan, "mina vänner", "mina kompisar skulle dö för mig"....I mina enfaldiga ögon så är detta bara bullshit och rappakalja..

Vi falanger är exakt som Schimpansen på Aalborg Zoo. Han sitter där i buren, och kan vi få Schimpansen att göra nåt kul så skrattar vi gott. Säger vi zeb zeb om maten här, så blir thai hellyckliga, och härmar oss och är jätteglada att vi kan säga nåt på deras dialekt. Ja man känner sig som ungefär; -"titta där, apan kan ju prata"....

Så ibland får jag för mig, och nu blir säkert någon romantiker helförbannad, men ibland får jag för mig, att detta snacket om att man är accepterad i byn, är rejält överdrivet, och vittnar mer om ens egna oförmåga att se saker i sitt rätta sammanhang..

Men kanske det bara är så att jag har helt fel, beroende på att jag själv inte fattar nåt som alla romantiker fattat redan dag 1 här i Isaan...
 
Jag tänker också på detta sätt, och det är min uppfattning sett utifrån min egna situation. Jag kan inte språket, men jag kan vifta med händerna, jag ler oavbrutet, och jag tar i folk, och jag pratar med de människor jag möter allt som oftast.

Visst jag blir väl bemött, de slutade redan efter nåt år att stirra, visst finns det någon ny i byarna, som jag inte sett förut, som fortfarande kan stirra, men det bästa i det läget är att trampa fram till dom och hälsa, och fråga hur dom mår...... isen är bruten, apan kan prata, och kan jag kväka ur mig ett par ord på isaan-dialekten, så känns det som om jag vore en buddist-variant av Jesus faktiskt...

En sak dock har jag lärt mig, och det är detsamma i alla byar i hela jäkla världen. Men speciellt i Thailand där familjen är precis ALLT. Vänner existerar inte alls på samma sätt. Vänner är man med folk där man vågar fråga om det krisar med familjen. Men vänner i den meningen som vi har det i vår västliga kultur,, glöm det bara. Jag läser gång efter annan, "mina vänner", "mina kompisar skulle dö för mig"....I mina enfaldiga ögon så är detta bara bullshit och rappakalja..

Vi falanger är exakt som Schimpansen på Aalborg Zoo. Han sitter där i buren, och kan vi få Schimpansen att göra nåt kul så skrattar vi gott. Säger vi zeb zeb om maten här, så blir thai hellyckliga, och härmar oss och är jätteglada att vi kan säga nåt på deras dialekt. Ja man känner sig som ungefär; -"titta där, apan kan ju prata"....

Så ibland får jag för mig, och nu blir säkert någon romantiker helförbannad, men ibland får jag för mig, att detta snacket om att man är accepterad i byn, är rejält överdrivet, och vittnar mer om ens egna oförmåga att se saker i sitt rätta sammanhang..

Men kanske det bara är så att jag har helt fel, beroende på att jag själv inte fattar nåt som alla romantiker fattat redan dag 1 här i Isaan...

Hej

Ett intressant inlägg tycker jag, men jag delar inte din uppfattning om att vänner i andra länder och kulturer skulle vara annorlunda än Svenska sådana, själv tycker jag att vänner är väldigt lika jorden runt och då både på gott och ont, varken bättre eller sämre helt enkelt.

Du säger att du har lärt dig att ”kväka ur mig några ord” och att du blir väl bemött när du använder dom, ler och tar i folk o.s.v, så långt allt väl, men du beskriver samtidigt falanger lite som en schimpans på Ålborg Zoo.

Har du aldrig funderat på att ta ytterligare steg eller t.o.m gå hela vägen när det gäller att integrera dig och bli accepterad, själv tror jag att detta är nyckeln till om man ska fortsätta ses som den där schimpansen på Zoo eller som en vanlig bybo i mängden.

Enligt mig är det inte orealistiskt alls att bli accepterad i en by, än mindre vittnar det om ”ens egen oförmåga att se saker i sitt rätta sammanhang”, snarare är det väl just egna brister och oförmågor som hindrar falanger att bli accepterade i byn.

