Är det bara jag som tänker så?

 
P

Pjodd

Gäst
När jag kom för första gången för över 10 år sedan, så förälskade jag mig i detta underbara land.
Det var naturen, havet, värmen, att få grillad kyckling inpackad i bananlöv, billigt och inte så mycket turister.

Idag älskar jag fortfarande landet och människorna fast på en annan nivå. Jag har ägnat mycket tid för att studera beteenden och seder. Dessa studier har visat sig ge utdelning i form av respekt av människor omkring mig då jag anammat sederna. Dessvärre så serveras den grillade kycklingen i en plastpåse idag.

Men vad har hänt med naturen? Vad har hänt med dessa paradisstränder? Har dessa blivit förstörda eller har jag blivit bortskämd med dess vackerhet (finns säkert ett bättre ord på svenska) då jag idag väldigt sällan får den "kicken" att det är ett paradis längre.

Har det senaste året rest runt till alla platser som jag förr tyckte var magiska. Koh Chang, Koh Samet, Phi Phi, Phuket (Karon, Kata Noi, Nai Harn), Krabi och alla fantastiska öar där emellan (Phuket o Krabi). Hela kusten Cha Am, Hua Hin ner till Ao Manao och Chomphun.
Var även i Kanchanaburi men ville kräkas över hur det såg ut vid bron över floden Kwai.

Har jag blivit bortskämd av allt vackert som jag upplevt och nu tycker det är mediokert (i bästa fall) eller har det förändrats till det sämre? Jag hoppas att det är lika vackert men att mitt sinne likt en knarkare villa ha "mer och bättre".

Grillad kyckling i bananblad kan vi iallafall drömma om, för det är plast som gäller nu
 
När jag kom för första gången för över 10 år sedan, så förälskade jag mig i detta underbara land.
Det var naturen, havet, värmen, att få grillad kyckling inpackad i bananlöv, billigt och inte så mycket turister.

Idag älskar jag fortfarande landet och människorna fast på en annan nivå. Jag har ägnat mycket tid för att studera beteenden och seder. Dessa studier har visat sig ge utdelning i form av respekt av människor omkring mig då jag anammat sederna. Dessvärre så serveras den grillade kycklingen i en plastpåse idag.

Men vad har hänt med naturen? Vad har hänt med dessa paradisstränder? Har dessa blivit förstörda eller har jag blivit bortskämd med dess vackerhet (finns säkert ett bättre ord på svenska) då jag idag väldigt sällan får den "kicken" att det är ett paradis längre.

Har det senaste året rest runt till alla platser som jag förr tyckte var magiska. Koh Chang, Koh Samet, Phi Phi, Phuket (Karon, Kata Noi, Nai Harn), Krabi och alla fantastiska öar där emellan (Phuket o Krabi). Hela kusten Cha Am, Hua Hin ner till Ao Manao och Chomphun.
Var även i Kanchanaburi men ville kräkas över hur det såg ut vid bron över floden Kwai.

Har jag blivit bortskämd av allt vackert som jag upplevt och nu tycker det är mediokert (i bästa fall) eller har det förändrats till det sämre? Jag hoppas att det är lika vackert men att mitt sinne likt en knarkare villa ha "mer och bättre".

Grillad kyckling i bananblad kan vi iallafall drömma om, för det är plast som gäller nu
Jag känner som dig, jag har trott att det beror på årstider. Att det är finare vid högsäsong, att vattnet blir klarare att det städas upp mer.

Sen är ju priserna högre numera, mest pga kronans utveckling. Men mycket mer plast och inte längre det genuina.
 
