Hej
Helt klart är det så och våra ungdomar borde ses som den tillgång dom faktiskt är och inte ett problem.
Själv var jag handledare för ungdomar i olika åldrar i mitt tidigare jobb och i mitt nuvarande, detta i över 25 år, jag tog hand om allt ifrån pryoelever ifrån grundskolan till gymnasieelever och Chalmerister under deras praktik, agerade ”fadder” (mentor) åt nyanställda o.s.v.
Enligt mig är dom allra flesta ungdomarna både bra och duktiga, det gäller bara att vara tydlig och att ställa krav, jobbet ska göras men inget hindrar att man har lite kul samtidigt, utav hundratals ungdomar jag hade hand om i jobbet upplevde jag bara någon enstaka som ett hopplöst fall, i många fall ville eleverna sen använda mig som referens när dom senare sökte jobb, jag hade många kontakter med personalansvariga på olika företag, jag stöttade dom elever som var värda detta fullt ut och rekommenderade att dom skulle anställas.
I mitt nuvarande jobb hände en rolig grej i somras, der var nämligen så att min chefs brorsbarn på 16 år jobbade med mig för två år sedan, han blev först ovän med en kvinna på vår arbetsplats som dömde ut honom helt, dom gick inte ihop alls och det skar sig helt, då sa pojken att han ville jobba med mig istället och så blev det.
Vi jobbade ihop i en och en halv månad och det gick fint, vi fixade jobbet och han med att ha lite kul ihop, han sken som en sol och var glad, han berättade för min chef att han trivdes så bra och stt det var roligt att jobba, sen var hans sommarjobb slut, han åkte på en utbildning till sjöss där det bl.a ingick att segla till Västindien, han skickade hälsningar till mig och gör så än ibland, nu kom chefen och sa i somras att en lillasyster till pojken ovkså ville sommarjobba med mig efter att ha hört hur bra storebror trivdes med mig, den tjejen var nu 13 år, chefen sa att vi vet inte om han (läs jag) finns kvar här då när du blir tillräckligt gammal eftersom han kanske pensionerar sig tidigt, sånt här värmer verkligen.
Mvh isan lover