Hej
För egen del började jag resa till Thailand 1985, och sen har det blivit mellan 1-3 resor dit varje år, men normalt handlar det om en resa per år och då på tre månader, men det har förekommit att jag har stannat upptill sex månader där på ett år.
Redan i ett tidigt skede blev jag intresserad av livet utanför turistorterna och sökte kontakt med vanligt folk, detta ledde till många härliga upplevelser och äventyr, att jag tidigt drog mig norröver är något jag aldrig har ångrat.
Mitt första besök i Thailand som startade med ankomst till Bangkok och efter någon vecka där avfärd till Pattaya, precis som för dom flesta andra på den tiden, föga originellt.
Men väl på plats där så gillade jag gatumaten, inhemska musiken, först senare förstod jag att vare sig maten, musiken eller dom jag mötte inte var Thailändsk utan Isaan eller Lao, jag imötte massor av vänliga människor, blev hembjuden till folk jag mötte, blev kompis med några av boxarna på Marine bar, festade och träffade tjejer med dom o.s.v, lämnade hotellet och flyttade hem till fem s.k lättfotade damer som delade en lägenhet.
Här åts det med händerna, spelades Isaanmusik och jag bara hängde på, vi delade det mesta och dom tvättade mina kläder och skötte om mig, försökte lära mig språket, tog med mig ut på ställen för Thailändare o.s.v, gissa om man trivdes.
Sen var det någon av tjejerna som skulle åka hem till Sri Chiang Mai som på den tiden låg så långt bort i obygden som man kunde komma och jag åkte med, Svenska vänner var chockade och trodde att dom aldrig skulle få se mig mer, snacka om äventyr, sista biten ut i djungeln låg jag under en presenning på ett lastbilsflak eftersom andra transporter saknades där på den tiden, vi passerade flera miltärposteringar på vägen eftersom det var oroligt på gränsen till Laos på den tiden.
Här ute i djungeln sittandes på en altan högt upp i luften eftersom byggnaden (skjulet) stod på pålar, där ägaren hade ett laddat gevär bredvid sig hela tiden började mitt Thailandsäventyr på allvar, äldre folk kom fram och kände på mitt hår på armarna och huvudet, små barn skrek och sprang och gömde sig när dom såg en utlänning.
Men alla var vänliga, bjöd på det dom hade och tog väl hand om mig, jag blev serverad min första råtta, jag var fascinerad och är det fortfarande nu 32 år senare, min kärlek till Issan, människorna och naturen där blir nog livslång.
Mvh isan lover