Thailand förbjuder barn-aga i familjen

 
Jag är mållös! Vi tog barnen från den thailändska skolan fort som fan eftersom dom, särskilt dottern, blev agade dagligen. Ett vidrigt beteende! Du borde skämmas! :thumbsdown:
Hej

Jag skäms naturligtvis inte alls, jag tillbringade själv mycket tid i skolan precis som min fru, jag tränade skollaget i fotboll och coachade laget på träningsmatcher mot andra skolor och i skolmästerskapen o.s,v där min son var en av spelarna, jag undervisade eleverna i engelska och hade bra koll på det mesta där, brukade också käka lunch på skolan med rektor och lärare, jag kunde komma och gå i pojkens klassrum hur jag ville.

Hade det funnits något att oroa sig för eller ett skäl för mig att agera hade jag självklart gjort det, men det hade inte känts rätt att kräva en särbehandling eller gräddfil för mitt eget barn, för att skolgången skulle fungera under såpass många år var det nog nödvändigt att han sågs och behandlades som övriga elever. Någon riktig misshandel av elever har jag aldrig sett i byskolan, men visst kunde en olydig elev t.ex under uppställningen vid nationalsången få några lösa rapp på benet med med en pinne av fröken o.s.v, men något värre än detta hände mig veterligen inte.

Facit av skolgången är väldigt positivt, pojken lärde känna alla andra barn och ungdomar i byn under först förskola 3 månader om året i flera år och sen hela grundskolan åk 1-6, lärde sig Lao och Thai flytande utan brytning, fick lära sig Thailändska traditioner, fick massor av vänner och hade en fin tid där, jag tror att skolgången och vistelserna i skolan där har gett honom minnen och kunskaper för livet, han har aldrig klagat på något, men tycker att den svenska skolan är bättre.

Hade jag någon enda gång sett någon elev bli misshandlad på allvar hade jag naturligtvis ingripit direkt även om det inte hade varit min son eller någon släktings barn, men det hände aldrig något i den vägen.

Mvh isan lover
 
Hej

Jag skäms naturligtvis inte alls, jag tillbringade själv mycket tid i skolan precis som min fru, jag tränade skollaget i fotboll och coachade laget på träningsmatcher mot andra skolor och i skolmästerskapen o.s,v där min son var en av spelarna, jag undervisade eleverna i engelska och hade bra koll på det mesta där, brukade också käka lunch på skolan med rektor och lärare, jag kunde komma och gå i pojkens klassrum hur jag ville.

Hade det funnits något att oroa sig för eller ett skäl för mig att agera hade jag självklart gjort det, men det hade inte känts rätt att kräva en särbehandling eller gräddfil för mitt eget barn, för att skolgången skulle fungera under såpass många år var det nog nödvändigt att han sågs och behandlades som övriga elever. Någon riktig misshandel av elever har jag aldrig sett i byskolan, men visst kunde en olydig elev t.ex under uppställningen vid nationalsången få några lösa rapp på benet med med en pinne av fröken o.s.v, men något värre än detta hände mig veterligen inte.

Facit av skolgången är väldigt positivt, pojken lärde känna alla andra barn och ungdomar i byn under först förskola 3 månader om året i flera år och sen hela grundskolan åk 1-6, lärde sig Lao och Thai flytande utan brytning, fick lära sig Thailändska traditioner, fick massor av vänner och hade en fin tid där, jag tror att skolgången och vistelserna i skolan där har gett honom minnen och kunskaper för livet, han har aldrig klagat på något, men tycker att den svenska skolan är bättre.

Hade jag någon enda gång sett någon elev bli misshandlad på allvar hade jag naturligtvis ingripit direkt även om det inte hade varit min son eller någon släktings barn, men det hände aldrig något i den vägen.

Mvh isan lover
Nä, du tyckte väl att det var bra att din son blev pryglad.
 
