Finns en hel del här som jag försökt få fram till dig tidigare utan framgång trodde jag men nu verkar det lossnat lite
Annars brukar du envisas med att 40-60 miljoner thai inte får lagstadgad minimilön samt tvingas till obetald ÖT samt lite sexuella tjänster av allehanda suspekta arbetsgivare. Det verkar ju inte vara riktigt så illa ändå
Du menar antagligen lagstadgad lön, knappast avtalsenlig?
Sjukvård ska ske där man är skriven annars kan du nog göra det mesta skulle jag tro. Skollagen är väl tvingande dessutom så, om den efterlevs, borde väl även den biten kunna gå ordna.
Nu är det, vad jag förstår, inte bara att skriva sig vart man vill om man inte köper sig sin bostad utan det måste intygas att man verkligen är boendes där. Gissningsvis kan detta ordnas från uthyrare men kanske det ibland krävs en viss avgift som kanske många ser som en onödig utgift.
Jag tror även massvis med tjejer inom serviceindustrin, massage, restauranger etc inte lever särskilt ordnat liv med inskrivning på Amphoe då de är ganska rörliga.
Mycket här är bara spekulationer från min sida och inget jag skriver för att tjafsa med dig. Råder dig att inte bara vifta bort andras kritik mot dig som "elak" utan antagligen skulle kunna ge dig en roligare forumvistelse om det nu är det du är ute efter. Ingen gillar extremister åt något håll och det räcker nog med propaganda nu. Vill du på allvar påverka åt det hållet du skriver så finns det nog bättre vägar att göra det på än att "kappvända" här på TS. Vad sägs om att börja med dina egna anställda, är de t.ex. inskriva i socialförsäkringen? Har alla lagstadgad minimilön? Det talas också om ev. kommande obligatoriska pensionsinbetalningar för arbetsgivare, låter inte det intressant för dina anställda?
Själv har jag det mest värdefulla i mitt liv i Thailand och vill det bästa för framtiden. Bara för att vi verkar ha olika vägar att nå/se målet på innebär ju inte att vi inte kan ha samma/liknande mål. Som fredspipa så kan jag ge dig ett musiktips
/ SatanG
Hej
Tack för ett seriöst inlägg.
När det gäller arbete som utförs på landet inom det småskaliga jordbruket så är nästan inga människor där anställda, detta av flera anledningar, ett mindre jordbruk är inte ens registrerat som ett företag eller näringsverksamhet av något slag, på dom flesta småskaliga jordbruk utförs nästan allt arbete oavlönat av familjemedlemmarna själva, det är normalt endast vid skörd som någon eller några andra hyrs in, men då som daglönare och inte varaktigt anställda på något vis, det rör sig oftast om någon eller några veckor om året.
Någon ändring här kommer det nog inte att bli innan dom mindre enheterna slås samman till större, då först kan ett jordbruk bli tillräckligt stort och lönsamma för att ses som ett företag, kanske även kunna börja beskattas och ha egna anställda, men det ligger nog ännu långt fram i tiden om inte politikerna medvetet satsar på detta och genomför en planerad och organiserad omställning till större jordbruk i kombination med att dom som blir över erbjuds annan sysselsättning.
Några minimilöner finns det ju egentligen inte för daglönare, men minimilönerna har ändå gjort att dom flesta åtminstone uppe hos oss verkar ha ungefär den nivån numera, detta i kombination med kraftigt sänkta priser på det som odlas har naturligtvis satt många småbönder i en svår situation, det pressar ju också på för en ökad mekanisering, gör det lönsammare att investera i traktorer, skördetröskor m.m.
När det gäller vår familj (läs släkt) jordbruk så har det mesta utförts av familjemedlemmar under dom 20 år som jag har känt dessa, skulle några daglönare hyras in var det svärfar som stod för detta, han hade alltid folk som han gillade, jobbade bra och som han ville ge jobb, före minimilönerna låg en daglönares jobb ifrån början på ca 120-150 baht per dag + mat och dryck, med tiden steg lönerna lite år för år.
I frugans jordbruk är situationen lite annorlunda, hon hyr nästan inte in några daglönare alls längre, ris odlas bara för husbehov numera, det är helt enkelt för lite pengar i det, istället har hon Pan min fiskekompis anställd hos sig året runt i minst 12 år nu, han har flyttat ut i farmen med sin familj, barn och barnbarn, han har haft en väldigt bra och förmånlig uppgörelse med frugan, mot att han och familjen sköter farmen så har dom fått en summa pengar varje månad, men den största inkomsten flr dom har varit att dom har kunnat odla bananer, ris, grönsaker och frukt för egen konsumtion och även leverera till marknader, han fiskar och jagar på marken, vi har fött upp vildsvin, kalkoner, höns och ankor som hans familj har skött, det har gett både mat och inkomster.
Förra året började Pan tappa gummi på farmen och det håller han på med nu, vildsvinen är borta och han och hans familj har fullt upp med att sköta det som odlas och tappa gummi och skörda oljepalmer, detta säljs sedan vidare lokalt, frugan beslöt att Pan och hans familj skulle få alla inkomster ifrån gummiträden första året vilket är ovanligt generöst, men både hon och jag uppskattar verkligen hans jobb och även vänskap.
Så vad Pan och hans familj tjänar bestämmer dom till allra största delen själva, dom har villkor och förmåner som nog är rätt unika i vårt område, jag är ganska säker på att dom är oerhört nöjda och trivs väldigt bra, jag och frugan har även planerat en bra avslutningspresent den dag han lägger av eller frugan säljer farmen, han och hans familj är ju marklösa men äger ett hus i en grannby, där äger frugan 12 rai ute på en halvö i en sjö, där har vi en kombinerad sjöbod-jaktstuga på pålar ut mot sjön, han älskar ju att fuska och jaga, paddla omkring o.s.v, den marken ska han få en gång, men det vet han inte nu.
Mvh isan lover
