Jag vill gärna haka på Phontas inlägg om överdrivet krökande i Thailand, ni får väl se det som "en skön själs bekännelse" om ni så vill. Det är så att jag alltid tränat rätt mycket och varit extremt noga med kosten (och jag är ganska kunnig) men därtill också rätt supig. Ett glas vin var ju aldrig fel efter arbetsdagen, inte tre heller. Gott och avkopplande vid TV:n, men inte mer än så för det var ju alltid tidig revelj dan efter. Det har aldrig vållat mig några problem, jag mådde bara bra av det.
Innan jag flyttade gick jag igenom en hälsotest för att kolla att jag var i form för det här äventyret. Det verkade ju inte så käckt att flytta till Thailand om man nu visade sig vara döende i nåt man inte visste om.. Men jag var i fin form, lever och njurar var av livsmedelskvalite, blodtryck och allt helt ok. Läkaren frågade om rökning och alkohol men konstaterade att jag uppenbarligen inte drack mer än vad jag tålde och snusen bara fnös han åt. Jag var i fin form!
Efter två år i Thailand har jag diagnostiserats med hjärtförstoring och onormalt låg vilopuls, mycket högt blodtryck och svår kärlförträngning! Från spänstfenomen till vårdfall på två år! Hjärtförstoringen och pulsen tror jag man kan bortse ifrån, det är något jag alltid haft och beror sannolikt på stenhård träning före puberteten, men kärlförträngningarna och blodtrycket var ju rena chocken. Det borde vara omöjligt!
Jag hade sökt mig till RAM hospital i Chayaphum, för yrsel och omåttlig trötthet, konstant huvudvärk också, i flera veckor. Behandlingen och provsvaren jag fått på hästkliniken i Waeng Noi var inte till mycket nytta och jag förstod att jag behövde sakkunnigare hjälp. Där var dom bra och mycket proffsiga.Och dyra. Legolas var med och ägnade sig åt att kollra bort sköterskorna. Jag fick kolesterolsänkande och en tid på kardiologen om tre veckor och stränga order om att försöka hitta det som gav mig inflammationer i blodkärlen och tvingade min kropp att producera så mycket kolesterol (för det är ju där felet ligger). Det var ju uppenbart att jag påverkades av något i min miljö här i Thailand!
För att göra en lång historia kortare: Polyprofener (om det nu heter så, jag kommer aldrig i håg). Det röda färgämnet i blå druvor. I Sverige drack jag rödvin och fick i mig stora mängder antiinflammatoriska ämnen, i Thailand drack jag grogg och hade inte en tanke på att alkohol i sig är starkt inflammatoriskt och på att jag nog inte åt särskilt mycket antiinflammatoriskt. Och på bara två år hade jag förstört fysiken helt Eller förstört, processen är inte oreversibel men jag har ju att stå i ett tag. Mycket motion, men träna tungt får jag inte. Och antiinflammatoriskt ingefärsthe, melon, fet makrill,avokado och sånt till vartenda mål. Lite kolhydrater och inget socker, aldrig något av thailands livsfarliga matoljor och kolla blodtrycket morgon och kväll. Och alkoholen får ju utgå helt, en Hongthong kan jag väl ta på lördagskvällen men där får det stanna.
Behandlingen ger resultat, blodtrycket sjunker, yrseln börjar försvinna, huvudvärken också och jag är piggare redan efter en vecka. Men detta kan kanske vara ett råd till andra: alkohol är inflammationsdrivande, var noga med att äta sånt som stoppar den processen om ni vill dricka. Och skit i ölen om ni inte vill bli tanter, öl är ohyggligt östrogenrikt och östrogen är väl det siste vi män behöver. Detta var ett litet råd till er andra, ni behöver ju inte göra om mina misstag...