Många falanger borde nog mer rannsaka sig själva än byborna när dom inte kommer in i gemenskapen och inte blir accepterade utan känner sig lite som en Schimpans på Zoo.

Mvh isan lover
 
Hej

Ett intressant inlägg tycker jag, men jag delar inte din uppfattning om att vänner i andra länder och kulturer skulle vara annorlunda än Svenska sådana, själv tycker jag att vänner är väldigt lika jorden runt och då både på gott och ont, varken bättre eller sämre helt enkelt.

Du säger att du har lärt dig att ”kväka ur mig några ord” och att du blir väl bemött när du använder dom, ler och tar i folk o.s.v, så långt allt väl, men du beskriver samtidigt falanger lite som en schimpans på Ålborg Zoo.

Har du aldrig funderat på att ta ytterligare steg eller t.o.m gå hela vägen när det gäller att integrera dig och bli accepterad, själv tror jag att detta är nyckeln till om man ska fortsätta ses som den där schimpansen på Zoo eller som en vanlig bybo i mängden.

Enligt mig är det inte orealistiskt alls att bli accepterad i en by, än mindre vittnar det om ”ens egen oförmåga att se saker i sitt rätta sammanhang”, snarare är det väl just egna brister och oförmågor som hindrar falanger att bli accepterade i byn.

Många falanger borde nog mer rannsaka sig själva än byborna när dom inte kommer in i gemenskapen och inte blir accepterade utan känner sig lite som en Schimpans på Zoo.

Mvh isan lover
Ja du har säkert några gömda poänger där. Men om du inbillar dig att vänner är en stor grej här i Isaan, så vågar jag påstå att du inte vet vad du snackar om alls. Familjen är ALLT, och du MÅSTE ha märkt detta. De har inte alls vänner på det sättet som vi har vänner i den västliga kulturen.. Har du verkligen inte märkt detta?

För övrigt har du rätt. VILL man gå hela vägen och umgås med thai och bli en del av byn, så måste språket till. Men som i mitt fall, så vill jag absolut INTE bli en del av byn, aldrig i livet. Bli en del av det jäkla oväsendet, bli en del av den korruptionen och de kutiga ryggarna inför överheten. Nä för min del i alla fall, så umgås jag med människor som jag är ganska lik, alltså västerlänningar,,, Jag litar absolut noll och ingenting på thai, och definitivt INTE utanför den närmaste familjen. Och därför skulle jag heller aldrig sitta och dricka med byborna ALDRIG, det var nästan det första man fick lära sig här....
 
Ja du har säkert några gömda poänger där. Men om du inbillar dig att vänner är en stor grej här i Isaan, så vågar jag påstå att du inte vet vad du snackar om alls. Familjen är ALLT, och du MÅSTE ha märkt detta. De har inte alls vänner på det sättet som vi har vänner i den västliga kulturen.. Har du verkligen inte märkt detta?

För övrigt har du rätt. VILL man gå hela vägen och umgås med thai och bli en del av byn, så måste språket till. Men som i mitt fall, så vill jag absolut INTE bli en del av byn, aldrig i livet. Bli en del av det jäkla oväsendet, bli en del av den korruptionen och de kutiga ryggarna inför överheten. Nä för min del i alla fall, så umgås jag med människor som jag är ganska lik, alltså västerlänningar,,, Jag litar absolut noll och ingenting på thai, och definitivt INTE utanför den närmaste familjen. Och därför skulle jag heller aldrig sitta och dricka med byborna ALDRIG, det var nästan det första man fick lära sig här....
Kloka ord , samma här .. Håller mig till Familjen , Thaisen i byn hälsar jag på , men dricker inte ihop med dem , de Thai jag umgås med är folk med samma intresse MC eller RC , de talar Engelska och Thai med mig , och kan även en del av hur vi tänker och vi accepterar varandras olikheter .
Faranger som sitter och super dålig Thaisprit ihop med byfolket ser jag inte särskilt upp till , tycker det är lite larvigt , men upp till dem om de tror att de är fullt ut accepterade
 
Ja du har säkert några gömda poänger där. Men om du inbillar dig att vänner är en stor grej här i Isaan, så vågar jag påstå att du inte vet vad du snackar om alls. Familjen är ALLT, och du MÅSTE ha märkt detta. De har inte alls vänner på det sättet som vi har vänner i den västliga kulturen.. Har du verkligen inte märkt detta?

