A
Anonymius
Gäst
Vet inte om det egentligen stämmer, är väl en sådan där allmän skröna som skapats av Europas sydlänningar som kom hit på 60-talet. I början av 90-talet åkte jag mycket stadsbuss i Bangkok och inte upplevde jag att folk snackade med vem som helst och att det skulle vara annorlunda än här. Jag noterade faktiskt detta eftersom jag är intresserad av att se hur folk i olika delar av världen är i sin vardag och folk såg lika uttråkade ut på bussen som i något annat land, håglösa tomma blickar ut genom fönstren.
En annan sak när vi skall ut och resa någonstans då tror jag alla är mer öppna och vill prata med folk men i vardagen på väg till arbetet osv, varför skall jag vara social gentemot helt okända människor? Tror inte de är det i Thailand heller.
Däremot tror jag att det som gett oss detta rykte är att vi kanske är lite avvaktande när vi kommer i nya sällskap, där kanske Thai är mer rakt på och inte blyga medan vi vill känna oss för lite. Vi med vår lutheranska uppfostran har ju fått lära oss att vara hänsynsfulla och inte vara burdusa av oss. Det har väl lättat med åren dock.
Thaländska kvinnor som flyttat till Sverige upplever liknande problem under de första åren och vill hem igen så fort det bara går.
Ja detta gäller nog alla som kommer hit innan de får jobb och innan de hunnit komma in lite i det svenska, att känna sig hemma tar nog tid. I början är de nog lite ensamma då vi arbetar på dagarna, de känner inte staden och kanske inte hunnit få vänner men de 2 gånger min fru varit här har hon förvånansvärt snabbt skaffat sig vänner och känner till stadens gator och vart hon kan handla osv, de är kreativa våra fruar och företagsamma.
En del har lättare en del svårare, men jag tror nog att min fru när hon kommer vill trivas, inte då med kallt väder dock men det blir ju en vana, precis som Phonta sa det kan man skydda sig mot, värme dock är svårare.
När hon var här andra gången var ju en hel del varma dagar här upp mot 28-29-30 och då ville hon inte gå ut för att det var för varmt,,, hahaha konstigt folk.
Men någon bra vän är nog en av nycklarna, någon de kan lita på, svårt dock då många som varit här ett tag fått hybris och ลืมตัว som de säger = glömt vem de en gång var och kom från. Min fru har dock en vän Amanda som arbetar som undersköterska och hon är faktiskt väldigt rar, får hoppas att vänskapen håller mellan de två.
De som får hemlängtan har nog sällan bra män, en som bara hänger med sina kompisar och är på krogen samt bara har henne som ett förkläde, ja då skulle jag också längta hem men en man som ger henne liv och stöttar henne och hjälper henne att ha något att göra så att hon finner mening i livet, har nog mindre benägenhet att längta hem.
Det första min fru reagerade på när hon kom första gången var att hon tyckte det var skräp överallt och faktum är ju att trottoarer och öppna platser i Thailand sällan är nedskräpat som här men samtidigt slänger folk skit i diken och bak hus istället. Gå en lördagsmorgon här på Möllevångstorget är som att gå igenom en soptipp.
Någonstans mellan 40 och 50 år blir det omöjligt att byta, du kommer alltid att längta efter dina invanda levnadsmönster.
Nja, är väl i och för sig att generalisera men ser givetvis din poäng där. Sina rötter och invanda kultur eller levnadsmönster tror jag ingen glömmer och inte saknar alltid men det är ju sådant man kan lära sig att leva med och man kan ju trivas ändå. Min fru är ju 50 och visst hon är väldigt traditionell och djupt rotad i sin thailändska miljö och jag har ju själv tänkte mycket på detta hur hon kommer att kunna assimileras i det svenska.
De två gånger hon varit här då 9 månader sammanlagt trivdes hon men det går ju inte att använda som underlag för att veta om hon skall trivas här för gott, kan komma bakslag, så viktigt är att jag då ger mening till hennes liv.
Samtidigt så har hon massor av idéer och är driftig och vi får se om vi kan skapa något utav det. Sen har hon inte ont av att vara med sig själv heller, har inget egentligt behov av att ha folk omkring sig precis som jag, det kan ju samtidigt vara ett plus i en ny miljö.
Deras största fiende är alla deras förutfattade meningar om Sverige som de får av andra Thai. Har sagt till henne många gånger då hon undrar över något då hon hört eller läst från andra Thai om olika saker att sluta upp att lyssna på andra Thai, för oftast har de missuppfattat saker och ting för Thai vill gärna spela stora och rediga ibland och säger/skriver en massa skit helt enkelt, där är det viktigt att jag då ser till att hon får rätt info, gärna med bevis och det bästa på Thai.
På något sätt känns det som att asiater generellt har lättare för att acklimatisera sig än många andra kulturer, Thai t ex är trygga i sig själva med sitt Buddhistiska arv, kan ju vara en missuppfattning dock, men så känns det. De har inte lika lätt eller risken att de skall hamna i depressioner eller andra djupa dalar är nog mindre än kanske folk från andra kulturer.
Dagen efter snöade det och hon blev så lycklig så att hon bara steg ut på balkongen utan skor och försökte fånga snöflingor. Vi gick ner till centrum och normalt tar den 10 min men denna ggn tog det 3 ggr mer tid då hon fotograferade varje meter
