Hur hamnade jag i Thailand, en personlig berättelse.

 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Del 3

Sitter här och väntar på nästa flyg, börjar kännas som om jag har flugit tillräckligt för ett tag nu. Men det är ju bara en kort flygtur på drygt en timme så man har väl inget att klaga på.
Tjejen sitter vid min sida och har faktisk kommit över chocken och försöker kommunicera på egen hand. Så klart frågar hon sin kompis varje gång hon inte hittar rätt ord eller känner sig osäker, vilket medför att jag sitter som på en tennismatch under en lång boll..

Men är ju tacksam för alla framsteg på kommunikations-fronten, skall villigt erkänna att jag har varit lite orolig för kommunikations-problemen som kan uppstå.

Flyget upp till Udon thani är en ganska händelselös resa, men är trots allt tacksam när jag lämnar flyget för denna gång. Just när jag lämnar planet är det 25 timmar sedan jag satte mig på det första planet inför resan.

Tjejens kompis har bil stående på flygplatsen och som alla andra i Thailand (nästan iaf) så har hon också en pick-up så vi packar oss ihop, och hon kör mig och tjejen till ett hotell i Udon Thani.

Tjejen och jag har på förhand kommit överens om att tillbringa några dagar (och nätter) tillsammans i Udon Thani innan vi åker till byn och hennes familj. Jag har frågar henne säkerligen 32 (ok det kan ha varit lite mindre än 32) gånger om det är ok sätt ut ifrån ett Thailändsk perspektiv att göra så. Kan tänka mig att hon tröttnade på frågan tillslut.

Jag är en person som alltid försöker förbereda mig innan jag gör något, och i detta fallet har jag kommit över en bok (som jag med fara för att bli beskylld för att föra reklam i forumet) jag verkligen vill rekommendera alla som läser engelska och tänker vara tillsammans med en Thailändsk tjej. Den heter ”Thailand fever” och jisses så många missförstånd vi undvek med hjälp av denna bok.

Jag har redan berättat att jag skulle ha med mig boken och att jag ville vi skulle läsa den tillsammans, och det tyckte hon var ok. Boken är lagt upp så att varannan sida är på Thai och Engelska (för de som inte känner till boken). När vi väl kommer in på hotellrummet och tvingas kommunicera utan hjälp så märker jag en tydlig förbättring i tjejens engelska kunskap än när hennes kompis är i närheten. Detta fenomen märker jag även nu.

Eftersom jag har varit på resande fot i mer än ett dygn och inte kan påstå att man sover gott på ett flygplan, så är jag ganska trött. Men tjejens kompis har bestämt att vi skall gå ut och äta på någon restaurang och skall plocka upp oss efter någon timme. Tiden tills hon kommer nyttjar vi till att bekanta oss med varann på ett intellektuellt plan och läser lite i boken tillsammans. Vi pratar med varann med hjälp av engelska, ordbok och teckenspråk och det fungerar faktisk väldigt bra.

Tjejens kompis och hennes pojkvän kommer och hämtar upp oss och vi åker till någon restaurang, men jag vet inte vad den heter, hur det såg ut eller vad vi åt... Så trött var jag.. Men kommer dock ihåg att maten var riktigt god..
Tror väl att jag var trevlig och vänlig men sannolikt inte särskilt pratsam. Efter en lång lång tid (kändes lång i alla fall) så kör tjejens kompis oss tillbaks till hotellet. Jag har den dag i dag inte en aning om vad klockan var, men kommer mycket väl ihåg att kudden ropade efter mig.. ;)

Även i mitt halvt sovande tillstånd undrar jag på hur jag skall vara lagom närgången nu när vi skall lägga oss tillsammans i en dubbelsäng för första gången. Man vill ju inte vara för närgången samtidigt som man inte vill verka ointresserad heller. En mycket svår balansgång tycker jag. Men det visar sig snabbt att jag inte behöver vara orolig för att verka närgången, det fixar tjejen själv mycket elegant. En riktig boost för självförtroende att känna att man är efterlängtad kan jag säga. :-[
Nu skall man väl inte gå in på detaljer men man kan säga att det var en mycket nöjd och tillfreds man som somnade lite senare.