Jag bryr mig inte så mycket om badvattnet utom när jag duchar. Är född vid kusten, levt sådär 40 år vid kusten. Saknar inte det, det räcker att gå till Nan river eller sjöar runt Phrae ibland.
Här får du fortfarande mat, kykling med mera inlagt i bananblad. Bara en sån sak.:nod:
 
@Mr.Jo Jag är också uppväxt vid kusten men när jag på min första solsemester i januari månad landade på Phuket för 10+ år sedan, när dörrarna öppnade sig vid utgången på terminalen och jag klev ut i den tropiska värmen, solen och den höga luftfuktigheten slog mig i ansiktet, så skrek jag rätt ut -Fy fan vad jag älskar detta! Det var en obeskrivlig känsla som säkert många känner igen när man kommer ner till värmen för första gången i "vinterpäls" (blek o frusen). DEN kicken kommer aldrig tbx, lika lite som alla andra nya upplevelser. Det jag undrade över lite var om det bara handlar om "avtrubbning" eller om det inte är samma paradis som jag/vi en gång upplevde.

Personligen så tror jag på en kombination av dessa två alternativ.
 
@Mr.Jo Jag är också uppväxt vid kusten men när jag på min första solsemester i januari månad landade på Phuket för 10+ år sedan, när dörrarna öppnade sig vid utgången på terminalen och jag klev ut i den tropiska värmen, solen och den höga luftfuktigheten slog mig i ansiktet, så skrek jag rätt ut -Fy fan vad jag älskar detta! Det var en obeskrivlig känsla som säkert många känner igen när man kommer ner till värmen för första gången i "vinterpäls" (blek o frusen). DEN kicken kommer aldrig tbx, lika lite som alla andra nya upplevelser. Det jag undrade över lite var om det bara handlar om "avtrubbning" eller om det inte är samma paradis som jag/vi en gång upplevde.

Personligen så tror jag på en kombination av dessa två alternativ.

Jag drar iväg nästan varje morgon när det fortfarande är mörkt. Det är ca 19 till 24 grader varm. Känner en obskrivlig känsla för att bör inte detta aldrig ta slut.
Nu har jag tränat landsvägcykel nästan hela mitt liv men det kanske kunde översättas med promenad, fisketur eller vad som helst, bara att få komma ut o slippa skotta snö och dra på sig massa kläder, skrapa bilrutor.
Det är en obskrivlig känsla tidigt på morgonen och det är varmt några hundar på gården tittar på mig lite förstrött, va skall han upp så här tidigt, igen?
Brukar komma hem vid åttatiden, har gjort mtt för dagen, min arbetsdag, nu är det fritt fram.
Jag mår som en prins.
Jag älskar o laga mat och baka och det är en bra kunskap speciellt i Thailand.
Nu skall jag i o för sig börja bygga, eller det är för mycket sagt, jag skall bara se till att det byggs. Fast ibland kan man förmodligen inte låta bli.
Jag har personligen svårt att tro på någon avtrubbning för min del men bor ju långt från turiskstråken.
Jag har aldrig trivts så bra i mitt liv, har massa goa vänner som ibland inte förstår mig med det löses med god vilja.
Gillar luktung som mina vänner och har dansat med gamla tanter på templet i Phrae, bara en sådan sak.
Jag har bara två mål kvar just nu, att bli riktigt bra på Thai språket och är på god väg. Det andra är att fortsätta som det är just nu.
Vad är livets mening (paradiset) egentligen? För mig är det livet själv. Väntar ingenting efter detta.
 
Jag vill inte att du uppfattar mig som en bitter stenbordsfalang;) Jag älskar livet här, verkligen (i den centralort som jag på här i Isaan). Men jag blir besviken på mig själv när jag besöker turistplasterna som jag tidigare besökt som turist och känner att det var inte som förr och undrade om det var mig det var "fel på" eller om det verkligen har ändrats
 
Jag vill inte att du uppfattar mig som en bitter stenbordsfalang;) Jag älskar livet här, verkligen (i den centralort som jag på här i Isaan). Men jag blir besviken på mig själv när jag besöker turistplasterna som jag tidigare besökt som turist och känner att det var inte som förr och undrade om det var mig det var "fel på" eller om det verkligen har ändrats

Turistplatserna här blivit som i Europa. Samma, samma om du åker till mallis, någon grkisk ö, malta eller vad som helst.
Inte konstigt att du har tröttnat på det.
Det är inget fel med dig, du har förmodligen upptäckt att när man blir äldre så ändras synen på livet.
Isaan är bra, norra Thailand också, kanske södra jag vet inte var så länge sedan jag var där.
Man kan nog trivas på de flesta platserna i Thailand men inte turistatällen för mig tack.
 
Förresten kände som du när jag första gången landade i Koh Samui för femton år sedan.
Allting såg aå exotiskt ut.
Skulle aldrig vilja åka dit igen.
 
Vi människor har en vidunderlig förmåga att förtränga det som var mindre bra.
När vi hamnade på Samui vintern 90 var det en känsla av att besöka paradiset, många har tyckt likadant när de kom dit 00 eller 10 för första gången.
Ska man vara ärlig så är det bättre och finare idag, dock inte lika "ödsligt" men bra mycket renare, det är bara så att vi förträngt det som var mindre bra 90.
För övrigt vet jag att havsbadet norr om nuvarande Walking street i Pattaya inte var mycket bevänt med på 70 talet, fullt med skräp bland fiskebåtarna, däremot tyckte man DÅ att badet var bra på Dong Tarn beach och även stranden helt ok. I dag ska det vara beacher på Koh Samet eller Koh Larn om man ska skippa pool livet.
Samma när det gäller Patong beach - ett paradis på 80 talet, idag samma strand men inte tycker man den är direkt märkvärdig. Var på Pattaya beach för 15 år sedan, fullt av skräp - men för övrigt tomt, idag fullt av båtar men betydligt renare.
Chiang Mai på 70 talet - en liten mysig stad, idag en betydligt större stad men väldigt mysig - för första gångs besökarna, men för en ann är det som vilken thaistad som helst.
M.a.o. det är idag egentligen både bättre och minst lika mysigt, det är bara så att vi med åren blivit så kräsna och förträngt det som var mindre bra förr.
Visserligen har thailändarna förändrat sitt beteende mot oss turister med åren, och varför inte. Numera är vi endast en inkomstkälla, på den gamla goda tiden var vi unika celebriteter.
Du kan om du vill få uppleva samma sak som en ann gjort om du verkligen beger dig långt ut i obygden, där ytterst sällan någon turist beger sig. Dock är 99.9% av turisterna för bekväma för att göra detta, komma till platser där INGEN kan ett ord engelska och man är tillbaka som det var på 1800 talet i Sverige - förutom TVen och mobilen.
 
Vi människor har en vidunderlig förmåga att förtränga det som var mindre bra.
När vi hamnade på Samui vintern 90 var det en känsla av att besöka paradiset, många har tyckt likadant när de kom dit 00 eller 10 för första gången.
Ska man vara ärlig så är det bättre och finare idag, dock inte lika "ödsligt" men bra mycket renare, det är bara så att vi förträngt det som var mindre bra 90.
För övrigt vet jag att havsbadet norr om nuvarande Walking street i Pattaya inte var mycket bevänt med på 70 talet, fullt med skräp bland fiskebåtarna, däremot tyckte man DÅ att badet var bra på Dong Tarn beach och även stranden helt ok. I dag ska det vara beacher på Koh Samet eller Koh Larn om man ska skippa pool livet.
Samma när det gäller Patong beach - ett paradis på 80 talet, idag samma strand men inte tycker man den är direkt märkvärdig. Var på Pattaya beach för 15 år sedan, fullt av skräp - men för övrigt tomt, idag fullt av båtar men betydligt renare.
Chiang Mai på 70 talet - en liten mysig stad, idag en betydligt större stad men väldigt mysig - för första gångs besökarna, men för en ann är det som vilken thaistad som helst.
M.a.o. det är idag egentligen både bättre och minst lika mysigt, det är bara så att vi med åren blivit så kräsna och förträngt det som var mindre bra förr.
Visserligen har thailändarna förändrat sitt beteende mot oss turister med åren, och varför inte. Numera är vi endast en inkomstkälla, på den gamla goda tiden var vi unika celebriteter.
Du kan om du vill få uppleva samma sak som en ann gjort om du verkligen beger dig långt ut i obygden, där ytterst sällan någon turist beger sig. Dock är 99.9% av turisterna för bekväma för att göra detta, komma till platser där INGEN kan ett ord engelska och man är tillbaka som det var på 1800 talet i Sverige - förutom TVen och mobilen.

