Röstning: är du flyg-rädd eller inte?

[Lunkan]

Jag vet inte om höjdrädsla har med örat och balanssinnet att göra, men jag vet att om man har ett bra balanssinne så blir man också sjösjuk.
Det är då för väl att jag själv har ett uselt balanssinne, annars hade man väl spytt tarmarna ur sig vid det här laget. :

Jaha, det hade jag ingen aning om.

(((Själv har jag mycket bra ballans. Bortsett från då jag halkat, har de bara lyckats få ikull mig tre gånger på fotbollsplan trots många krokbensförsök och sparkar på benen. Två av dem låste de båda mina ben då jag sprang, och då är det inte så lätt att vara kvar på fötterna Gällande sjösjuka, så har jag bara fått lite, och då har jag placerat mig så jag ser horisonten framåt och då har det gått över. MEN jag har aldrig varit med om att det gungat riktigt ordentligt någon längre tid, så det kan gott och väl stämma det du säger.)))

 

[zetterberg_88]

Sist när jag och damen tog färjan från Koh Lanta till Krabi så var det riktig storm och båten gunga som fasiken upp och ner gungiligung. Alla satt ute på båten för dom mådde så illa medans jag satt inomhus och läste en bok. Så hörde jag en svensk säga "hur fan kan han sitta och läsa nu?". Då kunde jag knappt hålla mig för skratt.

Jag blir aldrig sjösjuk. Däremot blir jag åksjuk när jag åker bil om jag sitter i baksätet.

 

[Lunkan]

>Zäta De trodde jag hängde ihop. Man lär sig något nytt nästan varje dag

 

[zetterberg_88]

Det hänger inte ihop för mig i alla fall

 

[Gazton]

Ända sedan jag var liten, så har Pappa och jag samt ett par andra släktingar, varje år åkt ut med fladenbåtarna ( Fiskebåtar)

Jag har aldrig varit sjösjuk. Fast de andra spydde och höll sig i relingen för glatta livet när det gungade som värst, satt jag och käkade och mådde bra.

Däremot, precis som Zäta säger, har jag alltid haft ont av åksjuka. Fan, att läsa är helt uteslutet för min del.

Åksjukan har däremot blivit lite mindre med åren. men att läsa en bok på en biltur? nä nä nä det är helt uteslutet.

 

[Berralund]

Ända sedan jag var liten, så har Pappa och jag samt ett par andra släktingar, varje år åkt ut med fladenbåtarna ( Fiskebåtar)

Jag har aldrig varit sjösjuk. Fast de andra spydde och höll sig i relingen för glatta livet när det gungade som värst, satt jag och käkade och mådde bra.

Däremot, precis som Zäta säger, har jag alltid haft ont av åksjuka. Fan, att läsa är helt uteslutet för min del.

Åksjukan har däremot blivit lite mindre med åren. men att läsa en bok på en biltur? nä nä nä det är helt uteslutet.

Konstigt, Gazton. Jag trodde att sjö- och åksjuka gick hand i hand. Men då kan du ju vara glad att du slipper det ena åtminstone.

Jag kan nämna att jag har varit ute med Fladenbåtarna en gång för många år sedan. Det blåste som fan och folk var sjösjuka till höger och vänster. Själv, som nybliven sjöman, skulle man ju vara tuff så jag gick mest och hånade dom. Men i själva verket hade jag ett helsicke med att hålla spyan nere, jag mådde skit mest pga alla andra spyor. Men hade man fått återbäring då så hade man ju fått lida länge för detta.

Som kuriosa kan jag nämna att jag fick en pigghaj och första pris på den turen, vill minnas att båten hette Siam (passande, eller hur).

 

[Gazton]

Efter en sådan här upplevelse hade jag behövt både Papper och Vatten att torka mig med

Aftonbladet idag 3/1

Ett flygplan tvingades först störtdyka och sedan nödlanda på Umeå City Airport på måndagsmorgonen.

Passagerare fick trumhinneskador när planet dök från 11 000 till 2 000 meter på 2,5 minut, skriver Västerbotten-Kuriren.

Planet var på väg från Göteborg till Umeå och skulle ha landat 08.20 på måndagsmorgonen. Men på 11 000 meters höjd drabbades kabinen plötsligt av ett tryckfall.

Passagerare ombord beskriver för Västerbotten-Kuriren att det kändes som att planet föll rakt ner och flera av dem chockades svårt.

Flygplanet landade på utsatt tid vid 8.20 och först då fick passagerarna information om vad som hänt av piloten på flygbolaget City Airline.

Enligt uppgift ska piloten ha haft 50 sekunder på sig att genomföra manövern – annars riskerade passagerarna att bli medvetslösa av tryckfallet.

Enligt journalister på plats på var det många passagerare som grät när de kom av planet. En del av dem blödde ur öron och näsor.

 

[Kycklingen]

Vilken upplevelse. Tur man inte var med där.

 

[Berralund]

Jag säger som du, Gazton. Det hade behövts både en thaivattenspruta i arslet och rena kalsonger efter en sådan upplevelse.

 

[JBK.Ltd.]

Jag vet inte om höjdrädsla har med örat och balanssinnet att göra, men jag vet att om man har ett bra balanssinne så blir man också sjösjuk.
Det är då för väl att jag själv har ett uselt balanssinne, annars hade man väl spytt tarmarna ur sig vid det här laget. :

Jag är inte flygrädd i den meningen, men jag har en stor respekt för höjder, när en börja sin yrkesverksamma tid, så fanns ingen räddsla.
Men efter jag hade rasat ner från en stege(oskadd), så kom höjdräddslan. Blev mer försiktig när man skulle upp på byggställningar o liknade.
När det kommer till att flyga, så älskar jag starten, att tryckas bakåt i stolen ger en känsla av äntligen påväg, resten av resan njuter jag av så mycket(om det inte är dåligt flygväder)jag kan och inmundigar pilsner å GT i den hast de kan leverera.
Sen kommer vi till den landning som måste göras, där måste jag säga att jag inte är så stursk, visst ner ska vi men hur det är en fråga jag ställer mig in för landning...

Ett citat ur Aftonbladets Kropp och Hälsa:

De flesta av oss reagerar inte på balansen.
Vi tar den för given. Vi kan, tack vare ett
sinnrikt samspel mellan synen, hjärnan och känselsinnet, gå upp på morgonen,
promenera, cykla, jogga.

Men för några, ja väldigt många(ca200.000)egentligen,
händer det att systemet rubbas. Balansorganet, som sitter i örat, lämnar
plötsligt för få signaler till hjärnan.

Tänkbara orsaker: infektion eller inflammation i balansnerven.
Andra orsaker: hjärtsvikt, migrän eller störningar i hjärnans kärl.

Ny forskning visar att vi klarar att behandla
de flesta patienter med gott eller mycket gott resultat,
säger Johan Bergenius, överläkare på Karolinska sjukhusets balansmottagning.

Slut citat.

M.v.h. Berra

 

[Kycklingen]

Här är en gammal tråd till som jag har "dammat" av.

 

[Bond]

Inte flygrädd men ibland känns det lite olustigt vid start och landning. Har kommit på senare år så man har väl börjat li mesig

 

[Rolf]

Nej, brukar tänka så här när det händer nåt och det har det gjort ett par gånger men det har gått bra.
Personalen i planet har ju också familj så dom gör vad dom kan för att komma hem.

 

[Berralund]

Jag är inte det minsta rädd oberoende av flygplanstyp. Kan sitta och sova under start och landning, inga problem. Men jag lider med dom som är rädda, det måste vara ett elände.

 

[anubaan]

Jag är inte det minsta rädd för att flyga. Men jag är rädd för att flyga med öststatsbolag och bolag från Afrika. De har helt enkelt inte samma säkerhetstänk som bolag baserade på andra delar av klotet. Min son brukar berätta att när han har en max startvikt på T.ex. 80 ton så lastar de max 75 ton. De som inte har samma syn på detta tänker att om 80 ton är max startvikt så klarar vi säker 90 ton och lastar därefter. Samma synsätt präglar deras syn på underhåll och arbetstider.

/Anubaan

 

[Sir One]

Jag kände kanske lite obehag de första 100 flygningarna...
Jo det är sant. Jag hade en s.k. IATA-rabatt under en hel del år och flög inrikes för några tior och utomlands för några 100-lappar. Vill minnas att det kostade 30 :- inrikes i slutet på sextiotalet. Ja, så jäkla ålderstigen är Sir One. ....Sir One, det borde väl Adam kallas och inte jag.

 

[andrejsdenruskige]

Totalt orädd är man inte. Har haft några flygturer där det har varit lite olustigt.
Mellan Philadelphia och New York såg kabinen ut som en korkskruv. Djävligaste turbulensen jag varit med om. Och en och annan snedlandning som har färgat kallingarna där bak.

Men vanlig turbulens och start och landningar är inga problem för mig.