Hej Marianne
Intressant ämne!
Hur har ni blivit väl bemötta av oss svenskar?
Live..så har jag nästan bara blivit väl bemött. Det var nog en gång jag tyckte en man på arbetsförmedlingen var jobbig. Han tyckte jag skulle tuffa till mig osv...för att få jobb. Men jag kan inte trivas i någon personlighet som inte är mitt "eget" jag. Visserligen så har jag blivit tuffare med åren, men så tuff som han ville jag skulle bli kommer jag aldrig att bli.
En annan gång var det en full gubbe som försökte flörta vid en korvkiosk. Jag sket i honom totalt. Han var bara luft för mig.
Otrevliga svenskar har jag med andra ord bara upplevt på nätet.
Det har nog med anonymitet att göra.
Läste att samma lagar ska tillämpas mer på nätet som på live. Det lär dröja ett tag. Men jag hoppas det kommer snart. För varför ska det vara fritt fram att kränka andra personer/andra folkslag på nätet men inte på riktigt?
Är det något vi bör bli bättre på?
Jag tycker om svenskar och er syn på många saker. Tillsammans med det jag har med mig från mitt hemland, tycker jag man kan välja det bästa från båda kulturerna.
Jag beundrar svenskars syn på barn. Men lite mer ansvar från föräldrar vore inte helt fel heller.
Har ni haft möjlighet att komma in på vår arbetsmarknad, svenska kurs etc?
Den svåraste biten av livet i Sverige är att komma in på arbetsmarknaden.Man kan visserligen få jobb som städare, servitris, hotellpersonel, frukostvärdinna och liknande jobb. Men det är skitsvårt att komma in på samma villkor som svenskar som har samma utbildning.
Vi thailändska tjejer brukar räkna med att det skulle ta ca 7 år innan man kan få andra jobb än ovannämnda.(Det är inget fel på ovannämda jobben, men om man satsat 16 år på skolan i Thailand vill man kanske inte städa hela livet.)
2-3 år för att lära sig språket riktigt bra.
4 år för omskolning för de som haft högskoleutbildning från Thailand, och för vidareutbildning för de som gått färdigt gymnasiet.
Jag brukar glädjas med mina vänner som slipper omskola sig. Det är mottigare att läsa 4 år till om man vill få samma jobb som i sitt hemland.
Har ni fått några svenska vänner eller umgås ni bara med andra thailändskor/thailändare?
Jag har både svenska och thailändska vänner. Har några vänner från andra länder också.
När jag träffar mina svenska vänner (som jag lärt känna via min man) så spelar jag kort. ;D
Träffar jag thailändska vänner så äter vi.
Sammanfattningsviss så trivs jag i Sverige och i det svenska samhället.
Önskar att det vore lättare att komma in på arbetsmarknaden på samma villkor som svenskar om man har samma utbildning. Att mina kunskaper i både det svenska samhället och det thailändska värderas mer.
Men nu har jag börjat med jobb som ger mig möjligheter att utnyttja mina kunskaper. Jag trivs mycket bra med mitt(mina passar nog bättre) jobb. Har startat eget också, men har inte hunnit så långt med det.
Kan komma och berättar mer vid senare tillfälle.
Ett annat plus med Sverige är att de som jobbar får samma respekt oavsett vad man har för typ jobb. (Kanske inte helt, men i högre grad än i Thailand.)
Det är enligt vad jag läst om från en bok om svenskar, skriven av en svensk. Jag har iaktagit det och det verkar stämma bra. ;D
Hälsningar
Magrood