För övrigt har du rätt. VILL man gå hela vägen och umgås med thai och bli en del av byn, så måste språket till. Men som i mitt fall, så vill jag absolut INTE bli en del av byn, aldrig i livet. Bli en del av det jäkla oväsendet, bli en del av den korruptionen och de kutiga ryggarna inför överheten. Nä för min del i alla fall, så umgås jag med människor som jag är ganska lik, alltså västerlänningar,,, Jag litar absolut noll och ingenting på thai, och definitivt INTE utanför den närmaste familjen. Och därför skulle jag heller aldrig sitta och dricka med byborna ALDRIG, det var nästan det första man fick lära sig här....

Hej

Själv började jag precis som du med att bara lita fullt på familjen och var lite försiktig, men kretsen vänner och familjer jag litade på växte under åren, dricka med folk i byn gjorde jag redan ifrån början, bland männen är det ju något av en ritual och tecken på vänskap.

Nu har jag ju vänner i många byar i området och träffar bekanta överallt när jag är ute med Salengen på tur, besöker någon marknad eller går på någon festival.

Numera tillhör jag ju dom äldre i byn med mina snart 60 år, jag är stolt över att folk i byn vill ha min åsikt i olika frågor gällande byn, vägar, skolan och jordbruk m.m, jag går på alla bröllop och begravningar, visar respekt för deras tro på spöken och det övernaturliga o.s.v, jag för mig obesvärat i alla tänkbara sammanhang och sällskap numera och det även utan min fru som förkläde.

Jag försöker anstränga mig när det gäller vänner men jag kan faktiskt inte komma på någon egentlig riktig skillnad på vänner och deras förhållande till varandra vare sig i Sverige, Thailand eller övriga världen, det är ju väldigt få om ens någon som man kan lita till 100% i alla situationer, var och en är ju i grunden sig själv närmast, lojaliteter kan också skifta o.s.v, jag tror att din uppfattning i denna fråga också har sitt ursprung i språket, det är nyckeln även här tror jag.

Visst är det mycket som är annorlunda, man kan spela högt hemma, ambulerande försäljare ropar ut sina varor och priser i högtalare, tuppar gal, hundar skäller o.s.v., det eldas plast, kol och ved så det ryker rejält ibland, folk går upp tidigt och för väsen redan klockan 6 på morgonen och kl 9 på kvällen går dom och lägger sig, hundar och katter springer fritt liksom höns, tuppar och kycklingar, en vän av ordning och reda får väl lätt ett sammanbrott.

Men allt det där blir en vana och något som är så naturligt att man inte ens tänker på det, åker man ifrån det så saknar man det t.o.m ibland, ungefär som dom som bor bredvid en flygplats eller järnväg, dom hör inte planen och tågen och störs inte alls av dom.

Mvh isan lover
 
Hej

Själv började jag precis som du med att bara lita fullt på familjen och var lite försiktig, men kretsen vänner och familjer jag litade på växte under åren, dricka med folk i byn gjorde jag redan ifrån början, bland männen är det ju något av en ritual och tecken på vänskap.

Nu har jag ju vänner i många byar i området och träffar bekanta överallt när jag är ute med Salengen på tur, besöker någon marknad eller går på någon festival.

Numera tillhör jag ju dom äldre i byn med mina snart 60 år, jag är stolt över att folk i byn vill ha min åsikt i olika frågor gällande byn, vägar, skolan och jordbruk m.m, jag går på alla bröllop och begravningar, visar respekt för deras tro på spöken och det övernaturliga o.s.v, jag för mig obesvärat i alla tänkbara sammanhang och sällskap numera och det även utan min fru som förkläde.

