"gunnarg " sa:
Försöker lära mig thailändska alfabetet och det är inte lätt.Har en fråga.หก är sex på thailändska och uttalas hok men var är o:et i หก?
Att vissa ord stavas på detta sätt får man tillskriva Pali och Sanskrit där Thai till delar har sitt ursprung. Pali som talades av Buddha och som talades på Sri Lanka och Sanskrit i Indien.
Pali är ett språk för längesedan om man kan uttrycka sig så som även kan användas för att skriva Thai och där ofta vokalerna var dolda eller inbakade i orden och eftersom många ord i thailändskan bygger på bland annat Pali, så skrivs inte vissa vokaler ut i Thai!
De två vanligaste inbakade vokalerna är A och O.
Vi kan ta det engelska ordet "Spring (vår)" skriven på thailändska
สปริง för att få en uppfattning om varför det ser ut som det gör i Thai!
Thai kan ju inte säga ”Spring”, i ett ord som vi utan det blir SA-PRING, alltså här är det två stavelser och den dolda eller tänkta vokalen blir då ett ”A” สAปริง.
Detta är ett mycket kort "A" praktiskt taget samma som den skrivna vokalen
- ะ men ännu kortare och används när två konsonanter är de första konsonanterna av två stavelser.
Exempel på ord med dold vokal: A
สนุก sa[sup]L[/sup] nook[sup]L[/sup] = roligt, underhållande, trevligt
สA-นุก
Här har vi två stavelser ”Sa-Nook”, med två konsonanter
ส och
น, mellan dessa två startkonsonanter i de två stavelserna uttalas ett A.
ตลาด dta[sup]L[/sup] laat[sup]L[/sup] = marknad
ตA-ลาด. Likadant här
ตA
Ord med ”O”, har lika kort uttal som A:et och uttalas som ett engelskt O i ”On”, ett ”O” antas finnas mellan en startkonsonant och än slutkonsonant i en stavelse.
Exempel på ord med dold vokal: O
ลม lohm[sup]M[/sup] = vind (luft)
ลOม
Här ser vi en startkonsonant och en slutkonsonant, mellan dessa finns då ett dolt ”O”
ส่ง sohng[sup]L[/sup] = skicka, sända
ส่Oง
Här ser vi en startkonsonant och en slutkonsonant, mellan dessa finns då ett dolt ”O”
ดนตรี dohn[sup]M[/sup] dtree[sup]M[/sup] = musik
ดOน-ตรี
Här ser vi en startkonsonant och en slutkonsonant mellan dessa finns då ett dolt ”O” i ett tvåstavigt ord.
Ord med både A och O
ถนน tha[sup]L[/sup] nohn[sup]R[/sup] = gata
ถA-นOน
Här ser vi tre konsonanter samt två stavelser, den första stavelsen är startkonsonant och uttalas med ett ”A”, i anslutning till andra stavelsen, den andra stavelsen har en startkonsonant och en slutkonsonant och får då ”O”.
สกปรก sohk[sup]L[/sup] ga[sup]L[/sup] bprohk[sup]L[/sup] = smutsigt, orent
สOก-กA-ปรก.
Denna är lurig! I många thailändska ord kan en konsonant tjäna både som slutkonsonant i en stavelse samt startkonsonant i nästa stavelse som i detta fall
สOก och
กA i anslutning till nästa stavelse och här finns då tre konsonanter i sista stavelsen
ปรก och här återfinns O:et i
ปรOก. Alltså här tjänar
ก som slut och start! Här blir ju K:et stumt, alltså nästan outtalat i sohk och bprohk .
Fler exempel:
กลวิธี gohn[sup]M[/sup] la[sup]H[/sup] wi[sup]H[/sup] thee[sup]M[/sup] = strategi, list, manöver, taktik, list, trick.
Här tjänar
ล som en slutkonsonant i första stavelsen
กOล och som slutkonsonant uttalas
ล som N, det lärde vi ju oss i ett annat inlägg av mig, och eftersom två konsonanter i en stavelse med både en start och slutkonsonant så finns det ett "O".
กOล men här tjänar
ล också som startkonsonant till nästkommande stavelse
ลA-วิธี och då blir de ju helt plötsligt ett L, eftersom
ล = L.
Vi kan ta denna:
คริสเตียน khrit[sup]H[/sup] sa[sup]L[/sup] dtiian[sup]M[/sup]
Denna innehåller alla dessa egenskaper här. Först har vi
คริส, första stavelsen och som i “Spring” kan inte thailändare uttala fler konsonanter efter varandra som vi utan det blir Khrit-sa, sen har vi
ส=S, precis som
ล=L ändras till N ändras
ส till T då den står som slutkonsonant i en stavelse och här tjänar
ส som både slut –och startkonsonant, här blir ju då startkonsonanten till den andra stavelsen S!
คริส(t)-ส(s)A-เตียน = khrit-sa-dtiian
Jag får väl ta gunnarg:s fråga också
หก hohk[sup]L[/sup], samma sak här start och slutkonsonant i en stavelse “O”.
Epilog
I thailändskan finns ju mycket dolt och svårbegripligt samt kanske ologiskt kan man ju tycka, men med tiden så ser man att det kanske inte är så ologiskt med tanke på kultur, historia och influenser från många håll, Indien, Kina, Khmer och Laos mm.
Vi i västvärlden är ju tyvärr oerhört krassa och primitiva i vårt sätt att tolka språk där pragmatism och nyttan med språket är nummer ett och där inte rummet finns.
Man måste se till arvet av språket. Många språk i Asien är ju bildspråk och semantiken (tolkning av ord, tecken) ser då annorlunda ut än vårt språk t ex, som bygger mer på pragmatism (nyttobetonad), ett bord är ett bord och inte blir man upphetsad av det, medan i Asien kan ett bord beskrivas som en himmelsk plats att inta manna från himlen och kan avbildas som ett paradis och kan uttalas eller skrivas därefter eller avbildas i konst.
Olika språk använder olika mycket ord för samma sak. Om vi tar Europa så är ju regeln, ju längre söderut vi kommer, desto fler ord används för samma sak än norrut.
Alltså tolkningen av samma sagda ord tenderar att bli mer bildspråk ju längre söderut vi kommer i Europa, medan i norr sagda ord tenderar att bli mer pragmatiskt (nyttobetonad) och därmed mer kortfattad.
Likadant i Asiatiska språk, bildspråket är mer utbrett och där mycket av språket har en bredare tolkning och ger mer utrymme för omskrivningar i mer poetiska termer än vårt språk t ex. De Asiatiska språken är mer elastiska samt tillåtande och obestämda gränser när det gäller språket än t ex Italien eller Spanien.
När jag pratar om norr och söder och i jämförelse med svenska eller germanska språk är Asiatiska språk universum ifrån vårt språk, där Asiatiska språk har en otrolig större bredd och omfång än vårt lilla svenska språk.
Att lära sig Thai, bygger mycket på att lära sig ord exakt och komma ihåg dem, det finns många ord i thai som inte har en bestämd regel, utan man får helt enkelt memorera dem och där återfinns även denna regel, man får helt enkelt lära sig om det är A eller O eller båda, det finns exempel där det finns trippelkonsonanter där denna regel inte är lika självklar som ovan, t ex
รรร , för att kunna läsa obehindrat, detta får gå som "igenkännighetsprincipen".
Det finns ord i Thai t ex som man bara måste komma ihåg, för de det finns två vokaler "ai" ett
ใ och ett
ไ, men det finns endast 20 ord på Thai som stavas med
ใ och inga andra.
Mvh Peter