Jag har inte betalat någon sinsod och på 17 år aldrig något "månatligt underhåll"; inte för att jag har något moraliskt högtravande motstånd mot det utan för att det inte behövs eller efterfrågas. Vi är hemma i vårt hus nu där vi bor grannar med svärföräldrarna och en hel flock med släktingar. Svärmor stod som vanligt för frukost och lunch, inhandlat med svärfars pension, och tydligen ska någon av frugans kusiner stå för kvällsmaten, jag tar nog med mig en flaska tax-free whiskey dock.
Du predikar för oss om thailändska traditioner som om vi vore ignoranta småbarn. Det tror jag inte många av oss är och dessutom har pastor Isaan missat en del lektioner i det han försöker lära ut.
Självfallet finns det ingen thailändsk tradition som påbjudet att eventuellt ingifta utlänningar ska försörja alla släktingar. Det finns dock en allmänt vedertagen tradition att barn ska hjälpa sina föräldrar, precis som föräldrarna tidigare hjälpte sina barn. Thailand är ett extremt klassamhälle vilket gör att alla barn generellt sett tjänar lika mycket eller lika litet i varje familj och ansvaret fördelas därmed tämligen lika. Några barn kanske dock tar ett större ekonomiskt ansvar medans andra tar ett större socialt ansvar.
Om ett av barnen har en betydligt högre inkomst än sina syskon är det dock naturligt att denne bidrar mer i reella termer men inte i procent. Vi har ett exempel med frugans kusiner där den ene brodern har kommit upp sig och därmed kan bidra mer än sin bror. Om det är en relativt fattig familj ter det sig tämligen självklart att det barnet som gift sig med en västerlänning har en högre disponibel inkomst än sina syskon och därmed betalar mer.
Det finns dock ingen lag om att hjälpa sina fattiga svärföräldrar, precis som det inte finns någon lag om att hjälpa ett barn som håller på att drunkna. Man kan alltid säga att barnet borde förstått bättre eller att svärföräldrarna skulle jobbat hårdare och sippa vidare på sitt vin.