Hej

Jag skäms naturligtvis inte alls, jag tillbringade själv mycket tid i skolan precis som min fru, jag tränade skollaget i fotboll och coachade laget på träningsmatcher mot andra skolor och i skolmästerskapen o.s,v där min son var en av spelarna, jag undervisade eleverna i engelska och hade bra koll på det mesta där, brukade också käka lunch på skolan med rektor och lärare, jag kunde komma och gå i pojkens klassrum hur jag ville.

Hade det funnits något att oroa sig för eller ett skäl för mig att agera hade jag självklart gjort det, men det hade inte känts rätt att kräva en särbehandling eller gräddfil för mitt eget barn, för att skolgången skulle fungera under såpass många år var det nog nödvändigt att han sågs och behandlades som övriga elever. Någon riktig misshandel av elever har jag aldrig sett i byskolan, men visst kunde en olydig elev t.ex under uppställningen vid nationalsången få några lösa rapp på benet med med en pinne av fröken o.s.v, men något värre än detta hände mig veterligen inte.

Facit av skolgången är väldigt positivt, pojken lärde känna alla andra barn och ungdomar i byn under först förskola 3 månader om året i flera år och sen hela grundskolan åk 1-6, lärde sig Lao och Thai flytande utan brytning, fick lära sig Thailändska traditioner, fick massor av vänner och hade en fin tid där, jag tror att skolgången och vistelserna i skolan där har gett honom minnen och kunskaper för livet, han har aldrig klagat på något, men tycker att den svenska skolan är bättre.

Hade jag någon enda gång sett någon elev bli misshandlad på allvar hade jag naturligtvis ingripit direkt även om det inte hade varit min son eller någon släktings barn, men det hände aldrig något i den vägen.

Mvh isan lover
Det skrev du inte tidigare i tråden när jag frågade hur det var i Obelix-byn, då skrev du såhär:

Hej
Lärarna behöver inte alls smyga med sin aga eftersom den är en naturlig del av skolgången, dom skolor som är utan aga tillhör nog undantagen.
Mvh isan lover


Men du kanske svarar som vanligt, det som passar för tillfället? Som att ibland är det bra att lyssna till Näringslivet, och ibland fattar de ingenting (som när de inte vill kasta bort kärnkraften....).

Kappor och vindar. Och lite hyllande av aga av skolbarn......
 
Det sänder rätt signaler även om det tar ett par generationer för det att få genomslag. Helt rätt.

Jag själv är född i det tidiga 80-talet då aga var förbjudet men växte upp med det som en självklarhet dessvärre. Detta har gjort att jag har total avsaknad av kontakt med min far idag och på hans bekostnad.
 
Hej

Vistas man i länder långt från Sverige med andra traditioner och en annan kultur så ska man nog inte räkna med att allt fungerar och är precis likadant som i Sverige, gör man det är man nog ganska naiv.

Mvh isan lover
Det är helt betydelselöst hur du än försöker försvara agan, det är och förblir en hemsk och vedervärdig handling som inte kan försvaras på något sätt. Jag skulle aldrig kunna motivera aga mot mina barn överhuvudtaget, att godkänna det med hänvisning till tradition är helt oförsvarbart i mina ögon och gör mig upprörd på riktigt.
 
Det är helt betydelselöst hur du än försöker försvara agan, det är och förblir en hemsk och vedervärdig handling som inte kan försvaras på något sätt. Jag skulle aldrig kunna motivera aga mot mina barn överhuvudtaget, att godkänna det med hänvisning till tradition är helt oförsvarbart i mina ögon och gör mig upprörd på riktigt.
Hej

Ja har inte i något inlägg försvarat aga, bara konstaterat att den finns i dom flesta Thailändska skolor och att det kommer att bli svårt att avskaffa den även om den nu förbjuds.

Mvh isan lover
 
Hej

Ja har inte i något inlägg försvarat aga, bara konstaterat att den finns i dom flesta Thailändska skolor och att det kommer att bli svårt att avskaffa den även om den nu förbjuds.

Mvh isan lover
Man kan tolka det olika. Du skriver att sonen gick i byskolan på samma villkor som övriga elever som blev agade. I min värld betyder det indirekt att du accepterar aga, tradition före normalt beteende.
 
