Jag ska försöka mig in i tråden igen, får hoppas att inte Pepsi läser in några konstigheter denna gång och blir arg över något han tror att jag skrivit men jag aldrig ens tänkt.
Om man som 70-talist (vilket jag är) tycker att 70-talister är bäst så är det egentligen inte 70-talisterna själva som kan ta åt sig särskilt mycket av den äran. Den äran ska i så fall delas mellan våra föräldrars generation (förmodligen 40- och 50-talister) då det var de som uppfostrade oss, samt våra far- och morföräldrars generation (förmodligen 20- och 30-talister) då det var de som styrde och ställde när vi var barn.
På samma sätt ska de 40- och 50-talister som tycker att vi, och framförallt senare generationer, blev skit lägga den största skulden på sig själva. Blev vi skit är det för att de uppfostrade oss dåligt och blev våra barn skit så är det för att 40- och 50-talisterna styrt landet, dess institutioner och företag dåligt på senare tid.
Så sammantaget kan man nog inte säga att den ena generationen är bättre än den andra, dock finns det tydliga skillnader som framförallt är skapade av tidigare generationer. Jag som är född på tidigt 70-tal känner dessutom betydligt större samhörighet med de födda på andra halvan av 60-talet än de födda på slutet av 70-talet.
Min egen amatörpsykologiska slutsats är att mycket beror på hur gammal man var i skiftet 80/90-tal då både Sverige och världen ställdes på ände med Soviets kollaps, svenska bank- och bostadskrisen samt Asiens uppvaknande. Jag var då nästan vuxen och kan jämföra den Sverige- och världsbild vi hade innan och efter men det kan inte de födda på sent 70-tal. Min barndom, mina tonår, tidig vuxenålder och senare skiljer sig inte så mycket från de som är 10 år äldre än jag men skillnaden mot de som är 10 år än yngre är gigantisk.
