Thailändskan har alla våra bokstäver (alltså ljud), utom rent G, men engelskan saknar många.
Du undrar var R kommer ifrån och det undrade jag också när jag hade en elev i Thailand vars namn var Orn och alla farranger kallade henne "Årn", till jag såg det stavat på thailändska! Hon hette An (långt A). Thailändska och lågutbildade säger ett mer Å-liknande A. Det är helt enkelt så att engelskan har inte långa A, så de lägger till ett R framför O, för det är trots allt bättre att säga "porn" än att säga "pään" (som pan skulle låta som på engelska). Så alla ord du ser som slutar på ...porn, har egentligen det thailändska uttalet ...pan (långt A). Många av de här stavas även "med å-a-bokstaven" A ang (Män säger oftast ett A som liknar lite ett Å, medan kvinnor säger ett A som låter närmare A och välutbildade thai också).
Det jag fått lära mig på Folkuniversitetet i Stockholm är Universitets-thai. Min lärare var benhård med att "kan man uttala klara rena ord, och dessutom skilja på R och L, så ska man göra det! Det förväntas av en farrang att vara mer utbildad o det låter illa att lära sig thai genom att bara "apa efter frun sin" (som kanske är lågutbildad från Isaan, eller liknande). Det är som att lära sig fängelse-slang och sen försöka spela arbetsgivare o VD för ett större företag (man blir inte trodd). Nu ursäktar de ofta oss, men det beror mer på deras positiva inställning över att de är så glada att "vi vill lära oss deras språk", än det beror på vår inställning...
Men jag har dess värre även sett R sättas in helt onödigt i en del transkriberingar (fattar inte var det kommer in, som i ditt ex ovan med Lard - helt felaktigt)...
Min bästa vän heter Å (långt o starkt rent Å inte lilla korta å). Ex korta A (som i hatt) och långa A (som i har) är i thailändska alfabetet två olika vokaler. Då är det ju inte så svårt att förstå att det är 77 bokstäver (2 används inte längre annat än i gamla befintliga ord) och en används både som konsonant o vokal (a ang).
Nu fick jag reda på att Kwaeng betyder distrikt, det visste jag inte, tack tack, det glömmer vi förmodligen snart...
Jag tycker att Lom (engelskt uttal) eller Låmm (svenskt uttal) låter lika och har faktiskt inga problem att skilja dem åt. Jag tänker i svensk karaoke (så att säga), men där nere är det engelsk karaoke som gäller, äsch du förstår vad jag menar... men många andra har svårt att skilja, det är därför man bör lära sig alfabetet på thai och åtminstone kunna läsa barnböcker... det underlättar...
Men som du säger, så är det bäst att välja den transkriberingsmetod man själv får bästa uttalet av - huvudsaken är att man själv förstår! Instämmer till fullo!
Ang öl: Det påstås att ordet Singa på flaskans etikett, kom till genom att en farrang översatte bokstav för bokstav. Eftersom ordet stavas med ett A ang sist i ordet, översattes detta till ett A. Alltså SINGA. På thailändska säger de Bia Sing (alltså öl Sing). Men sen var det någon härom året som sade att det inte alls gått till så, men jag fick ingen förklaring i hur det annars skulle ha fastnat ett A i västerländskt uttal av ölet, så jag vet inte...
Ja, vi borde nog ha fortsatt i en ny tråd som hette "språk" eller något. Nu fortsätter vi inte i denna om detta... 55555555