Kan förstå vad du menar. Är ju inte turist utan bor i trakter som inte många turister besöker. Nan kanske har några fler men Phrae ser man inte många.
Utländska är räknade med ena handens fingrar.
Ändå är både Nan och Phrae moderna städer på alla sätt och jag har internetuppkoppling som är bättre än jag hade i Sverige.
Engelska är inte gångbart här, så det är bara lära sig Thai.
Var två veckor med sambos arbetslag uppe på bergen till gränsen på Lao och där är det ungefär som du beskriver.
Inte som 1800 talet men kanske som femtiotalet.
Ingen internet fast även där börjar det komma. En del större byar hade uppkoppling. Men vilka trevliga människor och barn som drog oss iväg för de ville visa oss runt.

Det som jag upplever som annorlunda på turistställen är just turister och alla attraktioner som byggs för just med tanke på turism i första hand.

Visst trevligt att besöka på men jag personligen inte skulle kunna bo där permanent, hmm, inte ens besöka har ju sett det mesta redan.
Har personligen rest mycket både på jobbet och privat så trivs på att bo permanent på samma ställe.
Vi är så olika som människor så var och en måste avgöra vad som är bäst just för mig.
Jag har valt att bo här och åker inte till Sverige varje år, bara ibland.
De där får åka hit och hälsa på.
Det är ett annorlunda liv men jag upplever det som enbart positivt.
 
@Mr.Jo Jag är också uppväxt vid kusten men när jag på min första solsemester i januari månad landade på Phuket för 10+ år sedan, när dörrarna öppnade sig vid utgången på terminalen och jag klev ut i den tropiska värmen, solen och den höga luftfuktigheten slog mig i ansiktet, så skrek jag rätt ut -Fy fan vad jag älskar detta! Det var en obeskrivlig känsla som säkert många känner igen när man kommer ner till värmen för första gången i "vinterpäls" (blek o frusen). DEN kicken kommer aldrig tbx, lika lite som alla andra nya upplevelser. Det jag undrade över lite var om det bara handlar om "avtrubbning" eller om det inte är samma paradis som jag/vi en gång upplevde.

Personligen så tror jag på en kombination av dessa två alternativ.
Jag förstår vad du menar och tror mycket är kicken första gången. Svårt att känna samma kick nästa gång tror jag. Vi åker ofta till Thailand på vintern, men första gången man åkte från vintern i Sverige till varmare ställe var en häftig känsla, därefter tycker jag man får fundera varje morgon, var man än vaknar upp i värden. Är det höst, vår, vinter eller sommar ute ...
 
Tyvärr börjar stora delar av Thailand se ut som en soptipp.Plast och frigolit överallt på land som i hav.
Den som tycker annat bryr sig nog inte.
Bara for det att det finns många andra platser som ser lika ut och kanske värre gör ju inte saken bättre i Thailand.
Turistmyndigheterna mfl lägger en massa pengar på olika saker ex trottoarer,rastplatser mm men tyvärr finns inget underhåll på det man gjort utan det bara står och förfaller.

Från Tidlund thairesenär sedan 70talet
 
Uteblivet underhåll är ju Thailand i ett nötskal. Likaså att inte tänka innan man gör nåt. Ex bygger en ny väg i ett översvämnings benäget område och gjuter cementen så att dagvattenbrunnarna blir högsta punkten på vägen. Typiskt Thailand och sådant man inte reflekterar över som 2v turist.
 
Eller bygger ett gigantiskt shopping komplex mitt i stan utan minsta tanke på logistik med tillfartsvägar å dyl, det löser man med plastkonor och snubbar med visselpipa, att det blir kaos i trafiken kvittar väl..
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp