L
LG
Gäst
Svärfar har kanske hustru nummer två där på bambufarmen. Det kanske är därför han gärna åker dit och "sover"???
Hur hamnade jag i Thailand, en personlig berättelse.
- Trådstartare Anonym
- Start datum
-
- Taggar
- reseskildring
- Status
A
Anonym
Gäst
"LG " sa:
Du är inte den första som har haft den misstanken LG.
Senast jag var nere så åkte min fru och jag runt lite och tog vägen om farmen. Då min fru får se att han är där så säger hon att det är best han är ensam annars så "snip, snip"
"legolas " sa:
Har försökt ta reda på hur mycket dom får i pension, men har förstått att det beror väldigt mycket på vad det för skola man har jobbat på osv. I det enda papperet jag kan hitta på nätet (från regeringens pension fond) så påstås det att man inte kan få mer än 15000 i månaden i pension.
Om någon vet om något mera om detta så hör gärna av er..
R
Rolf
Gäst
"Per Olav " sa:Du är inte den första som har haft den misstanken LG.
Senast jag var nere så åkte min fru och jag runt lite och tog vägen om farmen. Då min fru får se att han är där så säger hon att det är best han är ensam annars så "snip, snip"
Har försökt ta reda på hur mycket dom får i pension, men har förstått att det beror väldigt mycket på vad det för skola man har jobbat på osv. I det enda papperet jag kan hitta på nätet (från regeringens pension fond) så påstås det att man inte kan få mer än 15000 i månaden i pension.
Om någon vet om något mera om detta så hör gärna av er..
Jaha du nu förstår jag varför inte frugan fick en kniv att skära maten med när vi var ut och åt i Bangkok. Snip Snip, passa dej
A
Anonym
Gäst
"Rolf " sa:Jaha du nu förstår jag varför inte frugan fick en kniv att skära maten med när vi var ut och åt i Bangkok. Snip Snip, passa dej
Jaha.. Någon som pratade om karma fiske? ;D
R
Rolf
Gäst
I det här fallet är det enbart ren självbevarelsedrift, man vill ju inte vakna och låta som en kärring ;D"Per Olav " sa:
A
Anonym
Gäst
"Rolf " sa:
A
Anonym
Gäst
En sak jag hade gjort klart redan innan jag åkte ner var att jag ville åka till kusten och se hur det var med, inte bara stanna i isaan. Några dagar efter vi åkte till templet så sade min fru att vi skulle åka till något ställe jag inte hade hört talas om förut. Började ju få lite misstanker när hon insisterade på att jag skulle ta med den bärbara datorn. Så vi satte oss i bilen och åkte iväg, men efter bara några hundra meter så stannade vi till och plockade upp en dam. Jag undrar verkligen hur man avtalar sådana här transporter och andra möten i byn. Jag har inte sätt damen i fråga innan och vet inte hur i alla dagar den ena visste när den andre skulle i väg. Ett stort Thailändsk mysterium.
Lyckligt vis var det bara några kilometer till vår destination som visade sig vara någon sorts vårdcentral. På utsidan blev jag hänvisad till något bord där jag kunde koppla in laddaren till den bärbara datorn och fruns farsa gick iväg för att prata med någon person inne på vårdcentralen. Några minuter senare kom han tillbaks igen och förklarade att det var wifi och att det var bara att koppla sig på och surfa så mycket vi ville. Frun förklarade att om jag ville köpa biljetter till resan till kusten så var det ju veldigt lämpligt nu som vi hade tillgång till internet och hon tillfälligt vis hade med sig sitt pass.
Internet är en mycket bra uppfinning, det måste ju bara erkännas. Efter lite diskussion så kom vi överens om att en vecka i Phuket kunde vara tillräckligt länge. Jag hade ju aldrig varit i Phuket innan så jag hade naturligt nog ingen aning om vart på ön man skulle åka. Men som tur är så bor fruns syster på Phuket och jag fick ganska sträng besked om att vi skulle åka till Kata beach och bo där under vistelsen. Därmed så blev det till att leta upp ett hotell på Kata beach och fixa med flygresan fram och tillbaks till Phuket. Efter lite letande hittade jag ett hotell med hyfsade priser som en Holländare drev. Sedan var det att gå in på Air China's hemsidor och beställa flygbiljetter.
Det fungerar mycket bra att köpa sin resa på internet, fast man luras lite när man jämför priserna mellan olika bolag. När man bestämt sig för vilken avgång man vill åka med så klickar man sig vidare och då dyker det upp tillägg för flygplatsavgifter och en försäkring jag inte har hittat något sätt att inte köpa.
Men skit samma, jag köper biljetter och bookar hotellrum och är allment nöjd med tillvaron.
Efter att ha gjort klart alla köp och bookningar åker vi hem igen, med damen som åkte med till vårdcentralen hon åker inte med tillbaks. Jag har ingen aning om hur hon tar sig hem igen men det bekrymrar tydligen ingen annan så varför skall jag bekymra mig?
När vi kommer tillbaks till byn igen och jag slår mig ner på ”min” bänk så hör jag fler och fler som pratar om ”honeymoon” och Phuket. En kille som kommer förbi säger dock ”no, no” när frugan säger Phuket, och han säger en jädrans massa innan jag hör något jag känner igen ”koh samui”. Tydligen sägar han att han har jobbat på koh samui och sålt bananer till farang och att koh samui är veldigt mycket bättre en Phuket. Och det kanske han har rätt i men det kommer jag inte att kunda ta reda på denna resan...
Dagen för avresa kommer och farsan skall köra oss till flygplatsen, det är ungefär 15 min enkel resa, men det tyckes inte vara något problem bara man slänger i 1000 bath diesel. Han kör inte så snabbt men väldigt försiktigt och jag känner mig inte orolig som passagerare. Dock startar vi tidigt så att vi inte skall komma försent till flyget. Jag vet ju att det inte är så vanligt att flyga i Thailand i alla fall inte för Thailändare. Kanske tror farsan att flyget kan hitta på att starta två timmar innan beräknad avgångstid. Så lång tid har vi i alla fall på oss innan vi kan checka in, och därefter sitter vi en timme till innan flyget går. Men vem har bråttom, man är ju på semester förstås.
Äntligen är vi på väg och flyget tar av från Udon thani till Phuket, flygresan tar ungefär en och en halv timme. Och minsann bjuds det på en torr kaka, ett glas apelsinjuice och en kopp kaffe eller te.
Efter vi har fått i oss detta kungliga måltid märker jag att min fru blir väldigt tyst och lite blek om nosen också. När jag lirkat lite får jag ur henne att hon nog inte mår riktigt bra och hon tycker inte att inte hon skall äta på flygplan igen. Ett typisk fall av åksjuka alltså, men det gick ganska bra ändå så jag tänkte inte mera på det.
Väl framme i Phuket så skall man ju ta sig till Kata beach och taxi ser ut till att vara det bästa alternativet. Fram till disken och avtala ett pris som man betalar på förhand, jag är ju lite tveksam men frun säger att det är alldeles ok och inget att bekymra sig över. Så jag går med på det hela och får betala 750 bath i disken och får ett kvitto att ta med ut till taxin. Damen bakom disken kommer ut och följer oss till taxin och pratar med chauffören och är mycket noggrann med att allt skall vara till belåtenhet. Senare får jag reda på att Thailändare betalar 350 bath för samma resa..
Vår chaufför är en mycket trevlig prick och han pratar oavbrutet hela vägen, dock på Thai så jag fattar inte ett ord men det är väl så det skall vara tänker jag. Plötsligt svänger vi av och åker in till något ställe där dom säljer smycken, och jag fattar inget alls. Vet till dags datum inte varför vi stannade där, men vi gick snabbt igen stället och ut på andra sidan och alla var nöjda. Ett litet tag senare stannade vi till igen, och denna gång var det ett turistbyrå där man sålde resor och upplevelser i Phuket. Jag började bli lite smått irriterad nu, men frun sade lite försiktigt att vi kanske skulle gå och se vad som erbjöds. Så jag ger mig ju för övermakten och går in och får sätta mig vid ett bord och blir fullständigt överbelamrat med broschyrer av alla de slag. Efter en del diskussioner fram och tillbaks så kommer vi överens om att köpa biljetter till Phuket fantasea och snabb båten till phi-phi island. Allt med dörr till dörr service så det var kanske inte så illa. Efter att ha gjort slut på mer pengar än jag hade planerat (den dagen iaf) så åkte vi till hotellet till slut. Hade det blivit ett stopp till på vägen hade jag nog blivit fullständigt vansinnig.
Hotellet var precis som jag tänkte mig att en europé skulle driva i Phuket, snyggt, rent och de nödvändiga bekvämligheter (är det någon som någonsinne har använt en byxpress?).
Några slöa dagar på egenhand var ju inte helt fel och jag måste erkänna att vi bara tog det lugnt fast jag lyckades inte få med frun ner på stranden. Men har man inte lärt sig simma så och inte gillar sitta i solen så är det ju inte så mycket att göra på en strand.
Att ta snabb båt till Phi-Phi Island var ett stort misstag. Man sitter bara och hoppar och min fru lyckades att bli åksjuk igen, men det var det ju många som blev. Om jag åker igen så blir det med ”slow boat” som tydligen skall vara mycket trevligare.
Showet på Phuket Fantasea var mycket bra, men tyvärr var det fotoförbud inne på showet. Man fick till och med lämna ifrån sig mobiltelefonen. Enligt vakterna beror detta på att elefanterna skulle störas för mycket av blixterna. En buffé ingick också i priset på Phuket Fantasea och den var ok, men inte fantastisk. Maten kändes faktisk mer kinesisk än thailändsk och det tyckte jag var en besvikelse. Men trots allt var det ju gott och man blev hur mätt som helst.
Taxichauffören vi hade från flygplatsen till hotellet lämnade sitt visitkort till min fru och hon berättade att om vi skulle ut och åka någonstans så kunde vi boka samma taxi igen och betala 350 bath per timme. Innan vi skulle åka till Phi-Phi Island så kom jag på att vi behövde handla lite och vi bestämde oss för att ringa killen med taxin. Och han dök upp inom kort och vi förklarade att vi skulle behöva handla lite för sol och bad. Möjligen visste redan min fru om köpcentret vi åkte till eller så var det taxichauffören som visste om det, men i alla fall så åkte vi till ett köpcenter. När vi kom fram till köpcentrat så åkte vi många varv runt i parkeringshuset för att vår chaufför ville hitta en parkeringplats strax intill en ingång så att vi inte skulle behöva gå så långt. När vi till slut parkerade så beklagade han sig för att vi var tvunga att gå åtminstone 40 meter till närmaste ingång.
Chauffören följde med oss in på köpcentret och visade och pekade vart man skulle kunda köpa de olika sakerna vi ville ha.
I och med att vi nu hade en taxi till vårt förfogande så åkte vi och hälsade på frugans syster med. Just där systern bor är det lite besvärligt med parkering så vår chaufför släppte av oss ute på vägen, men det hade börjat regna så han sprang in i huset där systern bor och hämtade att paraply så att jag och frun inte skulle bli blöta (inte sannolikt att en svensk taxichaufför skulle göra det vad?).
När vi suttit ett tag och pratat och det slutade regna så bestämdes det att vi skulle åka till en utsiktpunkt. Jag och frun åkte i vår taxi och hennes syster fick en kompis att köra upp henne till utsiktpunkten. Några bilder senare var det dags att åka tillbaks till hotellet igen och systern åkte hem till sig.
Väl tilbaka på hotellet så var det dags att betala för taxin och han ville ha hela 700 bath (cirka 145 SEK).
Efter några slöa dagar till var det dags att åka hem igen, så egentligen hände det ju inte så mycket i Phuket. I alla fall inte så mycket jag vill berätta om...
Vår taxi chaufför fick äran av att köra oss till flygplatsen med.
Fortsättning följer..
Och möjligen ett bildspel till när jag hinner med..
Lyckligt vis var det bara några kilometer till vår destination som visade sig vara någon sorts vårdcentral. På utsidan blev jag hänvisad till något bord där jag kunde koppla in laddaren till den bärbara datorn och fruns farsa gick iväg för att prata med någon person inne på vårdcentralen. Några minuter senare kom han tillbaks igen och förklarade att det var wifi och att det var bara att koppla sig på och surfa så mycket vi ville. Frun förklarade att om jag ville köpa biljetter till resan till kusten så var det ju veldigt lämpligt nu som vi hade tillgång till internet och hon tillfälligt vis hade med sig sitt pass.
Internet är en mycket bra uppfinning, det måste ju bara erkännas. Efter lite diskussion så kom vi överens om att en vecka i Phuket kunde vara tillräckligt länge. Jag hade ju aldrig varit i Phuket innan så jag hade naturligt nog ingen aning om vart på ön man skulle åka. Men som tur är så bor fruns syster på Phuket och jag fick ganska sträng besked om att vi skulle åka till Kata beach och bo där under vistelsen. Därmed så blev det till att leta upp ett hotell på Kata beach och fixa med flygresan fram och tillbaks till Phuket. Efter lite letande hittade jag ett hotell med hyfsade priser som en Holländare drev. Sedan var det att gå in på Air China's hemsidor och beställa flygbiljetter.
Det fungerar mycket bra att köpa sin resa på internet, fast man luras lite när man jämför priserna mellan olika bolag. När man bestämt sig för vilken avgång man vill åka med så klickar man sig vidare och då dyker det upp tillägg för flygplatsavgifter och en försäkring jag inte har hittat något sätt att inte köpa.
Men skit samma, jag köper biljetter och bookar hotellrum och är allment nöjd med tillvaron.
Efter att ha gjort klart alla köp och bookningar åker vi hem igen, med damen som åkte med till vårdcentralen hon åker inte med tillbaks. Jag har ingen aning om hur hon tar sig hem igen men det bekrymrar tydligen ingen annan så varför skall jag bekymra mig?
När vi kommer tillbaks till byn igen och jag slår mig ner på ”min” bänk så hör jag fler och fler som pratar om ”honeymoon” och Phuket. En kille som kommer förbi säger dock ”no, no” när frugan säger Phuket, och han säger en jädrans massa innan jag hör något jag känner igen ”koh samui”. Tydligen sägar han att han har jobbat på koh samui och sålt bananer till farang och att koh samui är veldigt mycket bättre en Phuket. Och det kanske han har rätt i men det kommer jag inte att kunda ta reda på denna resan...
Dagen för avresa kommer och farsan skall köra oss till flygplatsen, det är ungefär 15 min enkel resa, men det tyckes inte vara något problem bara man slänger i 1000 bath diesel. Han kör inte så snabbt men väldigt försiktigt och jag känner mig inte orolig som passagerare. Dock startar vi tidigt så att vi inte skall komma försent till flyget. Jag vet ju att det inte är så vanligt att flyga i Thailand i alla fall inte för Thailändare. Kanske tror farsan att flyget kan hitta på att starta två timmar innan beräknad avgångstid. Så lång tid har vi i alla fall på oss innan vi kan checka in, och därefter sitter vi en timme till innan flyget går. Men vem har bråttom, man är ju på semester förstås.
Äntligen är vi på väg och flyget tar av från Udon thani till Phuket, flygresan tar ungefär en och en halv timme. Och minsann bjuds det på en torr kaka, ett glas apelsinjuice och en kopp kaffe eller te.
Efter vi har fått i oss detta kungliga måltid märker jag att min fru blir väldigt tyst och lite blek om nosen också. När jag lirkat lite får jag ur henne att hon nog inte mår riktigt bra och hon tycker inte att inte hon skall äta på flygplan igen. Ett typisk fall av åksjuka alltså, men det gick ganska bra ändå så jag tänkte inte mera på det.
Väl framme i Phuket så skall man ju ta sig till Kata beach och taxi ser ut till att vara det bästa alternativet. Fram till disken och avtala ett pris som man betalar på förhand, jag är ju lite tveksam men frun säger att det är alldeles ok och inget att bekymra sig över. Så jag går med på det hela och får betala 750 bath i disken och får ett kvitto att ta med ut till taxin. Damen bakom disken kommer ut och följer oss till taxin och pratar med chauffören och är mycket noggrann med att allt skall vara till belåtenhet. Senare får jag reda på att Thailändare betalar 350 bath för samma resa..