Jag försöker anstränga mig när det gäller vänner men jag kan faktiskt inte komma på någon egentlig riktig skillnad på vänner och deras förhållande till varandra vare sig i Sverige, Thailand eller övriga världen, det är ju väldigt få om ens någon som man kan lita till 100% i alla situationer, var och en är ju i grunden sig själv närmast, lojaliteter kan också skifta o.s.v, jag tror att din uppfattning i denna fråga också har sitt ursprung i språket, det är nyckeln även här tror jag.

Visst är det mycket som är annorlunda, man kan spela högt hemma, ambulerande försäljare ropar ut sina varor och priser i högtalare, tuppar gal, hundar skäller o.s.v., det eldas plast, kol och ved så det ryker rejält ibland, folk går upp tidigt och för väsen redan klockan 6 på morgonen och kl 9 på kvällen går dom och lägger sig, hundar och katter springer fritt liksom höns, tuppar och kycklingar, en vän av ordning och reda får väl lätt ett sammanbrott.

Men allt det där blir en vana och något som är så naturligt att man inte ens tänker på det, åker man ifrån det så saknar man det t.o.m ibland, ungefär som dom som bor bredvid en flygplats eller järnväg, dom hör inte planen och tågen och störs inte alls av dom.

Mvh isan lover
Jo jag har sett en del av dessa Faranger som åker runt i Byarna och dricker med Thaisen , De syns även på alla fester samt andra begivenheter där det är dricka och mat;)
 
Jo jag har sett en del av dessa Faranger som åker runt i Byarna och dricker med Thaisen , De syns även på alla fester samt andra begivenheter där det är dricka och mat;)

Hej

Då kanske du även har märkt att det finns två kategorier av både Thailändare och falanger här, dom som vi i Sverige skulle betrakta som rena socialfall som dricker allt dom kommer över så ofta som möjligt, struntar i jobbet och dom missar aldrig en chans till en fylla, dom står inte högt i ranking i byn oavsett om dom är Thai eller falang.

Det var inte dessa jag avsåg här även om dom finns och syns mest, det jag avsåg var mer områdets och byarnas mest betydelsefulla män, dom mest framgångsrika familjerna, företagare, rektorn, lärare, poliser och anställda på olika myndigheter m.m, dom samlas kanske för att besluta om någon nybyggnation på skolan, nya vägar eller inför någon större högtid m.m,

Att sätta sig med byns socialfall och supa ger väl inte några pluspoäng direkt, men det finns ju många andra i en by och närområde, även tillfällen när man förväntas äta och dricka med någon som vill bjuda, det anses ju närmast vara oförskämt att neka någon som vill bjuda, speciellt om denne står högt i rang, så sånt här bör man nog tänka på om man vill integrera sig.

Mvh isan lover
 
På Tal om annat, vi själva vi svenskar, vi har ju Jonas Andersson (rätt namn va?) som ju föddes in i thaikulturen här, han pratar och han har gjort sig väldigt berömd, som en stor musikartist då han sjunger morlam och även thaisånger för en bred publik..
 
På Tal om annat, vi själva vi svenskar, vi har ju Jonas Andersson (rätt namn va?) som ju föddes in i thaikulturen här, han pratar och han har gjort sig väldigt berömd, som en stor musikartist då han sjunger morlam och även thaisånger för en bred publik..
Min dam som ar fran Isaan gillar honom inte alls, det blir helt fel nar en farang sjunger morlam sager hon
 
Min dam som ar fran Isaan gillar honom inte alls, det blir helt fel nar en farang sjunger morlam sager hon
Ja ungefär som när en Somalia- sjunger en folkvisa från Leksand, 55555555 Men jag vet faktiskt att många av hans i publiken älskar att se Jonas sjunga, kanske de ser det som ett kvitto på att thaikulturen är den högst stående på denna jord, och det bevisas av att en falang lärt sig att sjunga deras egna sånger..
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp