Nu har jag inte skrivet något på en månad, men tydligen är inget som har saknat en fortsättning.
Men envis som jag är skriver jag väl några avsnitt till.. ;-)
Tillbaks från de brustna drömmarnas ö, bättre känt som Phuket, så blir det några lugna dagar med besök på farmen och mycket pratande och bara lära känna varann. En dag säger min fru att vi skall åka ut till farmen och ta med mat för att äta där. När vi kommer fram sätter tjejerna igång med att fixa med maten och jag får i princip besked om att sätta mig och inte störa. Efter ett litet tag kommer en bil åkande och det visar sig vara hennes fars kompis, han med karaoken. Han i sin tur har med sig sin morsa och några kompisar. Äntligen fattar jag att det hela går ut på att bjuda farsans kompis på mat, kanske som ett tack för att han ställde upp med karaoken på bröllopet. Men det vet jag inte, jag bara gissar på att det kan vara så.
Morsan till farsans kompis (nu blev det väldigt tillkrånglat!) är en rätt rolig person. Hon var med på bröllopet och efter att munkarna äntligen tystnade och ceremonin var klar så kommer hon fram till mig och ställer sig nästan på mina tår, tittar mig rakt i ögonen och fäller en kommentar som jag naturligt vis inte förstår. Min frus kompis, hon med amerikansk pojkvän, hör kommentaren och översätter lätt skrattande. Det den gamla damen sade var hon undrade varför Tuk (min fru) skulle lyckas att få en så lång stilig man.. (med 173 cm över havet och 10 kg övervikt, så känns inte direkt lång och stilig som en korrekt beskrivning ;-) ).
Men i alla fall så sitter vi på farmen och äter gott och alla har trevligt. Jag tror alla har trevligt i alla fall, för som vanligt förstår jag inte ett ord av vad som sägs. Växlar några ord med farsans kompis, men han försöker att lära mig isaan dialekt av Thailändska, och jag som inte förstår ”vanlig” Thailändska ens. Har lite en känsla av att jag ser det normala sättet att handskas med ett problem i Thailand, man låtsas som om problemet inte finns..
Några dagar senare får jag reda på att vi skall åka och äta fisk. Antagligen ser jag ut som ett frågetecken, för frun förklarar att vi är inviterad till farsans kompis som har några fiskdammar och att vi skall äta fisk där. Som alla andra thailändare har också farsans kompis en uteplats med tak över, sådana platser tror jag nästan alla har. När vi anländer så blir jag platserad under taket och fram kommer en Chang och en massa is, frun fyller snabbt mitt glas med mycket is och lite öl. Men jag hinner aldrig tömma glaset någon gång för direkt när glaset närmar sig tomt är det någon som fyller upp det igen. Medan jag sitter där och dricker mitt vatten.. Nej, öl var det ju det skulle vara.. Så kommer några killar och hämtar ett fisknät och går bort till andra sidan dammen. Äntligen skall jag så se hur man fiskar med ett kastnät, jag har undrat länge på hur man gör.
Fiskdammen är ju bara ett hål i marken som det finns lite vatten i. Vattnet är så grumligt att man inte kan se något 5 cm ner i vattnet. Det förhindrar dock inte att folk här har fiskar i vattnet och inte det minsta emot att hoppa i gyttjan.. Ursäkta, vattnet var det ju..
Tydligen så fungerar kastnät så att man står på land kastar ut nätet i vattnet, och därefter klättrar man ut i vattnet för att få upp nätet igen. Efter några kast så lyckas killarna att få upp en del fisk. Tyvärr är det inga fiskar jag känner till, men man lever endast en gång och man bör testa allt minst en gång i livet. Grillen är i gång och glaset blir aldrig tomt och då jag absolut inte får göra något annat så blir det många glas öl innan maten. Fast det är ju mera vatten än öl så än är det ingen fara. En del av fisken rensas och hamnar på grillen, resterande fisk lämnas in i huset och det kokta riset kommer ut igen. Fisken grillad, riset kokat och alla såsar framställda så är det dags att äta, och fisken är riktigt god. Såsarna är ju så starka att håret krullar sig, i alla fall de allra flesta. Men alla vet om att vi ”faranger” inte kan äta så stark mat, så man har gjort speciell sås för mig som inte är så stark. Detta är något man gör överallt jag får mat serverad, att laga speciell sås för mig. Tycker folk i byn i stort sätt är mycket snälla mot mig.
När vi ätit en massa god grillad fisk och jag börjar bli mätt och glad, då kommer jag underfund med vad som hände med resterande fisk. Den blev kokad inne i huset och kommer nu ut för att serveras.
Självklart måste jag smaka på denna fisken med, även om jag egentligen redan är mätt.
Under tiden maten tillagades så ställde farsans kompis i ordning karaoke anläggningen. Nu som vi har ätit färdig så är det dags att sätta igång med sjungande. Ja, jag sjunger inte då även om alla försöker övertyga mig om motsatsen. Om dom hade haft någon låt jag hade kunnat så kanske jag hade gjort detta, så dom hade fått något att skratta åt.
Alla andra sjunger dock, gammal eller ung, bra eller dåligt spelar ingen roll och jag dricker kraftigt urvattnat öl och ser hur thailändarna blir fullare och fullare.
Ett avsnitt till blir det nog om denna resan...