Vår chaufför är en mycket trevlig prick och han pratar oavbrutet hela vägen, dock på Thai så jag fattar inte ett ord men det är väl så det skall vara tänker jag. Plötsligt svänger vi av och åker in till något ställe där dom säljer smycken, och jag fattar inget alls. Vet till dags datum inte varför vi stannade där, men vi gick snabbt igen stället och ut på andra sidan och alla var nöjda. Ett litet tag senare stannade vi till igen, och denna gång var det ett turistbyrå där man sålde resor och upplevelser i Phuket. Jag började bli lite smått irriterad nu, men frun sade lite försiktigt att vi kanske skulle gå och se vad som erbjöds. Så jag ger mig ju för övermakten och går in och får sätta mig vid ett bord och blir fullständigt överbelamrat med broschyrer av alla de slag. Efter en del diskussioner fram och tillbaks så kommer vi överens om att köpa biljetter till Phuket fantasea och snabb båten till phi-phi island. Allt med dörr till dörr service så det var kanske inte så illa. Efter att ha gjort slut på mer pengar än jag hade planerat (den dagen iaf) så åkte vi till hotellet till slut. Hade det blivit ett stopp till på vägen hade jag nog blivit fullständigt vansinnig.
Hotellet var precis som jag tänkte mig att en europé skulle driva i Phuket, snyggt, rent och de nödvändiga bekvämligheter (är det någon som någonsinne har använt en byxpress?).
Några slöa dagar på egenhand var ju inte helt fel och jag måste erkänna att vi bara tog det lugnt fast jag lyckades inte få med frun ner på stranden. Men har man inte lärt sig simma så och inte gillar sitta i solen så är det ju inte så mycket att göra på en strand.
Att ta snabb båt till Phi-Phi Island var ett stort misstag. Man sitter bara och hoppar och min fru lyckades att bli åksjuk igen, men det var det ju många som blev. Om jag åker igen så blir det med ”slow boat” som tydligen skall vara mycket trevligare.
Showet på Phuket Fantasea var mycket bra, men tyvärr var det fotoförbud inne på showet. Man fick till och med lämna ifrån sig mobiltelefonen. Enligt vakterna beror detta på att elefanterna skulle störas för mycket av blixterna. En buffé ingick också i priset på Phuket Fantasea och den var ok, men inte fantastisk. Maten kändes faktisk mer kinesisk än thailändsk och det tyckte jag var en besvikelse. Men trots allt var det ju gott och man blev hur mätt som helst.
Taxichauffören vi hade från flygplatsen till hotellet lämnade sitt visitkort till min fru och hon berättade att om vi skulle ut och åka någonstans så kunde vi boka samma taxi igen och betala 350 bath per timme. Innan vi skulle åka till Phi-Phi Island så kom jag på att vi behövde handla lite och vi bestämde oss för att ringa killen med taxin. Och han dök upp inom kort och vi förklarade att vi skulle behöva handla lite för sol och bad. Möjligen visste redan min fru om köpcentret vi åkte till eller så var det taxichauffören som visste om det, men i alla fall så åkte vi till ett köpcenter. När vi kom fram till köpcentrat så åkte vi många varv runt i parkeringshuset för att vår chaufför ville hitta en parkeringplats strax intill en ingång så att vi inte skulle behöva gå så långt. När vi till slut parkerade så beklagade han sig för att vi var tvunga att gå åtminstone 40 meter till närmaste ingång.
Chauffören följde med oss in på köpcentret och visade och pekade vart man skulle kunda köpa de olika sakerna vi ville ha.
I och med att vi nu hade en taxi till vårt förfogande så åkte vi och hälsade på frugans syster med. Just där systern bor är det lite besvärligt med parkering så vår chaufför släppte av oss ute på vägen, men det hade börjat regna så han sprang in i huset där systern bor och hämtade att paraply så att jag och frun inte skulle bli blöta (inte sannolikt att en svensk taxichaufför skulle göra det vad?).
När vi suttit ett tag och pratat och det slutade regna så bestämdes det att vi skulle åka till en utsiktpunkt. Jag och frun åkte i vår taxi och hennes syster fick en kompis att köra upp henne till utsiktpunkten. Några bilder senare var det dags att åka tillbaks till hotellet igen och systern åkte hem till sig.
Väl tilbaka på hotellet så var det dags att betala för taxin och han ville ha hela 700 bath (cirka 145 SEK).
Efter några slöa dagar till var det dags att åka hem igen, så egentligen hände det ju inte så mycket i Phuket. I alla fall inte så mycket jag vill berätta om...
Vår taxi chaufför fick äran av att köra oss till flygplatsen med.
Fortsättning följer..
Och möjligen ett bildspel till när jag hinner med..
L
LG
Gäst
Jag var helt överväldigad av showen på fantasea.
Bara huset som den hölls i var fantastiskt med alla elefanthuvuden på.
Och alla olika slags djur som var med på showen imponerade på mig.
Akrobater och trollkarlar. Skuggspel och ljudeffekter. Vilka scenförändringar dom fick till, från arméer med stridselefanter till fridfulla risfält med vattenbufflar och hönor. Allt i ett bra tempo utan irriterande uppehåll i showen.
Bara huset som den hölls i var fantastiskt med alla elefanthuvuden på.
Och alla olika slags djur som var med på showen imponerade på mig.
Akrobater och trollkarlar. Skuggspel och ljudeffekter. Vilka scenförändringar dom fick till, från arméer med stridselefanter till fridfulla risfält med vattenbufflar och hönor. Allt i ett bra tempo utan irriterande uppehåll i showen.
R
Rolf
Gäst
Jag var där nån månad efter Tsunamin då var det helt öde inte en människa, hela stora matsalen var tom, så showen var inställd.
Lite personal sprang runt och försökte sysselsätta sej.
Det var synd men fint var det,
Lade väl in några bilder i tråden där man gissar på kort.
Lite personal sprang runt och försökte sysselsätta sej.
Det var synd men fint var det,
Lade väl in några bilder i tråden där man gissar på kort.
A
Anonym
Gäst
Håller med LG och Berralund, Phuket FantaSea var/är en fantastisk show och helt klart värt att gå och titta på.
Och så ett bildspel från resan som utlovad.
Och så ett bildspel från resan som utlovad.
A
Anonymius
Gäst
Sköna bilder, jag har ju aldrig varit på den sidan och Phuket har jag ju sagt förut lockar inte, men Phuket är ju stort och det finns ju mycket runt omkring, så med ditt bildspel får jag väl ta och omvärdera. Det finns ju en massa öar runt omkring!
Har ju varit på andra sidan dock Koh Samui.
Mvh Peter
Har ju varit på andra sidan dock Koh Samui.
Mvh Peter
A
Anonym
Gäst
"insayt " sa:Sköna bilder, jag har ju aldrig varit på den sidan och Phuket har jag ju sagt förut lockar inte, men Phuket är ju stort och det finns ju mycket runt omkring, så med ditt bildspel får jag väl ta och omvärdera. Det finns ju en massa öar runt omkring!
Har ju varit på andra sidan dock Koh Samui.
Mvh Peter
Helt ärligt så tror jag nog att jag inte kommer att åka tillbaks till Phuket för att ta semester i alla fall.
Tyckte det var slitet och nergånget många platser, tänkte på ön som de brustna drömmars ö.
Får väl leta vidare efter mitt eget paradis tänker jag..
A
Anonymius
Gäst
"Per Olav " sa:
Välkommet till Changwat Rayong!! ;D
Mvh Peter
A
Anonym
Gäst
"insayt " sa:Välkommet till Changwat Rayong!! ;D
Mvh Peter
När jag får tid och möjlighet kommer jag ner och tittar.
Har lite idéer som kan göra att jag hamnar på den kanten ibland.
R
Rolf
Gäst
Jag åker dit den 26'e ska rapportera om det är nåt att ha
A
Anonym
Gäst
Bra Rolf,
Jag väntar med spänning på din rapport... ;D
Jag väntar med spänning på din rapport... ;D
A
Anonymius
Gäst
"Rolf " sa:Jag åker dit den 26'e ska rapportera om det är nåt att ha
Det kommer att passa dig som handen i handsken Rolf, det ser man ju på ditt skrivande att du är en "Rayongare" ut i fingerspetsarna! ;D ;D ;D
Mvh Peter
A
Anonymius
Gäst
"insayt " sa:Det kommer att passa dig som handen i handsken Rolf, det ser man ju på ditt skrivande att du är en "Rayongare" ut i fingerspetsarna! ;D ;D ;D
Mvh Peter
Ursäkta Per Olav var inte meningen att traska in på din tråd
Mvh Peter
- Status
