"anubaan " sa:
Tack för karman, den kan ju behövas den dagen man själv är huvudpersonen på en sådan där tillställning.
Angående tigrarna så kan jag inte avgöra om de var drogade, men man skall veta att tyvärr så är man mycket grym mot djur har i Thailand. De var fastkedjade med så korta kedjor att de inte kunde resa sig upp. Tråkigt men sant.
/Anubaan
anubaan, detta du beskriver är ju dagens sanning tyvärr?
Om man skall säga kort, asiaters medlidande eller förståelse för djur är 0, det håller jag med om.
Då får vi gå vidare till kultur samt styressätt. Budhismen samt kulturen samt fattigdom (enligt religiösa substitut, att alla individer skall sörja för sig själv) och den egna individuella kraften som skall föra dig framåt i livet, är inte alltid förenlig med dagens mekansika och tekniska utveckling.
Vi måste gå långt tillbaka till varför vissa kulturer ser djur som mat respektive lågt under oss stående varelser.
Det finns två orsaker, dels kulturell, religiös orsak sen mänsklig tvingad orsak i form av egoism samt överlevnad, den senare är väl antagligen mer frekvent.
Överlevnadsprinciper bygger ju på att ta tillavara allt som är för överlevnad. Amasonindianerna tar tillvara allt som de bara behöver för de dagliga behoven, detta finns i Thailand också, i Isaan t ex vet vi att många av de delikatesser vi idag avnjuter bygger på fattigdomskost.
Likadant i Sverige salt sill, och en massa tillbehör som vi idag avnjuter på våra Julbord, är från början "överlevnadskost"
Fattigdom och överlevnad har alltid i alla kontinenter varit en stötesten för alla. Att de i Asien eller kanske Afrika, för där vet jag att liknande menyer står.
Jag har ätit Afrikansk mat i början på 90-talet i Bangkok, på ett litet hål i väggen där en kvinna från Ghana lagade maten i en stor panna med "Fufu ", och jag älskade det, till detta var det än ragu som var himmelskt god, jag åt varje dag, sen såg jag att antalet hundar i närområdet minskade och började tänka på varför, kanske jag åt upp dem, jag är helt övertygad om att jag ätit "hund".
I Asien har man ju inte denna kärlek eller vad skall vi säga medmänskliga känslan för våra djur. De ser allt som ätbart och det beror ju på kulturen, för min egen del är jag oerhört sänd på att äta allt.
Men numer i Thailand har jag märkt att fler och fler skaffar sig hundar, och min fru har ju en massa hundar som hon älskar, så kanske attityden ändrar sig.
insayt