Jag har bott på samma ställe i Isaan i fem år nu, 5 mil till stan (Korat) och en liten by med ca 500 invånare. Ensam Farang i byn. Egentligen inte så stor skillnad på att bo på landet i Sverige förutom att vädret är mycket bättre här. Brukar dock besöka Sverige och min förra familj när det är som varmast här, ca 2 månader i april-maj. Det är jobbigt när man inte kan gå ut. Har alltid bott i stan - Göteborg - så det var ett stort steg att flytta ut på landet. Jag har byggt ett eget hus här och det var väl full sysselsättning första året men väldigt billigt.
Det viktigaste tycker jag är att vardagen fungerar utan att behöva droga sig. Det kan man spara till festerna. Då måste man hitta något meningsfullt att göra och det är väl väldigt individuellt vilka intressen man har. Jag gillar teknik väldigt mycket och älskar problemlösningar, brukar hitta på nya tekniska lösningar till hushållet och pilla lite med det tills det funkar, här får man ju inget "på köpet". Vatten och avlopp, el, tele, TV och Internet, inget är bara "två hål i väggen". Cyklar och MC kan man göra mycket med själv, moderna bilar har ju passerat det stadiet när man själv kunde "fixa". Internet är viktigt, och det går att fixa överallt där det finns eller har funnits telefon. Nu har jag lite tur då 3BB var tidigt här med fiber, det var ett rejält lyft från TOT som äger kopparledningarna.
Sedan skall ju kroppen ha sitt, mycket cykling blir det, minst ett par timmar i veckan runt i bygden och utforska nya byar och människor. Det förutsätter ju att man kan lite Thailändska som jag har kämpat med sedan jag kom hit, det känns inte som att det går så bra men om man ser 5 år tillbaks så är det en jätteskillnad, man får ge det tid. Någon timma om dagen går åt till de studierna, sedan pluggar jag med en lärare i Korat ett par timmar i veckan, det brukar jag och frugan kombinera med veckohandlande på Makro. Promenader med hunden blir det också någon timma om dagen när vädret tillåter och det inte är för blött eller för varmt. Insekterna är ett litet problem när man går på risfälten, det finns en del riktigt aggressiva. Sedan får man ju hålla utkik så man inte trampar på ormar, jag brukar låta hunden gå före och skrämma iväg kräldjuren.
Så går vardagen, frugan har ju två barn och en stor familj så där finns alltid att göra, precis som i Sverige. Men lite "fest" blir det också. Jag träffar ju en del Faranger i häraden genom Forum på nätet och sedan brukar jag ta två "semestrar" om året, en MC-tur i norr, i år blev det runt Mandalay i Myanmar och en badsemester som jag brukar planera in när gamla vänner från Sverige är här. Lite att se fram emot i vardagen. Jag tycker faktiskt inte att det är så stor skillnad på vardagen här och i Sverige och det är nog bättre ju förr man inser det. Partnern är ju naturligtvis jätteviktig och där har jag haft tur denna gången. Tredje gången gillt...
Sedan driver vi numera ett kafe mitt ute bland risfälten men det är en annan historia som jag får spara till senare.