Man kan tolka det olika. Du skriver att sonen gick i byskolan på samma villkor som övriga elever som blev agade. I min värld betyder det indirekt att du accepterar aga, tradition före normalt beteende.
Hej

Ja samma villkor och det står jag för, jag övervägde aldrig att begära att han skulle ha någon frisedel att busa som inte övriga i klassen hade, det kändes viktigt att gå i skolan på samma villkor som alla andra barn, sen tror jag i.o.f.s att han särbehandlades positivt ändå som ”utlänning” men det var inget som vi föräldrar tvingade fram eller begärde av skolan.

Både rektor, lärare, elever och bybor var stolta över att pojken valde att gå i just deras lilla skola och det väckte uppmärksamhet i regionens skolledning också, så han var nog minst sagt skyddad där.

Mvh isan lover
 
Hej

Ja samma villkor och det står jag för, jag övervägde aldrig att begära att han skulle ha någon frisedel att busa som inte övriga i klassen hade, det kändes viktigt att gå i skolan på samma villkor som alla andra barn, sen tror jag i.o.f.s att han särbehandlades positivt ändå som ”utlänning” men det var inget som vi föräldrar tvingade fram eller begärde av skolan.

Både rektor, lärare, elever och bybor var stolta över att pojken valde att gå i just deras lilla skola och det väckte uppmärksamhet i regionens skolledning också, så han var nog minst sagt skyddad där.

Mvh isan lover
Du är en stolt Barnmisshandlare.
 
Nej det tror jag inte. Men han är en som gör vadsomhelst för att smälta in i bylivet. Både vad gäller skolgång och fyllekörningar. :(
Hej

Är det verkligen att göra vad som helst för att smälta in att låta sitt barn gå i en Thailändsk skola när familjen vistas 3 månader om året i Thailand ?

Det ju dessutom ett krav från Skolverket i Sverige att man ska vara inskriven i en skola och tillhandahållas utbildning om man vistas utomlands en längre period och befinner man sig i Thailand blir det ju då natuligtvis en Thailändsk skola.

Mvh isan lover
 
Kom på en episod på 60-talet från min skolgång på Öland att det är inte bra att vara elak mot eleverna för hämnden kan vara ljuv.

Rektor Uno Gride som bodde granne med skolan var inte sen att örfila upp busiga elever vilket hände 2 busfrön men de 2 grabbarna hade sett att rektorn satt potatis i sitt trädgårdsland så de gick dit sent på kvällen och grävde upp varenda potatis och gjorde fint efter sig så att det inte märktes att någon varit där.
Den elaka rektorn vattnade och vattnade men några potatis fick han aldrig. :laugh2: :laugh2:
 
Hej

Är det verkligen att göra vad som helst för att smälta in att låta sitt barn gå i en Thailändsk skola när familjen vistas 3 månader om året i Thailand ?

Det ju dessutom ett krav från Skolverket i Sverige att man ska vara inskriven i en skola och tillhandahållas utbildning om man vistas utomlands en längre period och befinner man sig i Thailand blir det ju då natuligtvis en Thailändsk skola.

Mvh isan lover
Jag förstår att du återigen krånglat in dig i en återvändsgränd här i tråden, och med denna vändningen lär nog inte många ändra åsikt om dig.

Så om jag läst rätt
Du vet med dig att försigår aga i en skola, ja som du då för att glädja skolverket sätter din son i 3 månader medan du leker hobby-farmare på risfältet, Jaha......
Men inte bara det, du snackar med skolan och ber dem att inte särskilja på vilka de ämnar aga?!!
-Ja, så varsogod om ni anser att han brutit mot Isanska basregler, smacka på bara, men bara lagon mycket, ja om inte seden säger mer:rolleyes: .

Hmm, jag har ju sett att du hänvisat till förr i nu 20 år, så jag antar att skolverket vi pratar om är på 80 talet, men ändå,
Jag har svårt att se dem applådera denna kulturöppna inställning som en tillgång.
Jo, men som sagt, i byn lever man det riktiga livet, så lite smällar man får ta...... bokstavligt tal
 
Senast ändrad:
Hej

Det flera inte verkar förstå är att det som kallas aga försiggår i skolor runtom i hela Thailand och ofta inte bara i skolan utan inte så sällan i hemmet också, nu har man infört ett förbud och det är ju bra, men det kommer nog att ta generationer innan man får bukt med det här.

