Min fru tillhör dem som sammantaget inte gillar Sverige. Det finns bra och dåliga saker men de dåliga överväger enligt henne.
Hennes första reaktion var på bussen: "Talar ni inte med varandra i Sverige?". Tyst som en gravkyrkogård på en fullsatt buss! Sedan sättet som många människor på stan såg på henne, det var helt uppenbart att Thai inte är populära hos många svenskar. Inte alls lika respektfullt som vi faranger behandlas på Thailändska landsbygden.
Vi har diskuterat mycket runt kulturskillnader mellan Thailand och Sverige och den stora skillnaden är nog att man inte får tappa ansiktet, vi svenskar uppfostras så att vi lär oss att det inte är så farligt att tappa ansiktet (egot) men det gör inte Thai. Så när en Thai ser oss fullständigt krossa någons ego så mår de dåligt.
Sedan har vi ju skillnader mellan storstad och landsbygd, Bangkok börjar bli allt mer likt västvärlden där jobbet betyder mer än familjen. För en lanttjej så tar detta många år att vänja sig vid. Kontentan är att min fru vill inte bo i Sverige och jag tror mig ha sett att många av de Thaländska kvinnor som flyttat till Sverige upplever liknande problem under de första åren och vill hem igen så fort det bara går.
Jag tror det har mycket med ålder att göra hur smidigt ett kulturbyte går. Det antal år du präntat in en kultur i hjärnan påverkar ju. Någonstans mellan 40 och 50 år blir det omöjligt att byta, du kommer alltid att längta efter dina invanda levnadsmönster, en del tar ju med sig dem till sitt nya land och det får man nog acceptera med äldre personer, det viktiga då är bara att inte försöka påverka sin nya omgivning. Jag kommer alltid att förbli Svensk!