Vi har kommit överens om att byta hotell dagen efter, då det vi ligger på den första natten är ganska dyrt då det kostar 1500 BHT för en natt (315 SEK i dagens valuta). Så tjejens kompis kommer och hämtar upp oss efter frukost och kör oss till ett annat hotell där det kostar 350 BHT (73,50 SEK) per natt. Skillnaden i kvalitet är inte särskilt stor mellan hotellen, dock pratar dom inte ett ord engelska på det billiga hotellet. Vi blir lämnade utanför det nya hotellet och tjejens kompis åker iväg igen. Alltså tog hon och satte sig i bilen och åkte fram och tillbaks bara för att köra oss som någon vanlig taxi. Mycket vänligt gjort tycker jag..

Vi tar in på det nya hotellet och tjejen förklarar att jag måste betala för två dygn direkt vid check in. Hon ser ut till att nästan skämmas lite för detta, men kan ju vara att hon skämdes för att hon tyckte det var svårt att förklara det för mig. Vad vet jag.

Denna dagen har vi tänkt att bara tillbringa tiden tillsammans och bekanta oss så gott det går. Vi läser tillsammans i boken och pratar med hjälp av teckenspråk och ordbok. Tiden bara rinner i väg och jag tycker att jag har haft en j---a tur som har hittat den här tjejen. Ut på dagen någon gång kommer vi väl fram till att vi är hungriga och bestämmer oss för att gå ner i hotellets restaurang och äta lite. Det jag absolut inte har den minsta kunskap om är thailändsk mat, har bara fått höra att den är starkt kryddat här i Isaan. Tjejen är lite orolig hon med för att maten skall vara för starkt kryddat för mig, så hon beställer det absolut minst kryddade dom har på menyn för mig. Vet inte riktigt vad hon tänker men jag tar det säkra för det osäkra och beställer vatten till maten (vad gör man inte för att göra ett gott intryck).
Maten jag får är knappt kryddat alls, misstänker att tjejen bad om att kocken inte skulle krydda maten alls.. Men maten är god ändå så jag klagar inte.

Efter maten går vi tillbaks till rummet och pratar vidare, men till slut blir det lite långtråkigt att bara sitta på ett hotellrum. Jag frågar om inte vi kan gå en tur och bara kika lite, men jag märker att det inte är någon direkt favoritsyssla. Men hon kan tänka sig att gå och handa lite, det går utmärkt.
Så vi lämnar hotellrummet och går kanske så långt som 100 meter in på närmaste seven-eleven.
Handlar lite chips, lite dricka och nudlar i en pappmugg som man skall hälla varmt vatten över och sedan är hon nöjd och tycker vi kan gå tillbaks till hotellet igen. Jag ser ingen anledning till att protestera över detta, så vi går sakta tillbaks igen. På vägen tillbaka passerar vi en liten marknad och hon vill handla lite där med. Som vanligt för oss faranger i Thailand så handlar tjejen och vi betalar. Hon plockar med sig några kvistar med några gröna ludna fruktar. Hon förklarar att det är ”lamjai”, very good..
Och det hade hon verkligen rätt i..


Efter en god natt (fri tolkning tillåten) så skall tydligen jag få en riktig sightseeing i Udon Thani.
Först skall vi äta frukost på ett speciellt nudel ställe tjejens kompis och hennes pojkvän känner till. När vi kommer dit har det inte hunnit öppna än fast ägaren är på plats. När ägaren ser vem det är som kommer så vinkar han och visar att vi är mycket välkomna och dirigerar oss in på en parkerings plats. Han står kvar och väntar till alla har kommit ur bilen och ler och skrattar. Visar oss till ett bord och lämnar oss för att fixa iordning det sista i köket innan han skall öppna för dagen. Så för första gången i mitt liv skall jag äta nudlar till frukost och ser väl inte direkt fram emot det.

Så vi beställar maten och man kunde välja mellan nudlar i en soppa med kyckling eller nudlar i annan soppa med kyckling eller... Ja ni fattar säkert..
Men i ärlighetens namn skall sägas att det var riktigt gott. Och att stället är populärt kan det inte vara någon tvivel om, folk köade för att få ett bord redan innan stället öppnade.
Efter vi har fått i oss lite mat så bär det iväg, nu skall den fantastiska staden visas upp. Så vi åker iväg till första shoppingcenter..?
Jo men visst.. Det är tydligen det bästa med att bo i staden, man har inte långt till ett shoppingcenter.. När vi har trålat 4 olika shoppingcentra tycker jag att det räcker gott å väl, och lyckligt vis har vi hunnit med sightseeing för dagen och vi lämnas på hotellet igen..

I morgon bär det av till byn och jag tycker det är lika bra..

Fortsättning följer..
 
Lika spännande som vanligt Per Olav. Jag sitter och försöker gissa mig till vilka ställen du besökte i Udon Thani, har varit där en hel del själv. Flyger alltid dit, det är 8 mil hem till byn därifrån.

Väntar på fortsättningen i morgon. :wai:
 
hej!
vilken häärlig berättelse..
du blir nog en bäst säljre om du ger ut en bok.. ja de tycker jag du formulerar dig som en författare....
bara glad att få ta del av din story...
hur bra som helst....

tackar dig varmt.
ken1
 
Kan tänka mej att du var lite spänd så här vid första mötet, måste vara kul att så här i efterhand tänka på den språkbarriär som ni brottades med. Å så vill man inte göra bort sej samtidigt som man vill vara naturlig, en konst i den höger skolan.
Nu vill jag läsa resten. Får se om jag får leverera karman från igår. :thumbsup: :thumbsup:
Nä den kommer senare ;)
 
Visst var man spänd Rolf, men antagligen lite avtrubbad för att jag var så d....a trött när vi möttes första gången, och även när vi gick och la oss första gången...

Samtidigt hade vi ju chattat, mailat eller kommunicerat på något sätt varje dag i 4-5 månader innan vi träffades i verkligheten, så man tyckte ju på något konstigt sätt att vi kända varann ganska väl..
 
Nu har du ju kommit igång.
Det flyter ju på bra med författandet för dig.
Keep up the good work!
 
"Per Olav " sa:
Visst var man spänd Rolf, men antagligen lite avtrubbad för att jag var så d....a trött när vi möttes första gången, och även när vi gick och la oss första gången...

Samtidigt hade vi ju chattat, mailat eller kommunicerat på något sätt varje dag i 4-5 månader innan vi träffades i verkligheten, så man tyckte ju på något konstigt sätt att vi kända varann ganska väl..
Ja man har nog mycket att tacka tekniken för ibland, den kan sopa rent en massa stigar :-\
 
"Per Olav " sa:
Visst var man spänd Rolf, men antagligen lite avtrubbad för att jag var så d....a trött när vi möttes första gången, och även när vi gick och la oss första gången...

Samtidigt hade vi ju chattat, mailat eller kommunicerat på något sätt varje dag i 4-5 månader innan vi träffades i verkligheten, så man tyckte ju på något konstigt sätt att vi kända varann ganska väl..
Den utlovade karman är lev. ;)
 
Del 4

För första gången skall jag åka någon längre sträcka i bil i Thailand, men har ju redan sätt hur tokigt folk kör här i stan så jag är lite förberedd, tror jag!
Men här kan man snacka om att verkligheten överstiger fantasin. Usch som folk kör, men tjejens kompis tycker jag faktisk kör båda lugnt och försiktigt. Innan vi åker till byn plockar vi upp en annan kompis som också skall med till byn.

Det är ca 15 mil från Udon Thani till byn och jag tar inte direkt tiden. Men jag fick (som vanligt) i mig en kopp kaffe innan vi åkte och självklart blir man nödig efter ett tag. Till slut blir jag tvungen att be om hon stannar till någon stans efter vägen annars blir det blött. Efter att hon har letar efter ett passande ställe att stanna ett bra tag, kommer hon fram till att det går att stanna utefter vägen där det inte är några hus. När jag lämnar bilen så skrattas det en del bland tjejerna och jag förstår att det inte hör till vanligheten att man stannar till efter vägen i Thailand. Väl tillbaks i bilen berättar tjejen vi plockade upp (som också pratar hyfsat engelska) att hon förundras lite över oss faranger, vi är ju inte blyga alls. Hon berättar att hon vid ett tillfälle såg en tjej (svenska tror jag) satte sig bakom om bil och pinkade, utan blygsel. Helt ofattbart för thai-tjejerna, något sådant är helt otänkbart..

Efter att ha gett tjejerna något att skratta åt, så bär det vidare mot byn. Vägarna blir sämre och sämre ju närmare vi kommer. Min tjej förklarar för kompisen hur hon skall köra för att ta en genväg. Denna väg är så dålig att en åsna hade nekat gå där.. Så jag tror inte genvägen ger någon tidsvinst i alla fall. Dock har samtliga i bilen sina egna tänder kan jag konstatera, annars hade dom ramlat ur..

Väl framme och man stiger ur bilen..
Kan erkänna att nu var jag ganska nervös även om jag ”truffit” hennes förälder på msn. Föräldrarna kan ju inte mer än några få ord engelska (typ good morning, hello, good night och det viktigaste av allt eat food!) så det blir nog inte lätt att kommunicera med dom heller.
Föräldrarna kommer ut och hälsar, ler och skrattar och är tydligt väldigt stolta över ”fångsten” deras dotter har gjort. Det är en jäkla massa folk här när vi kommer och det är kanske inte så konstigt när jag tänker efter. Det var ju den här lilla grejen med ett bröllop i morgon..

Hela tjocka släkten har kommit för detta och här finns folk som kört bil från Bangkok (den ena systern) och den andra systern har kommit med bussen från Phuket. Sedan finns det bröder, farbröder, vänner och bekanta. Så det finns en fasligt massa folk här och jag känner ju inte en själ egentligen. Det var riktigt tur att tjejens kompis fick besök av sin amerikanska pojkvän just nu, det ger mig åtminstone en person att prata med.

Efter att ha hälsat på föräldrar och några av de gamla släktingarna så tycker tjejens morsa att jag behöver få byta om, jeans och skjorta tycker hon ser alldeles för varmt ut och jag är inte så svår att övertala om ett klädbyte heller. Dom är mycket måna om att jag skall ha det så bra som möjligt.

Färdig ombytt så blir amerikanen och jag placerad på en bänk som är inbyggt i uteplatsen.
När vi sitter där och inte har en aning om vad som skall hända så blir vi väl omhändertagna med dryck och frukt. Det går i vatten och lamjai just för tillfället.

Efter en liten stund är dags att äta mat och alla bekymrar sig över hur det skall gå med den kryddade maten för en ovan farang. Men tjejens morsa har gjort special mat för mig som är lite mindre kryddat, men den är inte okryddat kan jag lova. Tänker ju att sätta mig på golvet som alla andra men stoppas snabbt och de tycker att amerikanen och jag kan sitta kvar på våran bänk och äta. Självklart blir man sittande långt ifrån maten på detta viset men det blir inget problem. Tjejen fyller en tallrik med ris (speciellt framtaget för amerikanen och mig, alltså inte det klibbiga riset alla andra äter), sedan lägger hon lite av de olika rätterna som jag får smaka på. Utstyrt med sked och gaffel och en djup tallrik i plast kännar man sig lite fånig men är man hungrig så är man.

Tjejens farsa kommer med några flaskor med Chang och tjejen frågar om jag vill ha öl till maten. Denna gången tvekar jag inte och tackar glatt ja till erbjudande. Så hon fyller upp ett glas med is och slår i några droppar öl. Lite tveksamt smakar jag på denna för mig så ovana blandning, men kommer fram till att det vått, kalt och släcker törsten. Tjejen håller ett öga på mig hela tiden och när jag tömt tallriken så är hon strax där och fråger om jag vill ha mer att äta, om glaset är tomt fylls det upp direkt igen. Tackar ja till lite till och äter även efter jag egentligen är mätt, för maten smakar riktigt gott.

Det visar sig att det skall vara fest nu kvällen innan bröllopet och det var ju en trevlig överraskning, ingen har sagt ett ord till mig om detta. Amerikanen och jag sitter kvar på vår bänk och ser hur folk springer runt som yra höns och fixar och trixar. Varje gång jag tömt mitt glas på öl, så är tjejen där och fyller på det igen. Man kan ha det värre..

Medan vi sitter där och tittar på folket och alla tittar tillbaks, så kommer en pickup och stannar till. På flaket finns det inte mindre än 8 högtalare i olika storlekar som lastas av och bäres in på gårdsplan. Det är en kompis till tjejens farsa (vilket jag kommer underfund med senare) som kommer med kvällens underhållning, och ni får inget pris om ni gissar karaoke..
En stackars jäkel har stått på flaket och hållit fast en av de mindre högtalarna (1,5 mil får jag reda på senare).

Undrar varför Thailändare tycker så mycket om karaoke, men ser med egna ögon att så är fallet. Innan anläggningen ens är riggat är det någon som har lagt beslag på mikrofonerna. När sanningen skall sägas så har vi ju suttit ett par timmar nu och druckit öl (fast mer vatten än öl kan jag tycka), och Thailändare tål inte alkohol särskilt väl (inte vad jag har sätt iaf). Nu är det inte många av lokalbefolkningen som är nyktra så nu skall här sjungas..

Personen som äger musikanläggningen försöker styra upp det hela lite och efter att de allra ivrigaste har fått testat mikrofonen så har han med en ung tjej som ”extraknäcker” med att sjunga på sådana här tillställningar. Som jag upptäcker efterhand så förväntas man gå fram till den som sjunger och ge personen en peng efter eget tycke. Tror nog den här unga tjejen drog ihop ett par tusen bath i loppet av kvällen, och det är inte dåligt jämfört med vad en arbetare tjänar.

Ut över kvällen så började de flesta prata lite engelska med mig men det kommer de antagligen inte ihåg dagen efter. Det var en och annan försynt person jag såg dagen efter.

Tjejen tycker det är dags att lägga sig och tänker på att det kommer en dag i morgon också. Jag håller med och vi kryper under täcket. Rummet vi ligger i ligger precis innanför uteplatsen där musikanläggningen står och trots det dåliga ölsinnet (eller kanske just därför?) så håller karaoken igång till runt 4 på morgonen.

I och med att alla släktingarna är på besök också så ligger det folk överallt men en annan är så trött efter en lång dag och många glas med lite öl och mycket is så somnar jag gott och vet att i morgon är det ett bröllop som skall firas.

Fortsättning följer..

Har lagt med några foton också, men dom blev tyvärr väldigt mörka. Hoppas ni kan se vad dom föreställer ändå.

Bild 1 är av tjejen som extraknäcker med att sjunga karaoke.
Bild 2 är av min tjej (snart min fru ;) )
Bild 3 är av min tjej och hennes syster från Phuket.

Visa bilaga 6344

Visa bilaga 6346

Visa bilaga 6348
 
Hej och hå! nu är vi på G ingen återvändo utsläpad långt ut i ödemarken. Söt blivande, bra Per Olav väntar ivrigt på fortsättningen.
Karman fick du innan ;)
 
Spänningen är olidlig!

Ja den där boken skall jag köpa Thailand fever, fast jag varit så mycket i Thailand och jag tror att jag kan det både innan och utan, så vet jag att det är så mycket jag inte vet i alla fall, denna ständiga upptäckt gör man varje dag.

Tack Per Olav, du förmedlar klokskap hela tiden och du verkar vara lugnet och harmonin själv. Det är inte lätt att bli skärskådad av en massa människor så totalt olika oss och i en helt främande kultur.

Själv tycker jag att det är kramp när man skall presenteras inför andra, speciellt då blivande släktingar mm, men där är ju tack ock lov thailändare väldigt öppna, okomplicerade och lätta att ha att göra med, alla fall i detta skede ;), de komplicerar inte ditt inträde i gemenskapen och du verkar ju kunna hantera situationen galant hitintills, skall bli spänande att följa utvecklingen! :)

Mvh Peter :wai: och karma blir det ju naturligtvis ;D
 
Du kan inte ana hur väl jag känner igen mig om hur det gick till första gången jag kom hem till byn. Skillnaden var att vi blev upplockade direkt på flygplatsen i Udon Thani. Så första mötet med barnen, svärföräldrar och syskon blev där. Sen iväg för att köpa möbler till huset.

Dock ingen karaoke första kvällen, men musiken kom tre dagar senare på bröllopsdagen. Högtalarna var så stora att de fick stå kvar på lastbilsflaket.

Väntar med spänning på berättelsen om själva bröllopet, antar att den kommer i nästa kapitel. Jag antar att man kommer att känna igen en hel del.

Karma 20 levererad!
 
Välskrivet och intressant Per Olov.
Men bilderna får jag inte ut någonting av. Är helt svart, ser bara konturer.
Karma för texten.
 
En lite kortare del i dag, men jag lägger ut några bilder ni kan titta på med..


Del 5

I dag är dagen då det skall avhållas bröllop i byn med mig som en av huvudaktörerna.
Först lite återblick på händelser från gårdagen. Efter vi åt men innan festen tog i gång på riktigt, fick vi åka iväg för att hämta bröllops-kläder, eller rättare sagt bröllops-kläder till mig för de som redan var hämtade gick inte att få på sig. Byxorna fastnade vid knäna ungefär. Så vi åker iväg till butiken som hyr ut kläder och får prova ut nya kläder. Till slut hittade vi något som såg någorlunda ut och passade något sånär.

Dagen börjar som en helt vanlig dag med att äta frukost (en av de få uttryck hennes farsa kan, eat food! följt av Gin Khao!) och allt känns lugnt för min del. I och för sig är det inte ofta jag äter ris till frukost i mitt tidigare liv men man får väl bara vänja sig. Ser det går en hel del folk förbi på utsidan tomten och kikar nyfiket på oss (eller rättare sagt mig, tänker jag). Kan nog tänke mig att en del av dom som patrullerar utanför inte kommer ihåg ett skit från festen i går.. ;)

Efter mat är dags att klä om och förbereda sig för bröllop. Det vill säga, alla andra förbereder sig och jag gör som jag får besked om. Skjorta och byxa skall på och resten fixar folket från butiken där vi hyrde kläderna som också skall ta hand om sminkningen. Jo, det är tydligen så att alla skall sminkas, så även jag. Att jag var något skeptisk till sminkningen märktes nog kanske, för sminkningen var överstökat på ung 5 sekunder och bestod av att en borste med något pulver fejades över ansiktet mycket lätt. Resten av iordningställande av undertecknade bestod av att håret kammades, ett magbelte skulle på och till slut jackan. Till saken hör att magbältet var i storlek extra small (tror jag) och det fattades ungefär 30 cm för att det skulle räcka runt. Men påhittiga är dom, en rem och några gummiband så löstes problemet enkelt.

Min blivande blev dock sminkad till det ogenkännliga, hade jag inte sätt henne innan och efter hade jag nog undrat vem damen var..

Just i detta skedet vore det ju lämpligt med en förklaring på vad som skall hända och hur jag skall göra och uppföra mig. Tyvärr är det inte någon som tänker på att jag inte har en aning om vad som skall ske. Men jag stressar inte upp mig för detta och tar det som det kommer. Efter att ha vandrat runt i huset och tittat lite kommer tjejen och säger att jag måste följa med en kille ut. Sagt och gjort, jag följer efter den här killen och vi går iväg ut på gatan och runt hörnet. Men vi är inte ensamma, totalt är det nog ett 20 tal personer som följer efter. En av killarna (Tjejens kusin) har fått i uppgift att skugga för mig med ett parasoll, men tappar nog koncentrationen ibland, han var en av dom festade längst i natt.

I alla fall så vänder vi om hela gänget och börjar gå till baks till huset igen, några sjunger och dansar och en av gubbarna försöker få mig att sjunga och dansa med. Men som en nordisk viking som man är så varken sjungs eller dansas det nykter..

När vi kommer till huset så skall någon, vet till dags datum inte vem, tvätta mina fötter innan jag går in i huset. När jag kommer till dörren så står det några på var sin sida av dörren och stannar mig. Vid detta tillfället så har tjejens kompis dykt upp och förklarar att jag måste betala för att komma in. Detta var faktisk något jag hade förvarnats om så att jag hade redan två kuvert redo med lite pengar i. När ”inträdet” betalats så gick jag in i huset och möttes av tjejen. Vi fick sätta oss i en soffa (vilket aldrig användes mer efter detta annat än som lagerplats för ytterkläder).
Redan innan jag gick iväg fick farsan sina efterlängtade pengar (sin sod) och han var en mycket lycklig man. Men är man Rom så får man göra som Romarna gör. Eller i detta fallet göra som Thailändarna gör.

Efter vi har satt oss ner så börjar en munk mässa i en av mikrofonerna från karaoken och det är dags för samtliga att välsigna oss och alla andra också för den delen. Det hela går ut på att man knyter en tråd runt handleden på den man vill välsigna samtidigt som man mässar en bön om vad man önskar för den välsignade. Om man knyter tråden på vänster hands handled så betyder det att man önskar välgång på den materiella sidan (pengar och rikedom), men om man knyter tråden på höger hands handled så önskar man välgång på den personliga sidan och då som regel att man skall få många och friska barn.

Tjejens äldsta bror tyckte det var lämpligt att knyta trådar på min högra handled och önskade oss många barn. Han pratade såpass engelska att det gick att förstå. Medan någon band en tråd runt handleden skulle man hålla ris eller ett egg i handen, i bland båda delarna samtidigt.
Innan alla hade välsignat alla tog det säkert mellan två och tre timmar. Till slut välsignade munken som hade hållit i gång med sina bönar under hela tiden alla som var tillstädes. När han äntligen tystnade så och han (munken) fick en redig sup, så var bröllopet klart och efter några foton och kyssande av bruden så klädde vi om och alla utom den närmsta släkten gick hem.

Amerikanen som också var där under bröllopet berättade att han har varit på bröllop på andra ställen i Thailand och inte ett enda bröllop var lika med det andra.

När alla ovidkommande gått hem så var det dags att fixa med mat och allt gick tillbaks till det normala igen. Vi (Amerikanen och jag) satte oss på bänken och fick lite vatten att dricka medan damerna fixade med maten. Efter som kvällen gick kom det lite folk och hälsade på för att dricka en skvätt öl eller ett glas med något som kallas för whisky men som absolut inte har med whisky att göra.

Fortsättning följer..
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
 

Liknande trådar

 
Tillbaka
Topp