Hade vi låtit pojken göra en livsfarlig färd på en överlastad skolbuss en mil eller flera till en större ort eller stad för att gå i en annan skola än den i vår by så hade inget gällande inställningen till aga förändrats på något vis på dessa skolor, enda skillnaden hade varit att han hade riskerat livet varje dag i trafiken på en överfullt pick up flak eller buss med barn hängandes på utsidan.

I byn kunde vi föräldrar ha full koll på pojken och han kände sedan förskolan sina klasskamrater, både han och vi kände rektorn och lärarna vilket gjorde att det kändes tryggt att ha honom där.

Till dom som är kritiska till att ha sitt barn i en Thailändsk skola kan man ju ställa frågan vad som är alternativet om man vistas i Thailand ?

Mvh isan lover
 
Senast ändrad:
Hej

Det flera inte verkar förstå är att det som kallas aga försiggår i skolor runtom i hela Thailand och ofta inte bara i skolan utan inte så sällan i hemmet också, nu har man infört ett förbud och det är ju bra, men det kommer nog att ta generationer innan man får bukt med det här.

Hade vi låtit pojken göra en livsfarlig färd på en överlastad skolbuss en mil eller flera till en större ort eller stad för att gå i en annan skola än den i vår by så hade inget gällande inställningen till aga förändrats på något vis på dessa skolor, enda skillnaden hade varit att han hade riskerat livet varje dag i trafiken på en överfullt pick up flak eller buss med barn hängandes på utsidan.

I byn kunde vi föräldrar ha full koll på pojken och han kände sedan förskolan sina klasskamrater, både han och vi kände rektorn och lärarna vilket gjorde att det kändes tryggt att ha honom där.

Till dom som är kritiska till att ha sitt barn i en Thailändsk skola kan man ju ställa frågan vad som är alternativet om man vistas i Thailand ?

Mvh isan lover
Ja jösses, dina argument kommer aldrig att ta slut så det är önödigt att svara dig.
 
Hej

Min erfarenhet av den aga som förekommer i dom Thailändska skolan är att det främst är barn med olika diagnoser som drabbas, dom har nog inte kommit så långt på det området i Thailand som ex.vis Sverige, det finns ju barn med det man förr kallade ”myror i brallan” eller som är ovanligt ”livliga” överallt i värllden.

För dom är det säkert mer eller mindre outhärdligt att stå still på raka led klassvis när flaggan hissas på morgonen och nationalsången spelas, då hittas det lätt på något spratt som får en lärarinna att ingripa med sin rottingliknande smala käpp, ibland höjde hon den bara men ibland fick den busande killen några halvlösa rapp på benen. Samma barn råkar ut för detta flera gånger i veckan.

I en svensk skola är detta helt otänkbart men så fungerar det inte i Thailand och ingen tycker väl egentligen att det är konstigt där, t.o.m föröldrsrna tycker nog oftast att deras barn förtjänade sin ”tillrättavisning”, men det är ju lite tragiskt när det i grunden handlar om en diagnos.

Just det här med att eleverna respekterar kungahuset och sköter sig under nationalsången är något som skolan verkar hålla hårt på i Thailand, gör man inte det så ligger man inte bra till.

Mvh isan lover
 
Senast ändrad:
Ja jösses, dina argument kommer aldrig att ta slut så det är önödigt att svara dig.
Hej

Det är väl viktigt att ge hela bilden, det verkar ju finnas en hel del missuppfattningar och okunskap i ämnet, en del verkar ju ha noll erfarenhet eller kunskap om hur det fungerar i en vanlig Thailändsk skola.

Det blir ju inte bättre eller annorlunda i den Thailändska skolan bara för att man inte talar om den eller sopar det man inte gillar under mattan eller låtsas som om problemet inte finns.

Mvh isan lover
 
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp